Nere för räkning av Martin Holmén

Av , , Bli först att kommentera 1

Fil 2016-10-01 17 34 42

Jag får erkänna att jag är rätt dålig på att testa författare som jag inte läst förut, det blir rätt ofta säkra kort, särskilt när det gäller spänningsromaner. Men, nu har jag i alla fall läst en för mig ny författare, Martin Holmén. hans andra bok heter Nere för räkning, där titeln anspelar på boxning då huvudpersonen är avdankad boxare som just kommit ut ur fängelse. Boken utspelar sig i 30-talets Stockholm och Holmén gör sitt bästa för att skapa 30-talskänsla, bland annat med sina ordval och dialoger. Det funkar bra, läsningen blir lite som att se på en gammal svartvit film. Boken börjar med att huvudpersonen Harry Kvist just haft sex med en medfånge. Sedan är det dags för muck, och den bistra verkligheten på utsidan gör sig direkt påmind. Harry försöker styra upp sitt liv, jobb, och samtidigt reda ut om en kvinna verkligen slogs ihjäl av sin son, eller var det nån annan som gjorde det?

Harry är inte direkt nån helyllefigur, vilket är uppfriskande. Det finns tillräckligt många genomgoda huvudpersoner i spänningslitteraturen som det är. Nu har jag inte läst den första boken, så jag vet inte vad som händer i den, men hade jag fått önska nåt mer från Nere för räkning är det att det hade varit större fokus på hur det var att vara homosexuell under 30-talet. Slutet ska jag förstås inte avslöja, men jag gillade det. Jag kan väl säga så mycket som att det inte hade passat i en amerikansk rom-com…

Ett till plus som Holmén ska ha är att han inte fallit i fällan att skriva en så lång bok. Jag tycker att alldeles för många böcker gärna breder ut sig över 500 sidor, men där inte handlingen förtjänar den längden. Nere för räkning är på drygt 300 sidor vilket var alldeles lämpligt.

 

http://www.bokus.com/bok/9789100145590/nere-for-rakning/

http://www.adlibris.com/se/bok/nere-for-rakning-9789100145590

 

Amorteringskrav eller sänkt ränteavdrag?

Av , , Bli först att kommentera 1

Den som följer debatten om vad man ska göra åt de skenande bostadspriserna har kunnat se att det i praktiken finns två olika förslag.

1. Skärpt och tvingande amorteringskrav.

2. Minskat ränteavdrag.

Sedan några år finns också en minsta kontantinsats, som man i och för sig åtminstone delvis kan komma undan via blancolån.

Skärpt amorteringskrav blev det inget av 1 augusti i alla fall, på grund av nåt juridiskt mumbojumbo. Jag tror dock inte att sista ordet är sagt i den frågan. Löfven har sagt att alternativ två inte är aktuellt just nu, men han har ändrat sig snabbt förr, så även den möjligheten känns öppen.

Vad som saknas i ekonomiartiklar som behandlar den här frågan är av någon anledning att det finns en principiellt viktig skillnad mellan förslagen, en skillnad som är högst väsentlig för låntagarna. Artiklarna går mest bara ut på att räkna på hur stor extra utgift man kan komma att få. Vilken är då den principiella skillnaden? Jo, minskat ränteavdrag innebär i praktiken en skattehöjning, det gör inte skärpt amorteringskrav.

Som exempel kan vi ta att en familj köper en villa och lånar 2 miljoner. Några år senare säljer de villan till samma pris som de köpte den för. Lek då med tanken att de haft kostnader (jämfört med dagens regelverk) på 100000 kopplade till antingen punkt 1 eller 2 ovan. I första fallet är de 100000 kronorna borta (i Magdalena Anderssons skattkista), medan det i andra fallet är 100000 kr som de får igen vid försäljningen (jag bortser från skatteeffekter och liknande). Av den anledningen väljer jag alla dagar i veckan skärpt amorteringskrav.

Framtidsministerns tidigare liv

Av , , 5 kommentarer 1

Det finns visst hopp om framtidsministern Kristina Persson. Först tyckte jag att det var lite udda att ha en framtidsminister som är 68 år. Om hon tror på reinkarnation och kommer ihåg sina tidigare liv lär hon ju inte ha problem att jobba långsiktigt. Erfarenhet av att både ha varit kvinna och man är ju inte dåligt heller. 

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Av , , 2 kommentarer 3

Så var det dags för en ny roman av Fredrik Backman, författaren till En man som heter Ove och Mormor hälsar och säger förlåt. Dessa har jag recenserat tidigare på bloggen, och för de som vill läsa finns recensionerna här: OVE, MORMOR.

Men nu var det ju Britt-Marie var här som jag skulle recensera idag. Boken handlar föga förvånande om Britt-Marie, en 63-åring vars enda yrkeserfarenhet består av något år som servitris i tonåren. Hon har sedan dess varit hemmafru, med betoning på hemma. När boken börjar har hon dock lämnat sin man Kent, och söker jobb på Arbetsförmedlingen. Om du tänker dig den jobbigaste tant, eller gubbe du nånsin har träffat och så tar du i lite till, då har du Britt-Marie. Extrempedantiskt, asocial, noga med vad folk ska tycka och med en manisk städmani lyckas hon vara så besvärlig att Arbetsförmedlingen fixar ett jobb till henne, i hålan Borg. Där träffar hon lokalbefolkningen, blir fotbollstränare (!) till ungdomslaget och bjuder husråttan på Snickers.

Backman tecknar precis som i sina tidigare böcker upp ett intressant persongalleri, denna gång med såväl barn som pizzeriaägare och en kärlekskrank polis. Som väntat blir det många underhållande situationer och karaktärsutvecklande av Britt-Marie. Det är helt klart en bladvändare av rang, och alla som gillade En man som heter Ove kommer att känna igen sig i stil och driv. Om man ska hitta något mindre positivt så är det att jag tycker att Britt-Marie är lite väl konstig. Jag tror att boken skulle ha vunnit på att tona ner några av hennes mer extrema egenskaper och vanor. Med den braklappen vill jag ändå varmt rekommendera Britt-Marie var här. Det är en bok med människor i centrum, människor som vi kanske till vardags utifrån kan se som ganska misslyckade, men skrapar man på ytan så… Och människor som på ytan kan te sig ha ett bra liv, men skrapar man på ytan så…

Framtidsspaning: Googlandet av hur man städar med hjälp av bikarbonat kommer dramatiskt att öka. Britt-Marie kan allt om den saken, men riktigt hur man bär sig åt framgår inte i boken, och tur är väl det, det är ju inte en städinstruktionsbok man vill läsa när regnet faller ute och man kryper upp i soffan med en rykande färsk roman av Fredrik Backman.

Snygga omslaget:

2014-09-30 18.32.56

 

http://www.adlibris.com/se/bok/britt-marie-var-har—signerad-9780777777480

http://www.adlibris.com/se/bok/britt-marie-var-har-9789198182002

http://www.bokus.com/bok/9789198182002/britt-marie-var-har/

http://www.bokus.com/bok/9789187725500/britt-marie-var-har/

http://www.bokus.com/bok/9789187725517/britt-marie-var-har/

Nyord: Gubbljud

Av , , 4 kommentarer 5

Idag fick jag lära mig ett nytt ord, GUBBLJUD. Det är när man till exempel reser sig ur soffan efter att ha suttit länge och pustar lite grann. Eller börjer sig ner och knyter skorna, känner stelheten i kroppen och utstöter något ljud. Det är färdigpustat för min del i alla fall, gubbljud låter ju faktiskt inge vidare, jag är ju bara dryga 40 år…

Feministiskt initiativ finansierar drömmarna, eller?

Av , , Bli först att kommentera 5

Äntligen har F! tagit bladet från munnen och berättat hur de ska finansiera sina minst sagt högtflygande planer för svenska folket. Det skedde på DN-debatt idag. (http://www.dn.se/debatt/sa-har-ser-fis-ekonomiska-program-ut/)

Det var intressant läsning, de skakar fram uppemot 111 miljarder i fem punkter. Bland annat 4 miljarder i köttskatt, jag du läste rätt, KÖTTSKATT. 10 kr per kg i miljöstraffskatt för fredagens grillkött tycker de är lämpligt. Jag undrar om de är onyktra? Miljöbeskatta ett livsmedel. Jag betvivlar inte att köttproduktionen är betydligt mer miljöpåverkande än växtodling, men det är ganska långt därifrån till att styra vad folk sätter på bordet genom en sån straffskatt. Säga vad man vill om kött, men det är för en majoritet av svenska folket ett baslivsmedel.

Men, men, köttskatten kändes mest som en petitess. Tyvärr visar de med sin punkt om att ta hem skatt från kapital som är gömda i skatteparadis sin ekonomiska okunnighet. De får siffran 46 miljarder från Skatteverket säger de. Lite googlande visar att siffran kommer från

https://www.skatteverket.se/omoss/omskatteverket/beskattningsverksamheten/specialgranskningar/utlandstransaktioner.4.58a1634211f85df4dce800011401.html

Det där är ju toppen kan man tycka, förutom det enkla faktum att det inte bara är att åka och hämta pengarna. Skatteverket jobbar på saken och är ju i händerna på andra länders regler. Men tror man att politiska beslut i Sverige i en sån fråga skulle leda till att vi helt plötsligt cachade in 46 miljarder årligen är man väl naiv. Känns lite som att gå till val på att vi ska öka turismen från andra européer med 50% utan att berätta hur de ska lockas hit.

Det var allt för dagens betraktande av inrikespolitiken. Och oroa er inte, fler än F! ska granskas framöver också.

/ Betraktaren

Feministiskt initiativ yrar igen

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag läste just en debattartikeln i Folkbladet skriven av två representanter (Kajsa Markström och Saašha Metsärantala) från Feministiskt initiativ. Den handlar om guld… http://www.folkbladet.nu/822164/mer-vard-mindre-guld

Det kan vara en av de mest förvirrade logiska tankevurpor jag har läst, åtminstone på mycket länge. För de första hade de ju kunnat googla i alla fall i två minuter och läst på varför vi har en guldreserv. Till exempel hade de kunnat läsa på http://www.riksbank.se/sv/Riksbanken/Riksbankens-kapitalforvaltning/Guld–och-valutareserven/

”Numera motiveras guldreserven i hög grad av att guldets värde normalt inte följer samma mönster som värdet på valutareserven. Därför blir värdet på den samlade guld- och valutareserven mer stabilt än värdet på guldreserven och valutareserven var för sig. Guldet kan bland annat användas för att finansiera likviditetsstöd eller valutainterventioner.” Guldet ligger alltså inte bara och skräpar till ingen nytta.

Men det är inte den bristande googlingen som gör att de lede FI-arna spårar ut helt. Jag citerar: ”De arbetstimmar som krävs för att extrahera guld ur jordskorpan skulle göra betydligt större nytta om de skulle användas till någonting som behövs, exempelvis bygga bort bostadsbristen, höja personaltätheten i (för) skolor, dagis och inom vården etc.”

Mycket intressant. F! kanske kan ta och berätta mer exakt HUR det skulle gå till att personaltätheten i skolorna skulle bli högre om man slutade att bryta guld? Vi kanske skulle lägga ner alla industrier, verkstäder, företag osv också som tillverkar saker som inte direkt gör mänskligheten en tjänst för att få lös ”arbetstimmar” som kan läggas på ökad personaltäthet i skolan. Tror man på det är man ju faktiskt helt dum i huvudet.

/ Betraktaren

Att tala om för andra vuxna hur de ska vara klädda…

Av , , Bli först att kommentera 3

Camilla Thulins och Karina Ericsson Wärn debattartikel om ofoget shorts på män som går på stan som publicerades häromdagen har jag mest fnyst åt, men när man testar att skriva om (delar av den) den med ett motsatt könsperspektiv framstår att den faktiskt är ganska otrevlig. För känns det inte OK att skriva kvinnor på näsan om hur de ska vara klädda så ska man väl inte göra det med män heller, eller? Man kan ju undra hur tonläget i pressen hade varit om en man skrivit nedanstående på SVT Opinion.

”Plötsligt vimlar stadsbilden av kvinnor klädda i korta kjolar och djupa urrigningar. Vi betackar oss för denna visuella nedskräpning och säger bara: på med byxorna och på med polotröjorna tack”, skriver Betraktaren X m.fl män.

Shorts

Skrynkliga khakifärgade kjolar, extrema urringningar, kjolar med revärer och sportvibbar. Plötsligt vimlar stadsbilden av kvinnor klädda i korta kjolar. Klädda som om de befann sig på en badstrand eller i sin egen villaträdgård.

Nej, vi betackar oss för denna visuella nedskräpning och säger bara: på med byxorna tack!

Att gå med kort kjol på stan är lika tokigt som att gå med balklänning på landet. Korta kjolar är en fritids- och sportkostym. Punkt slut.

Naturligtvis är det skillnad om man har ett utomhusarbete i solen, typ är vägarbetare, sophämtare eller parkarbetare, då passar shorts och eventuella arbetskjolar alldeles utmärkt.

Men hur blev det så här, att kvinnor (inte alla tack och lov) plötsligt anser det vara fritt fram att exponera sina tjocka ben i cityluften?

Vi skyller på att gränsen mellan det privata och offentliga numera knappt existerar, men också på träningsfobin. Överallt ser man kvinnor kuta omkring på trottoarer i leggings och byxkjolar (haha, de kallar det själva för löpartights och sportshorts).

De har blivit så vana vid sina åtsmitande och exponerande plagg, att steget till muttkorta kjolar helt enkelt blev nanokort.

Vi ser gärna att gränsen mellan det privata och offentliga återupprättas. Vi vill inte sitta i kollektivtrafiken fastklistrade vid någon annans nakna ben eller stirrandes i någons urringning.

Att säga nej till kjolar på stan handlar helt enkelt om att visa varandra respekt.

Pungkorta shorts på herrar i staden är för övrigt inte heller passande, oavsett ålder, såtillvida man inte saluför specifika tjänster som kräver att handelsvaran exponeras.

/ Betraktaren X

Orginaltexten av Thulin finns på http://www.svt.se/opinion/shortsman-pa-stan-nej-tack

 

Fulla ministrar i tjänst

Av , , 2 kommentarer 7

Ingen har väl kunnat undgå att svenska ministrar alltid är i tjänst (dygnet runt) och således låter bli att sjukskriva sig även om de är sjuka. Anders Borg hade visserligen sjukskrivit sig en gång för 8 år sen när han var nedsövd under en operation. Svårt att fatta vettiga beslut då, däremot gick det tydligen bra att jobba hemifrån med magsjuka. Hoppas att han inte Skypade från toaletten med makthavare från andra länder. ”Vänta Fru Merkel, jag ska bara spy lite”.
De har inga arbetstider heller, och ingen semester (de kan anmäla frånvaro för rekreation) så egentligen är det väl synd om dem. Men de är en av få, kanske enda, yrkesgrupp som får vara berusade under arbetstid, alltid något.
/ Betraktaren