Upprättelse

Det behövs väl inget mer säga men det lönar sig att göra en anmälan när man har RÄTT.  Det kommer att hjälpa andra.
Jag får honom inte tillbaka och utgången har inte kunnat ändras på.

Det finns bara en person som skulle kunna återställa ordningen – en person som skulle kunna bringa ordning i kaoset  men han finns inte mer.

Nu är nu – då är då.

Hanäbäst

17 kommentarer

  1. I en annan del av världen

    Jag tror att alla har en enorm empati med dig när det gäller detta fallet. Vet också din otroligt starka övertygelse om att det som har hänt har hänt och att du ska leva här och nu.

    Men det tär på dig (er andra i familjen också) – ibland funderar man på hur mycket din familj kan ta i elände. Ni är ju så hårt drabbade. Ni har alla en speciell inställning till livet.

    KRAMAR

  2. Cecilia

    Kära vän – jag är förstummad. Visste att du anmälde redan i julas men att du skulle få en sådan upprättelse hade nog ingen riktigt kunnat fatta.

    Sist jag pratade med dig sa du att varje dag är en utmaning, varje cruisingkväll och varje bilträff är en utmaning. Att du är ensam även i stora sammanhang och även bland vänner.

    Det kommer att bli lättare – jag lovar dig.

  3. Vän till vänner

    Kan inte låta bli att skriva några ord.

    DU känner inte mig och jag känner inte dig som person utan mer som en av kommunens frontfigurer i att vara förebild för kommunen.

    Sedan att din make var en lika fantastisk person med ett kontaktnät utöver det vanliga. Jag är så ledsen för din skull och att det skulle drabba er. Vissa människor är förskonade vilket man inte kan säga om dig. Du åker på en massa smällar men reser dig mer stark en någonsin från det.

    Jag önskar jag kunde göra detsamma, att ta sig vidare utan att bli bitter och arg. Du verkar aldrig vara arg eller bitter. Hur gör du?

  4. Maria Lundmark Hällsten

    En anmälan, din anmälan, kan rädda/hjälpa en annan människa, så det kan aldrig ha varit bortkastat. Känns nog skönt för dig att få det svart på vitt, att det du visste, var rätt, även om inget gjordes då. //Maria ”tänker på dig idag” Hällsten

  5. Tankar på f.m.

    Nu blir du inte poppis bland landstingspolitikerna – du har ju makt och kan göra din röst hörd.
    krama

  6. Du räddade mig....en gång

    Vännen….
    First you take Manhattan and then you take Berlin…
    Du vet vad jag menar….
    puss

  7. Lisbet Olofsson

    Svar till Du räddade mig….en gång (2010-06-07 10:29)
    After that, the sky is no limit..
    DU räddade dig själv – glöm aldrig det…don´t you ever forget

  8. Lisbet Olofsson

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2010-06-07 10:19)
    Så tänker jag också. Vill inte någon annan ska tvingas gå igenom samma sak. Jag känner mig inte som ett offer utan en stor vinnare i detta.

  9. Lisbet Olofsson

    Svar till Vän till vänner (2010-06-07 10:10)
    Nej jag är inte arg, inte bitter i det stora hela. Ja jag har mina dippar men det är mer i nått ”tycka synd om” syndrom som går i vågor.

    Man ska prata, vara öppenmed risk att bli tjatig. Att delge andra hur det är tar udden av sorgtoppar och dalar. Att dela med sig av tankar och få dem kritisk granskade av vänner som kan slå hål på det man TROR sig vara sanningen.

    Att inte vara så rädd…

  10. Lisbet Olofsson

    Svar till Cecilia (2010-06-07 10:01)
    Det är fortfarande utmananden som gäller – hela tiden. Situationerna byter bara skepnad.

    Det kan inte bli sämre och blir det sämre så tar jag det därifrån

  11. Lisbet Olofsson

    Svar till I en annan del av världen (2010-06-07 09:49)
    Kan inte neka till att vi drabbats hårt – enkelt att fastna i det tänket men vad hjölper det?

    Vi växer som människor hela tiden men visst, vi hade kunnat vara utan det. Det är en efterhandskonstruktion för att klara av det som hänt att man slänger ur sig;
    – man lär sig en massa.

    Bäst är om inget hänt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.