Inte värdigt Sverige av idag

Av Betraktaren X, 31 januari 2013 kl 19:01, Bli först att kommentera

Ni som läser min blogg regelbundet har kanske sett att jag för ett tag sen länkat till ett blogginlägg från en tjej som är utförsäkrad. Jag känner henne och idag publicerade hon sin berättelse på Newsmill också. Det är skakande läsning av de turer som lett till att hon nu är utförsäkrad. Kan inte jobba heltid, men kan inte vara sjukskriven heller. Jag blir jävligt upprörd särskilt å Inas vägnar, men även för de som inte har det skyddsnät som hon har, och kanske inte heller berättar sin historia offentligt. Dessa regler måste ändras.

För att citera Inas avslutning: "Jag tänker att det här inte är värdigt dagens Sverige."

Ni som inte redan gjort det: LÄS ARTIKELN! NU!

http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/29/historien-om-min-arbetarklasskada

Kvinnor och mördare

Av Betraktaren X, 30 januari 2013 kl 20:25, 2 kommentarer

Under lång tid hade jag svårt att förstå hur vissa kvinnor kunde stanna i våldsamma relationer. Jag förstod i och för sig att rådet att gå efter första slaget kanske inte är helt lätt för alla, men att stanna efter upprepad misshandel kunde jag inte förstå. Med åldern kommer väl en viss vishet smygande och jag kan ju i alla fall misstänka att i många våldsamma relationer har det förekommit psykisk misshandel under lång tid innan första slaget och att kvinnans självkänsla är körd i botten. Att inför sig själv argumentera att mannen nästan alltid är snäll och att det räcker, eller nåt liknande, blir ju lättare att förstå om man samtidigt tänker att det är en sen tidigare stukad själ som är drabbad. Men jag har inte kommit till någon förståelse ännu om vissa kvinnors fablesse för kända våldsmän.

För några dagar sen läste jag att Tony Byström (tidigare Olsson) ska gifta sig i år. Reflexmässigt tänkte jag, men vad fan nu då? Men det var ingen kvinna som han börjat brevväxla med från fängelset, utan nån han träffat i fängelsekyrkan. Oklart vad hon gjorde där. Desto mer obegripligt är de kvinnor som frivilligt kontaktar våldsmän som sitter i fängelse och börjar brevväxla och ev. inleder ett förhållande. Hur har man resonerat om man är tvåbarnsmamma med en dotter i samma ålder som Engla var och skickar brev till Anders Eklund för att han verkar ensam? Nu blev det ju aldrig nån romans av det där. Men Helge Fossmo gifte sig medan han satt i fängelse. Marc Dutroux fick masssor med brev från kvinnor. Här pratar vi om en man som våldtagit, torterat och mördat flera flickor. Listan kan förstås göras mycket längre. Våldsamma män i fängelse har en dragningskraft. För mig är det helt obegripligt. Någon som förstår?

Margot av Bengt Ohlsson, recension

Av Betraktaren X, 30 januari 2013 kl 17:20, 5 kommentarer

När Margot Wallström och Bengt Ohlsson var på Kultur på Campus i Aula Nordica innan jul var jag och lyssnade. Det var intressant så jag bestämde att jag skulle läsa biografin Margot som Bengt alltså skrivit. Den är befriande tunn, under 200 sidor. Biografier tenderar ju att vara tokfeta för att få med varje period i personens liv, men i det här fallet var det onekligen en annan ansats. Bengt fick hänga med Margot under en period på hennes nuvarande jobb som FN:s generalsekreterares representant för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld, resa upp till Kåge med henne för att besöka hennes hemtrakter och släktingar m.fl resor. Boken är välskriven, och ger en mycket intressant inblick i det diplomatiska spelet i FN. Margots uppväxt och tidiga år intresserar mig inte lika mycket, och hade kunnat få hållas tillbaka lite grann för att få till mer om hennes år i den svenska politiken. Skandalerna duggar inte direkt tätt, och det märks att Margot själv varit med i skrivandet på så sätt att kritiken mot saker som hon gjort är obefintlig. Göran Persson får sig i och för sig en släng av sleven, viket var uppfriskande. Det skrivs en del om Mona Sahlin, men det är påfallande neutralt uttryckt. Svårt att få ett grepp om vad Margot tycker om Mona. Man kan dock gissa sig till vad det neutrala tonfallet innebär.

På det stora hela är den klart läsvärd, och för oss som bor häruppe känns det som en given läsning. När vi nu har en riktig A-politiker från Västerbotten bör man ju ha lite koll på vad hon är för figur.

Min nästa biografi (under året i alla fall) blir Steve Jobs. Mindre insmickrande och betydligt tjockare bok.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917337332X

http://www.bokus.com/bok/9789173373326/margot/

Kokt potatis, en generationsfråga?

Av Betraktaren X, 28 januari 2013 kl 18:23, 4 kommentarer

Vem äter kokt potatis nuförtiden? Mina föräldrar är ett exempel. De älskar kokt potatis. I kombination med det mesta faktiskt. Mest häpnadsväckande är kanske kombinationen kokt potatis och köttfärssås. Jag äter sällan kokt potatis, och när jag gör det är det alltid ihop med nån maträtt där det i själva rätten är mer eller mindre obligatoriskt med potatis. Sill och potatis. Surströmming. Eller till en vintrig köttgryta.

Vad gör jag då med all potatis som jag släpar hem från ICA Maxi? Klyftpotatis, potatismos, pressad potatis och potatisgratäng är nog vanligast. OJ SÅ GOTT! Hur pressad potatis kan smaka helt annorlunda än en vanlig kokt potatis är svårt att förstå. Barnen käkar på sin höjd varsin kokt potatis, men smaskar mängder om det bjuds på pressad eller potatisklyftor.

Mandelpotatis ska man inte ens tala om. Rätt gott i och för sig, men helt omöjligt att koka utan att de kokar sönder. Skala potatisen innan man kokar den som någon missriktad service till gäster är rena vansinnet. Det enda som är helt säkert i det fallet är att man får stå och ursäkta att det mer liknar potatismos i pannan än vanlig potatis.

Är det då en generationsfråga om man äter en massa kokt potatis eller inte? Jag tror nästan det. Det är sällan jag hör folk i min ålder prata om att koka potatis eller ser kollegor med det i lunchlådan. Är det då att vi lite yngre (ja, ja, jag vet att jag nästan är 40) som har kräsnare smak eller är vi bara latare? Nu undrar ni förstås vad jag menar med latare, vad kan väl vara enklare än att koka potatis? Jo, för att få till en välsmakande måltid med kokt potatis krävs lite extra. Till potatisen och köttbullarna krävs en vällagad sås, hemkoka lingon, inlagda grönsaker, ett tunnbröd och Wästerbottensost. Köttbullar och makaroner kan enkelt piffas med en smörklick, lite färska grönsaker och möjligen ketchup (om man hänger sig till såna perversioner som ketchup). Den äldre generationen orkar med att piffa maten lite mer helt enkelt.

Så är det en generationsfråga eller lathetsfråga? Både och kanske.

Nu har jag nästan lovat Fröken Krass ett recept med kokt potatis i inlägget, så… För den som inte är lat kan jag rekommendera en potatissallad som är helt fri från vita kalla produkter.

http://taffel.se/recept/potatissallad-med-radisor-rodlok-och-buljong

Det där med tillagningstid på 30 minuter ska tas med en nypa salt. Antingen är jag långsam, eller så tar det längre tid. Jag har alltid hoppat över fänkålsfröna och korianderfröna. Inget jag saknat, men ev. blir det ännu mycket godare med de ingredienserna också.

Porr och fiske, bra kombination?

Av Betraktaren X, 27 januari 2013 kl 12:08, Bli först att kommentera

Det var längesen jag höjde blicken och betraktade något utanför Sveriges gränser här i bloggen, men nu är det dags att ta en titt på vad som händer i Danmark. Inte bara röda korvar och Carlsberg Hof vad det visade sig.

Bloggaren Genusfotografen som brukar uppmärksamma hur kvinnor framställs på bild och bildtext i reklam och tidningar har läst Danmarks STÖRSTA fisketidning. Han har lagt upp några minst sagt spektakulära bilder från tidningen på bloggen, http://www.genusfotografen.se/?p=2705. Vänta med att klicka tills du kommer hem om du är på jobbet! Det är nakna kvinnor som är ute och fiskar eller poserar med fångsten. Blogginlägget är hursomhelst läsvärt även om man inte gillar bilderna.

So what? Ja, nu tycker jag ju att folk får ha vilka fetischer de vill, men att de bilderna förekommer i en helt vanlig fisketidning är faktiskt HELT BISARRT.

Tack till F för tipset.

The Stockholm Syndrome

Av Betraktaren X, 27 januari 2013 kl 08:43, 2 kommentarer

För några år sen gjorde The Daily Show med Jon Stewart två femminutersavsnitt med skön satir över Sverige som ett socialistiskt helvete, The Stockholm Syndrome. Det är riktigt, riktigt roligt och väl värt tio minuters tittande. De hälsar bland annat på hos Robyn och intervjuar Björn Ulvaeus och Leif Pagrotsky. Paggan verkar vara en skön lirare, klart den politiker jag helst skulle vilja ta en öl med. Här finns klippen:

Del 1: http://www.thedailyshow.com/watch/tue-april-21-2009/the-stockholm-syndrome-pt–1

Del 2: http://www.thedailyshow.com/watch/wed-april-22-2009/the-stockholm-syndrome-pt–2

Dejting på ICA

Av Betraktaren X, 26 januari 2013 kl 08:16, 4 kommentarer

Med ett par veckor kvar till Alla Hjärtans dag, vanligtvis inte en dag med något särskilt fokus på oss singlar, kom jag att tänka på ett initiativ som ICA på Ålidhem körde förra året vid tiden för Alla hjärtans dag. De hade en gigantisk skylt där de undrade om man vågade dejta på ICA, se bilden. Man skulle alltså hänga en dejtlapp på korgen och så kunde man gå omkring och leta andra med dejtlapp. Då kunde man ta kontakt med denne. Jag testade aldrig det där och såg ingen annan med dejtlapp heller, men det finns nåt sympatiskt med initiativet.

TV-fri vecka

Av Betraktaren X, 25 januari 2013 kl 16:05, Bli först att kommentera

Så var det slut på den TV-fria veckan. 7 dagar på rad utan att titta på TV. Nu tittar jag inte så mycket på TV vanligtvis heller, men som ett litet experiment tänkte jag avsiktligt helt sluta med TV en vecka. Det var hur enkelt som helst. Nu var jag borta hemifrån 3 av 7 kvällar vilket kanske underlättade. Det enda som hände var att jag bytte TV-tid mot datortid. Skärm mot skärm. Trots att det inte var några problem längtade jag efter andra avsnittet av En pilgrims död. Så det var trevligt att bänka sig i soffan igår kväll med chokladglass och en timmes underhållning.

Jag berättade om veckan för M.

"Men du måste ju göra nåt svårare. Städa en vecka."

"Vadå, städa en vecka?"

"Storstäda varje kväll i en vecka."

"Typ två timmar per kväll?"

"Nä, ta tre timmar så du hinner städa det mesta på djupet."

Det får bli nästa test, fixar jag det? Eftersom jag inte helt saknar självinsikt kan jag på förhand säga att jag INTE fixar det. Men kanske om 5 av 7 dagar ska innehålla minst 3 timmars städning. 15 timmar på en vecka. Hur svårt kan det va?

Kondomer, p-piller och ”kladdet”

Av Betraktaren X, 24 januari 2013 kl 17:22, 7 kommentarer

På bloggen mellanmjölksliv finns ett osande inlägg för kondomer och mot p-piller. Väl värt en läsning, här är det: http://mellanmjolksliv.blogg.se/2013/january/tjejer-satt-p-for-p-piller.html. Hon diskuterar såväl hormoner och biverkningar som "kladdet". På slutet nämns Pro-Vas, ett preventivmedel för män. Jag inser hur löjligt dåligt påläst jag är på ämnet och beslutar mig för att läsa på. Finns p-piller för män? Vad är Pro-Vas? Och så vidare.

Ni som läst om mina blodgivningserfarenheter vet att jag är blödig, så plöja texter och youtubefilmer om sterilisering mm var en ren plåga. Jag har suttit och skruvat mig på stolen hela tiden, men om jag nu plågat mig igenom det här kan jag ju lika gärna delge er mina erfarenheter.

P-piller för män finns inte. Standardsvaret på när det kommer tycks vara "om 5 år", vilket man sagt i 20 år eller så. Forskning och försök (både på djur och människor) pågår. Någon variant med implantat under huden som utsöndrar "nåt" kompletterat med testosteronsprutor tycks ha kommit en bit på väg. Låter ju inte så smidigt direkt…

Sterilisering finns ju förstås. Det finns sterilisering med skalpell, utan skalpell och nån variant utan nål. Tydligen viktigt för män som ska sterilisera sig om det används en nål eller skalpell. Känns rätt oväsentligt i sammanhanget kan jag tycka. Jag kollade på en 9 minuters youtubevideo där de gör en sterilisering (oklar över reglerna för stötande innehåll så det blir ingen länk). Inte blev jag sugen direkt, mest bara svimfärdig. Såvitt jag förstod det kan man reversera en sterilisering, sätta ihop tåtarna så att säga, men det kanske inte är något standardingrepp. Det var nytt för mig, eller så missförstod jag det där.

Pro-Vas visade sig vara en form av sterilisering. Istället för att knipsa sädesledarna, sätter man en klämma på dem. Det går dock inte att ta bort dem och så funkar allt som förr, sädesledarna måste knipsas och sättas ihop i det fallet. Videon jag kollade på använde ordet "likely" när det gällde om det var lättare att sätta ihop dem än efter en vanlig sterilisering. Det verkade faktiskt mest vara psykologiska faktorer som talade för Pro-Vas.

Vad gäller "kladdet" så påverkas det inte av sterilisering.

Så var landar vi då på avsnittet preventivmedel för män? Kondomer är grejen om man inte har bestämt sig för att det inte blir några fler barn, då finns ett gäng varianter på sterilisering, eller sterilisering light.

40-årskris

Av Betraktaren X, 23 januari 2013 kl 18:37, 6 kommentarer

Från lite olika håll har jag den senaste tiden fått frågan om jag inte har fått nån fyrtioårskris. Obegripliga har jag tyckt att frågorna varit, det är ju länge kvar…

Jag stöter inte på 20-åringar, planerar inga bergsbestigningar, funderar inte på att köpa en cab eller söker mig till någon sekt och har ingen depression. Det närmaste kris jag kommer är hip hop och skägg. Hip hopen har kommit smygande det senaste året. Det går i vågor, men emellanåt blir det perioder med Cleo, Syster Sol, LL Cool J m.fl. De tidigare favoriterna, gubbrock ála Springsteen, Lundell och Van Morrison får mindre och mindre speltid. (Jag kanske borde nämna discokulan i vardagsrummet också, men den är ju faktiskt för barnens skull :-). Hm, en rosa hatt har jag visst gått omkring med också…)

Och så var det skägget. För första gången nånsin har jag de två senaste veckorna odlat skägg. Lite udda kris att skaffa sig ett utseende som gör att man ser ÄLDRE ut 🙂 Med lite god vilja kan man ju tolka det som en önskan om en förändring, typiskt 40-årskrisaktigt. Häromdagen när jag talade om skägget som min enda kris fick jag en medkännande blick. "Vänta bara, en vacker dag kommer du att vakna på morgonen och det kommer att kännas i hela kroppen att nåt är på gång. DÅ kommer krisen." Hur nu en kvinna i mitten på trettioårsåldern kan vara expert på manliga fyrtioårskriser är oklart, men jag tror hon har fel.

Igår bestämde jag mig, imorgon rakar jag bort det. Dagen och gårkvällen har dock bjudit på en del protester av typen "Nej, nej, låt det växa nån vecka till, sen kan du ansa det på nåt trevligt sätt." Jag vet inte hur jag ska göra. Det enda jag vet är att jag skjuter upp beslutet lite. Känns bra att vara herre över sin egen kris och bokstavligen kunna raka bort den när jag vill!

Fotnot: Sugen på lite skön hip hop? På med spotify och kör Cleo – Left this city burning (Cleo – Left The City Burning), Syster Sol – Kärleksrevolt (Syster Sol – Kärleksrevolt (ft AKI, Dani M, General Knas) och LL Cool J – I need love (LL Cool J – I Need Love).