Annan sorts bakis

Av , , Bli först att kommentera 8

En av mina uppgifter på jobbet är vara huvudansvarig för ett omfattande datorprogram som styr och dokumenterar vårt arbete med att förbereda alla kirurgiska instrument som används under operationer. Det blir en enorm mängd data som samlas varje dag och därför måste äldre data arkiveras och raderas emellanåt.

Arkivering/radering, som är en tämligen knepig uppgift, bör göras en gång om året så jag bestämde mig att göra det förra veckan. Under min ledning hade jag och två kollegor gjort en del förberedelser som krävdes, så jag kände mig redo.

Arkivering/radering kräver ett fullständigt stopp i arbetat, så p.g.a. tidspressen jobbade jag så snabbt och effektivt jag kunde. Jag hade två kollegor bredvid mig så att de kunde lära sig hur man gör nästa år efter det att jag har gått i pension.

Naturligtvis stötte vi på ett problem nästan direkt! Det visade sig att förberedelser som vi hade gjort bara var en bråkdel av det som krävdes, men den informationen kom inte fram förrän jag satte igång med själva uppgiften. Jag och mina kollegor bara gapade när vi såg den oöverkomliga listan över vad mer behövde göras.

Kollegorna och jag försökte febrilt att hantera listan men efter en kort stund insåg jag att jag måste avbryta arbetet. Min efterträdare får försöka igen till hösten så att det ges tid att hantera listan i relativt lugn och ro.

På fikarasten dagen därefter berättade jag för arbetskamraterna vad som hade hänt och hur stressad jag blev. Jag återupplevde en del av stressen bara med att berätta historien. Men när en av arbetskamraterna skämtsamt påpekade att jag var ”datorbakis”, fick sig alla ett gott skratt!

Bli först att kommentera

För säkerhets skull

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag har jobbat inom vården hela mitt vuxna liv, mest inom kirurgi men även på vårdavdelningar och på akutmottagning. Under åren i Sverige har jag arbetat på NUS operationscentrum. Sjukvård har för mig varit ett tillfredsställande och ärbart yrke. Men yrket har till en viss mån påverkat mitt sätt att se på livet.

Människor är sällan mer svaga, sårbara och rädda än när de ligger på sjukhus. Vårdgivare hanterar ett brett register av sjukdomar, olyckor och övriga tragiska situationer som, sett från en klinisk synvinkel, kan vara intressant, utmanande och även glädjefyllt, t.ex. när ett barn föds.

Men en situation som i synnerhet har präglat mig under arbetslivet har varit äldre människor som har kämpat och slitit hela sitt liv men dör några dagar innan pensioneringen eller strax därefter. Vad tragiskt och orättvist!

Jag insjuknade i årets jobbiga influensa tidigt i mars och jag var hemma från jobbet i två veckor. Första veckan tillbaka på jobbet var tuff. Vecka två började jag må bättre. Men vecka tre började jag må lite sämre igen och jag blev orolig för möjligheten av lunginflammation som man kan ju dö av enligt ”internet och en väninna”!

Jag går i pension om tre veckor och jag hade bara en tanke i skallen – alla mina stackars patienter som dog för tidigt! För säkerhets skull ringde jag Hälsocentralen i Vännäs i torsdags och fick tid hos en distriktssköterska igår. Hon var väldigt trevlig, effektiv och proffsig och trots att hon kunde ha lett litet överseende åt min oro försäkrade hon mig lugnt att jag inte kommer att dö – åtminstone inte av lunginflammation – innan jag går i pension.

Bli först att kommentera

Små påskkäringar efterlyses

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag kände mig riktigt nöjd med mig själv i torsdags när jag, för första gången sedan jag flyttade till Sverige, hade faktiskt kommit ihåg att förbereda små påsar med godis med förväntningen att några små påskkäringar som skulle komma och knacka på dörren.

Hittills har det inte blivit någon knack på dörren. Vi har varit hemma in princip hela tiden förutom drygt en timme fredag och lördag när vi gick ut för en lång promenad. Kanske vi borde ha lämnat skålen ute på bron i fall det kom någon liten påskkäring under den tiden vi var ute, eller?

Så om det inte kommer några påskkäringar idag eller imorgon finns en stor risk att vi kommer att bli tvungna att äta upp godiset själva. Men eftersom vi båda är vuxna är vi beredda att ta på oss det tunga ansvaret.

Bli först att kommentera

Pensionsansökan – USA v. Sverige

Av , , 3 kommentarer 10

Ju längre jag bor i Sverige desto mer förstår jag vilken bra ordning landet har. Till skillnad från USA samarbetar svenska myndigheter på ett sätt som underlättar mycket för oss medborgare. Att ansöka om pension i Sverige har varit hur lätt som helst, men att ansöka om pension från USA har varit betydligt krångligare.

Precis som alla andra svenskar kommer jag att få allmänpension och tjänstepension från Sverige. Jag har redan ansökt om båda via internet. Det var oväntat lätt att fylla i ansökningarna även om jag blev tvungen att ringa pensionsmyndigheten ett par gånger för att få hjälp med ett par frågor som handlade om mitt dubbla medborgarskap.

Blanketten krävde information om pensionskällor utomlands och det kändes lite närgånget. Men pensionsmyndigheten initierade sedan min amerikanska allmänpension och det var en oväntad hjälp. Ansökningarna underlättades tack vare MobilBank ID och tydliga, välformulerade blanketter på Internet.

I USA har jag fyra pensionskällor. Hittills har jag hunnit ansöka från två av dem – allmänpension och tjänstepension. Det var betydligt mer krävande och gammaldags att ansöka om pension från USA p.g.a. att myndigheter och arbetsgivare i USA kräver bevis på vissa saker. Där finns det ingenting som motsvarar vårt Bank ID.

Hela processen började egentligen i maj fjol när min man och jag befann oss ”over there”. Jag besökte pensionskontoret på sjukhuset där jag hade jobbat i 27 år. Jag gick därifrån med en pappersblankett i handen med instruktioner att fylla i den och skicka tillbaka den via vanlig post i september. Det är typiskt i USA att blanketter oftast måste skickas i pappersform och inte digitalt. Jag blev därför överraskad över att det faktiskt dög att skicka in mitt födelsebevis digitalt.

Efter två veckor fick jag ytterligare åtta pappersblanketter från USA som jag behövde fylla i och skicka tillbaka – via vanligt post förstås. En av blanketterna krävde signatur av en notarius publicus, som kostade 300 kronor. En annan blankett krävdes min mans signatur för att vi bestämde oss för att tacka nej till en slags efterlevnadsförsäkring!

Ytterligare en blankett handlade om vilket bankkonto pengarna skall skickats till. Eftersom de inte kan skicka pengar till mitt svenska bankkonto, ville de ha kontonumret på mitt amerikanska konto.

Men det var förstås inte nog att bara skriva kontonumret utan de vill få en annullerad gammaldags check som bevis för att jag faktiskt har ett bankkonto i USA!

Vanlig inkomst liksom pensionen beskattas på olika nivåer beroende på beloppets storlek och på hur många människor som skall försörjas med de pengarna. Så det blev ytterligare en blankett att fylla i.

När alla blanketter var ifyllda, fick jag skicka tillbaka dem till USA via vanlig post. Efter tre veckor fick jag besked via e-post att allt var klart och godkänt och att tjänstepensionsutbetalningarna skulle börja i januari. Men då upptäcktes ett problem med banken som skulle betala ut pengarna och jag fick skicka in en annan annullerad check som bevis.

När det gäller allmänpensionen (”social security”) från USA, så var det betydligt enklare. Ansökan kunde göras digitalt. Födelsebeviset fick jag dock skicka in i original med vanlig post. Men för att sedan få tillbaka det fick jag lov att betala 180 kronor i returporto.

Jag har två andra pensionskällor, en form av privat pensionssparande, i USA och enligt vad jag har förstått, kan jag ansöka om dem via Internet. Och jag får snart veta vad de kräver för att det skall vara möjligt.

3 kommentarer

Tjugofem dagar

Av , , 6 kommentarer 8

En stor livsändring kommer inom kort att ske för mig. Efter nästan 46 år i arbetslivet har jag bara 25 dagar kvar att jobba! Jag har jobbat mestadels heltid i trettio år i USA och heltid i sexton år här i Sverige. Det känns nästa overkligt att ett sådant långt arbetsliv kommer snart att ta slut!

Jag gillar mitt jobb på operationscentrum på NUS och mina trevliga, duktiga arbetskamrater berikar mitt liv. Men jag är inte ung längre. Jag inser att jag är trött och utsliten. Jag är less på att prioritera min tid under helgerna så att jag hinner med både måsten och fritidsintressen. Jag är less på att känna mig lite avundsjuk på min pensionerade man som får gå ut i det fina vädret, ta en tupplur, eller träffa en kompis för lunch när han känner för det. Jag går därför i pension för att jag längtar efter nästa kapitel i livet.

Jag längtar efter att kunna sluta ställa väckarklockan och istället låta kroppen bestämma när det är dags att stiga upp. Jag ser fram emot lugna frukostar när jag får läsa tidningen i lugn och ro med min man tvärs över bordet. Jag längtar efter friheten att kunna boka en sistaminutenresa utan att riskera att chefen inte kan godkänna min frånvaro. Jag ser fram emot att kunna vistas i USA i längre perioder. Jag längtar efter att ha ork och tid att kunna umgås mer med min älskade man, min kära svägerska och våra vänner. Efter fyra års frånvaro från VK-bloggen på grund av att jag inte haft tid att skriva, ser jag nu fram emot att kunna börja blogga igen.

Jag kommer att få en dräglig pension från Sverige och USA. Att ansöka om pension i två olika länder har varit en intressant upplevelse och det kommer jag att blogga om nästa gång.

6 kommentarer

Jag lovar

Av , , 8 kommentarer 21

Jag måste erkänna att de flesta nyårslöften jag har gjort under mitt liv inte blev särskilt lätta att hålla. Men nu har jag hittat ett löfte som kommer att vara hur lätt som helst att hålla! Gott Nytt År allihop!

Löfte

 

8 kommentarer

Instrument

Av , , Bli först att kommentera 9

Det har varit drygt en vecka sedan jag har varit här i bloggosfären. Det visas i statistiken att det finns flera läsare som tittar in varje dag med hoppet av att kunna hitta ett nytt inlägg. Jag beklagar att jag inte har haft så mycket tid att skriva och jag är tacksam för att ni hängivna läsare tålmodigt inväntar ett nytt inlägg av mig!

Det har varit fullrulle under de senaste två veckorna som delvis förklarar min brist om blogginlägg. Jobbet har varit särskilt krävande de senaste två veckorna men även min älskade musik. I veckan har jag varit med på tre musikövningar med tre olika grupper. Inatt drömde jag om mitt jobb inom operationscentrum på NUS (Norrlands Universitetssjukhus i Umeå). Jobbet är ett självklart måste men musiken är för mig en oemotståndlig nöje som, tillsammans med jobbet och att umgås med min älskade man, begränsar min tid för bloggskrivande.

Efter en krävande vecka sov jag gott inatt, men när jag vaknade i morse insåg jag att den större delen av mitt liv består av instrument – både kirurgiska och musikaliska!

Bli först att kommentera

Amerikansk påverkan i svensk handel

Av , , Bli först att kommentera 4

I ”pappersversionen” av dagens VK finns en bilaga som annonserar Media Markts stora rea som har döpts till ”Black Friday Sale”. Jag blev lite smått stolt att se ytterligare ett exempel på USAs inflytande i världen för att begreppet ”Black Friday” är ett amerikanskt handelsbegrepp till 100 %!

Jag måste ge lite bakgrund för att kunna förklara varför Media Markt kallar sin rea för Black Friday Sale.  Det finns ett talesätt som beskriver ett visst företags ekonomiska tillstånd. Om ekonomin är lite instabil med flera skulder är företaget ”in the red”. Men om företaget går med stor vinst utan större skulder är företaget ”in the black”.

Idag är det ”Thanksgiving Day (tacksägelsedagen) som är en ”röd dag” i USA. Många amerikaner har ledigt för att umgås med nära och kära och äta en traditionell kalkonmiddag. Många tar också ledigt på klämdagen fredag, som enligt amerikansk tradition börjar den officiella julhandelssäsongen.

Miljoner lediga amerikaner går ut och shoppar på dagen efter Thanksgiving Day som gör att den amerikanska handeln får den största vinsten under hela året på en och samma dag. Detta betyder att för första gång på hela året är handeln ”in the black”. Nu vet ni anledningen till att Media Markt har valt att kallas sin rea för Black Friday – om nu Media Markt verkligen känner till den amerikanska bakgrunden.

Bli först att kommentera

Kvällens konsert

Av , , 7 kommentarer 2

Efter många förberedelser och många övningskvällar är vi redo! Umebygdens Spelmansgille kommer att fira sitt 60-års jubileum genom att spela två konserter. Den första kommer att äga rum redan ikväll i Backens kyrka kl. 18. Alla är hjärtligt välkomna med gratis entré! Nästa konsert kommer att äga rum nästa lördag d.v.s. lördagen den 23:e november i Johanneskyrkan i Vännäs kl. 18.

Konserten kommer att erbjuda härlig svensk folkmusik med fokus på fiolen. Men det blir lite sång också plus solo- och gruppuppträdande med andra instrument inklusive tvärflöjt, nyckelharpa, en liten irländsk rörflöjt och ett för svenskar ovanligt instrument som heter hammered dulcimer.

HÄR får ni höra våra duktiga nyckelharpespelare när de övade för ett par veckor sedan. Tänk hur härligt de kommer att låta med den fantastiska akustiken i kyrkan! Alla vet hur en tvärflöjt ser ut, men en bild på hammered dulcimer visas nedanför.

Som sagt, välkomna till oss ikväll i Backens kyrka!

hammered dulcimer

En hammered dulcimer, som kommer att spelas solo ikväll.

7 kommentarer

Amerikaner i Umeå

Av , , 2 kommentarer 7

November är en rätt så tråkig månad delvis för att vädret brukar vara grått och trist. Förutom all helgons dag har ”vi” svenskar ingenting särskilt att se fram emot i månad.  Däremot har ”vi” amerikaner någonting att se fram emot i slutet av månaden. Thanksgiving Day (tacksägelsedagen) faller alltid på den fjärde torsdagen av november. Eftersom det är en röd dag i USA är de flesta amerikaner lediga från jobbet för att träffa nära och kära och äta en stor kalkonmiddag tillsammans.

Den fjärde torsdagen i Sverige är bara en vanlig vardag, så en amerikansk bekant till mig brukar ordna upp en riktigt Amerikansk middag på helgen direkt därpå. Såvitt jag vet är vi ungefär 20 amerikaner som är bosatta i Umeåtrakten, men jag tror att det finns många andra amerikaner som befinner sig i Umeå tillfälligt, särskilt i samband med universitetet.

Därför vill jag be dig om en tjänst! Om du eller en bekant till dig känner en amerikansk som har nyligen bosatt sig i Umeåtrakten eller befinner sig tillfälligt i området, var snäll och uppmuntra den person att anmäla sig HÄR för att kunna träffa sina landsmän och bidra till en riktig amerikansk Thanksgiving Day här i Umeå på den 30:e november! Ju fler desto roligare, så tack i förhand!

2 kommentarer