VK – härskar & äger
Jag har funderat lite grann igen. Vi läsare uppmuntras ju hela tiden att skriva ner våra idéer och tips och skicka in till VK. Till och med Sture Bergman uppmanar oss gång på gång att skicka in både det ena och det andra.
Men får vi någon reaktion på det vi skickar in?
Det tar i alla fall lite tid till att knacka ned våra förslag genom tangentbordet som blir små eller stora bokstäver på skärmen. Sedan trycker vi på ”skicka knappen” och vad händer då?
Nuförtiden får man faktiskt ett automatsvar – en eloge. Förr fick man inte ens en indikation på om det kommit fram eller inte. Så det har blivit förbättring.
Men sedan då?
Ett otäckt & stort förtjockat vakuumfyllt tomrum med ett direkteko som jag får famla i. Helt lämnade i tomma intet i cyber & journalistrymden. Kall dimmgrå tystnad.
Jag skrev lite om härskartekniker för ett tag sedan och åberopar;
Osynliggörande
– när det blir din tur att prata så börjar andra prassla med papper, sörplar kaffe ljudligt, titta ut genom fönstret eller småprata med bordsgrannen. Osynliggörandet fråntar människor deras identitet eller påminner dem om att de är mindre värda. Att de är oviktiga och betydelselösa.
Precis så känner jag mig; oviktig, betydelselös och mindre värd och JAG KOMMER BANNE MIG INTE ATT SKICKA IN NÅGOT MER FÖR DET VERKAR GÅ SPÅRLÖST FÖRBI.
Är det bara jag som känner så?
Senaste kommentarerna