Den som följer debatten om vad man ska göra åt de skenande bostadspriserna har kunnat se att det i praktiken finns två olika förslag.
1. Skärpt och tvingande amorteringskrav.
2. Minskat ränteavdrag.
Sedan några år finns också en minsta kontantinsats, som man i och för sig åtminstone delvis kan komma undan via blancolån.
Skärpt amorteringskrav blev det inget av 1 augusti i alla fall, på grund av nåt juridiskt mumbojumbo. Jag tror dock inte att sista ordet är sagt i den frågan. Löfven har sagt att alternativ två inte är aktuellt just nu, men han har ändrat sig snabbt förr, så även den möjligheten känns öppen.
Vad som saknas i ekonomiartiklar som behandlar den här frågan är av någon anledning att det finns en principiellt viktig skillnad mellan förslagen, en skillnad som är högst väsentlig för låntagarna. Artiklarna går mest bara ut på att räkna på hur stor extra utgift man kan komma att få. Vilken är då den principiella skillnaden? Jo, minskat ränteavdrag innebär i praktiken en skattehöjning, det gör inte skärpt amorteringskrav.
Som exempel kan vi ta att en familj köper en villa och lånar 2 miljoner. Några år senare säljer de villan till samma pris som de köpte den för. Lek då med tanken att de haft kostnader (jämfört med dagens regelverk) på 100000 kopplade till antingen punkt 1 eller 2 ovan. I första fallet är de 100000 kronorna borta (i Magdalena Anderssons skattkista), medan det i andra fallet är 100000 kr som de får igen vid försäljningen (jag bortser från skatteeffekter och liknande). Av den anledningen väljer jag alla dagar i veckan skärpt amorteringskrav.
Senaste kommentarerna