Etikett: iksu

Kalabalik på IKSU

Av , , Bli först att kommentera 11

E var på IKSU häromkvällen. För er som varit där den senaste tiden vet att det sker en del renoveringar av omklädningsrum. Så omklädningsrummet Syd Dam har temporärt skyltats om till herr och alltså varit herromklädningsrum under några veckor. E bytte om i det omklädningsrummet tillsamman med några andra killar. Sen gick han upp och körde ett långpass på löpband och i gymmet. När han kommer ner är omklädningsrummet omskyltat! Det var numera damomklädningsrum igen…

Han gläntar lite försiktigt på dörren och lyssnar. Han hör inget utan tar några steg in och då möter han blicken hos en kvinna iklädd alldeles för lite tyg. Han snurrar runt och tar några snabba kliv ut i korridoren och pustar ut över att hon inte skrek. Här gällde det att välja en vinnande taktik för fortsättningen så han gick upp och körde en stund till på löpbandet. Efter en stund gick han ner igen och testade samma sak, men den här gången funkade det och omklädningsrummet var tomt. En del skulle kanske ha plockat ut sina grejor och bytt omklädningsrum, men inte E inte. Han tar istället och kollar hur många skåp som var låsta, bara en handfull så risken att nån skulle komma in var ju inte så stor. Sen tar han en snabbdusch, och när han står och torkar sig hör han dörren till omklädningsrummet öppnas och ett par kvinnoröster hörs. Fan vilken dålig idé det var att ta en dusch på damernas! Första tanken var att gömma sig i bastun, men han skippar den och ställer sig bara och väntar med handduken virad runt höfterna. E har ju en hel del flyt ibland, så även denna gång. Kvinnorna måste ha beslutat sig för att duscha hemma eller så bytte de om för att träna, för det blev tyst i omklädningsrummet. Efter det blev det nån form av rekordtid på att byta om och smita ut igen.

GRIT strength på IKSU

Av , , 6 kommentarer 2

Så var det dags för en ny "jag har aldrig" grej. Idag blev jag medlurad eller vad man ska säga på ett GRIT Strength-pass på IKSU av L. 

"Det är väl inget dansaktigt?"

"Nä, det tror jag inte."

Det räckte som försäkran, och det var ju sant, ingen dans alls.

Väl på plats drogs ögonen till videokameran som stod uppställd i lokalen. Vad fan, ska man bli filmad nu också? Ledaren försäkrade att de bara skulle filma henne. Jag gick på någon rekommendation för hur mycket vikter jag skulle ha på skivstången. Passet körde igång. Efter andra övningen som innehåll skivstången kände jag att jag inte skulle orka med de vikterna resten av passet. Jag bestämde mig för att plocka bort lite vikt. Just då sneglade jag på K som stod bredvid och höll på att sätta dit MER vikt. Sweet Jesus, jag kan ju inte ta bort vikt när en TJEJ sätter dit mer vikt. Jag plågade mig igenom passet och när det var dags för plankan på slutet plockar K upp en vikt också för att det ska bli tyngre. Vad är det som pågår? Hon hade dessutom sprungit 6 km före passet. Helt overkligt. 

När passet var slut och vi pustade ut och jag berättade om planen att ta bort vikt skrattade K bara. Jag hade tydligen sett fel, hon hade tagit bort vikt och inte alls satt dit mer vikt 🙂

Imorgon kommer jag att ha ont i armarna, det är säkert som amen i kyrkan.

Vasaloppsspinning på IKSU

Av , , 2 kommentarer 4

Jag är inte typen som tränar särskilt länge, gärna ofta men sällan mer än en timme varje gång. De senaste tio åren kan jag komma på ett tillfälle som jag tränat mer än två timmar på rad. Trots det fick jag idén att jag skulle delta i ett spinningpass under Vasaloppet på IKSU. Jag hade hört att det var ett pass som började vid starten av Vasaloppet och slutade då vinnaren gick i mål, givetvis med en storbildskärm om man skulle vilja kolla på loppet. Alltså 4 timmar på en spinningcykel. Det låter ju förjävligt tråkigt faktiskt. Var det tråkigt? Jag återkommer till det.

A dök upp på chatten förra lördagen. "Jag tror att bokningen till vasaloppsspinningen öppnar vid midnatt." Det hade jag förstås inte alls tänkt på, men visste att platserna ofta tog slut ganska snabbt. Jag gick in på iksu.se precis vid midnatt och bokade en plats. 5 minuter över midnatt kollade jag hur många platser som bokats, 70 av 80! Galet.

Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag kom dit kvart i åtta imorse, men nästan alla hade redan kommit. Alla fick varsin Gainomax och ett nyckelband. Trevligt!

Första timmen: Jag höll igen en del för att spara krafter. När det gått en timme sprang ledarna runt och delade ut bananer till de som ville ha. Trevligt! De fyllde också på vattenflaskorna till alla deltagare genom hela passet så att man skulle slippa kliva av cykeln. Trevligt!

Andra timmen: Dags att öka. Fick lite ont i knäna, men det släppte så småningom. Utlottning av "Spurtpris", kläder. Trevligt! Det gjordes ett antal gånger under passet. Och så var det dags för vasaloppsklassikern blåbärssoppa. Även denna delades ut av ledarna till alla som ville ha. Trevligt!

Tredje timmen: Då började jag bli rejält trött. Mera blåbärssoppa och bananer. Hårdare musik.

Fjärde timmen: Nya krafter. Under slutet på loppet slogs ljudet på till TV-sändningen så vi kunde följa dramatiken. Utlottning av mera prylar.

På lätt darrande ben gick jag därifrån. Hungrig, trött och jävligt nöjd.

Nå, var det kul då? Det var grymt kul! Allt hängde på småsakerna. Bananer, blåbärssoppa, spurtpriser, peppande och glada ledare. "It´s the little things that count."

Stort tack till ledarna Clive Leddy, Thomas Hjärtström och Linda Eriksson för en trevlig förmiddag.

Nu blir det snöskottning, men jag ställer nog in squashträningen ikväll 🙂

Ha en fortsatt trevlig söndag!

IKSU och skåpen…

Av , , 3 kommentarer 2

Det är nåt konstigt med IKSU, det är som att den vanliga sannolikhetsläran inte kan användas när man är i omklädningsrummen där. På något sätt är man alltid i vägen för någon eller nån är i vägen för en själv.

Man tar ett skåp, börjar hänga in grejorna, kanske har ställt väskan eller lagt lite saker på bänken bredvid. Vips så dyker det upp nån som har skåpet bredvid och man måste flytta sina saker man lagt på bänken. Man tränar klart, kommer tillbaka in i omklädningsrummet och då är det tvärtom, nån har lagt saker just framför ens skåp. Och det händer nästan jämt, det är det som är så konstigt. Det händer även om det är lite folk.

Ikväll kom jag dit 21.40, givetsvis hände det då. När jag tränat klart och kom in i omklädningsrummet strax före 23 var det TVÅ personer i omklädningsrummet, med nåt hundratal skåp. En av dem hade skåpet bredvid mitt och fick flytta sina prylar. Det råder andra naturlagar på IKSU än i övriga universum, det är uppenbart.

Slutfilosoferat för ikväll. Godnatt!

Tävlingsdjävulen, en bra jävel

Av , , 4 kommentarer 2

 Idag ska jag orda lite om livsstilsförändringar med tävlingar som viktig ingrediens. Alla vet ju att det är svårt att förändra vanor och livsstil. Man "borde" göra en massa saker, sluta röka, sluta snusa, träna mer, gå ner i vikt, dricka mindre alkohol, ringa kompisarna oftare och så vidare.

Jag har en liten tävlingsdjävul i mig. Jag gillar att tävla i olika sammanhang. Den slumrande djävulen väcktes till liv hösten 2011 då jag och en kollega startade en träningstävling. Träna mest, gå ner mest i vikt fram till jul. Viss träningstid kunde man få räkna på långpromenader också. Under mina veckor utan barnen tränade jag i mina ögon mycket intensivt. IKSU-kortet blev välanvänt. Jag började tänka mer på kosten och drog ner på snacks och kvällsfika. Det blev många promenader runt Nydalasjön med ljudbok i öronen. När tävlingen var slut minskade drivet att träna, promenera och tänka på kosten, MEN kontentan blev ändå att jag hade vant mig vid de nya bättre vanorna och jag höll igång bättre än innan tävlingen.

Några veckor innan jul fick vi på jobbet en föreläsning om hälsa av en representant från företagshälsan och ingen mindre än Hanna Ljungberg. De pratade varmt om pausprogram, och att ibland hissa upp skrivbordet och stå och jobba. Ärligt talat tänkte jag att det låter bra, men kommer inte att bli av. Dagen efter var det en kollega som startade ståtävlingen. "Nu höjer vi borden, den som först sänker förlorar." Tävlingen är över, men jag står fortfarande flera timmar per dag.

Nu röker eller snusar jag inte, men känner mig rätt säker på att om jag gjort det och velat sluta hade någon form av tävling varit min bästa väg ur bruket.

Vid nyår startade en ny träningstävling. Nya mottävlare denna gång. Det kanske inte leder till någon förändring, men inslaget att man måste prova minst fem nya träningsformer skulle kunna innebära att jag breddar min träningsrepertoar en aning.

Jag kanske borde tävla med grannarna i sommar om vem som målar huset snabbast…