Idag träffades socialdemokrater från Holmsund, Hörnefors, Botsmark, Obbola och Sävar för att diskutera Umeås utveckling samt lokaldemokrati och politiskt inflytande. Bara träffen i sig själv var nyttigt och några av frågorna och inriktningarna som diskuteras kring kommer i slutändan vara nyttigt för ett helhetsperspektiv över utvecklingen i kommunen. Det var förresten Holmsund som tog initiativet till detta möte, vilket i sig speglar en mer aktiv och levande förening – mycket glädjande således att det blev av!

Några av sakerna som diskuterades:
– Socialdemokratiska översiktsplanen över kommunens utveckling belyser införandet av Demokratiråd i kommundelarna. Dessa råd ska bestå av partier, föreningar och medborgare som diskuterar och utvecklar lokalorterna tillsammans – alltså över partigränserna! I dag lyftes frågan upp för nästa möte i Arbetarkommunen. Jag hoppas alla förstår den politiska vikten och inte minst den demokratiska betydelsen om detta skulle godkännas i AK. Det skulle betyda att vi redan idag lämnar det ”dödläge” som vi befunnit oss i sedan kommundelsnämndernas avveckling och vänder oss utåt i samhället igen på lokal nivå.

Då utvärdering av kommundelsnämnderna saknas, och beslutet togs över i princip allas huvuden när det väl begav sig (påhejat framförallt av borgerliga partier men det var även en fråga som splittrade S), så kan det här vara en realisering av ett av löftena som faktiskt gav då – att lokaldemokratin skulle bestå och vårdas och garantera politiskt inflytande.  Det är avgörande för trovärdigheten för att hela kommunen ska leva samt socialdemokratin. Jag hoppas socialdemokrater som läser detta stödjer en sådan utveckling!

– Att träffas kontinuerligt.  Det i sig kommer innebära att det på en politisk nivå kommer föras kontinuerliga diskussioner om Umeå Kommuns utveckling, aktuella frågor och upplevelser som kommundelar har av utvecklingen.

– Att retoriken i Umeå Kommun måste förändras som i ett led av många för att inkludera hela kommunen

– Att landsbygdsperspektivet måste belysas, och föreningar frågas, i utvecklingen av Umeå Kommun. En tredjedel av kommunens invånare bor idag utanför Umeå Stad.

– Att översiktsplaner, och detaljplaner för främst bostäder, måste tas fram för samtliga nämnda områden. Något som också är på gång efter kritik som jag uppfattade det.

– Att ett enade fokus för samtliga  är att byggandet av bostäder, att få ut Bostaden till orterna, samt kollektivtrafikens utveckling.

Självklart diskuterades mycket mer, av rena interna partifrågor, men överlag var det ett stärkande och glädjande möte. Det verkade uppskattat för alla parter och påvisar att S-föreningarna lever utanför Umeå Stad och på vissa sätt är de som idag förvaltar arvet från kommundelsnämnderna då resterande partier saknar samma demokratiska kultur.  I synnerhet stärker det folks idéer och visioner för de orter de bor i, vilket är avgörande för att utveckla kommunen. Således föddes en hel del bra idéer om t.e.x. utvecklingen i Holmsund/Obbola, men det lär ni höra mer om !

Kojbyggarläger:

Tillbaka i Holmsund så kan jag glädjande rapportera också att ABF, Föreningen Öppna Holmsund, Ungdomsgårdarna samt Individuell Människohjälp sitter i diskussioner om ett kojbyggarläger för nyanlända och unga svenskar att delta i till sommaren. Ett mycket glädjande projekt således som gjorts framgångsrikt i b.l.a. Vindeln. Samverkan på sådant här sätt mellan föreningar utgör grunden för ett levande och demokratiskt samhälle!

Några korta ord om trygghet:
Det finns upplevelser, berättelser, rykten om otrygghet för unga kvinnor på busslinjerna nattetid i Holmsund. Mitt privata förslag är att godartade krafter som, de facto, sprider trygghet på ett inkluderande, välkomnande och lugnande sätt helt enkelt erbjuder människor (särskilt unga kvinnor) att ta sig hem säkert, bjuder på en kaffe och syns på kvällar och helger. Primärt tror jag detta funkar bäst om det utgörs av äldre kvinnor med skinn på näsan som i samarbete med nödvändiga myndigheter, kvinnojouren och annat tydligt syns i samhället med t.e.x. reflexvästar.  Det är nämligen så man skapar trygghet, att vanligt folk engagerar sig. Inte genom t.e.x. att unga aggressiva fulla män tar sig an trygghetsuppdraget. Jag hoppas det finns krafter ute i samhället som kan ta på sig detta då många andra föreningar och krafter är upptagna med egna aktiviteter just nu.

Obbola marknad:
Slutligen vill jag tipsa medborgare om att besöka S och LO¨s marknadstält på Obbola Marknad. Ni kommer inte bli besvikna. Ta chansen att komma och påverka ert samhälle obbolabor!

Nåväl till nästa gång, ta vara på er!

Få har missat att vårt gamla kommunhus nu mer eller mindre har lagt ned all verksamhet i och med Umeå Kommuns centralisering av kommunala- och sociala tjänster och kommundelens avskaffande.

Om detta kan man såklart tycka en hel del saker. Själv anser jag det vara steg i helt fel riktning och en tydlig signalpolitik som är mycket förödande mot Holmsund som samhälle. Budskapet man sänder ut blir helt enkelt: Holmsund är inte relevant.

Ur historisk synvinkel är ju det här såklart mycket anmärkningsvärt. Holmsund och Obbola är inte bara en gammal kommundel som tidigare haft geografisk parlamentarisk representation, det är också en tidigare kommun, och husets verksamheter har varit av avgörande betydelse för en del av befolkning som står resurssvagare än många andra. Att centralisera socialtjänst och annat är utifrån den synvinkeln, mycket besvärande. Som vän av lokaldemokrati och levande samhälle så suckar man tungt över en reträtt som sett ur politisk synvinkel, är helt onödig. Har man som målsättning att göda en vital demokrati, så är det självklart mycket problematiskt att lägga ned den lokala verksamheten där just detta skall ske.

Sedan Sandviksteatern för flera år sedan övergick i privat ägo och dåvarande Folkets Hus las ned så har samhället tappat en naturlig mötesplats för ortens föreningsliv, det är därför t.e.x. socialdemokraterna idag använder sig av matsalen i storsjöhallen för sina möten, utifrån det perspektivet – så är det också anmärkningsvärt att detta hus ej blivit ett nytt Folkets Hus när väl verksamheten flyttade.

Utöver detta så har flera diskussioner i samhället skett, främst online, med idéer man kan göra av huset som nu stor i princip tomt på verksamhet. Några vill ha seniorboende, några andra ett handikappboende med sociala inslag, det har pratats om att omvandla det hela till hyresrätter. Storleken på huset gör det möjligt att kombinera delar av dessa förslag.

Från kommunalt håll är det dock tyst. Senast jag frågade så låg helt enkelt huset ”i malpåse”. Och befolkningen får väl helt enkelt fortsätta fundera på vad man kan ha huset till framöver. Personligen står jag bakom tanken på att ta t.e.x. gamla biblioteket med några närliggande rum till ett Folkets Hus och sedan förvandla resterande delar till boende för samhällets äldre och mer behövande delar. Vi, alla, vet om behovet av fler lägenheter till äldre.

Detta är ytterligare en av dessa saker som politiska partierna måste fundera på om de ska skapa en vision för Holmsund i framtiden. Vi har idag flera tomma lokaler i byn, med flera olika ägare. Vad är realistiskt att påverka åt en utveckling som främjar ortens befolkning? Vad ska det bli av t.e.x. Lernia nu när svetsutbildningen flyttat till stan? Det är ytterligare en sådan fråga.

Tillsvidare kommer dock nog flera av samhällets föreningar och även politiska liv att kretsa kring q-ben och matsalen i Storsjöskolan. Trots kommunhusets centrala läge i mitten av smahället med goda kommunikationer för äldre och handikappade. Satsningar som t.e.x. handikappanpassning gör inte mycket nytta i ett stängt hus. Det är en sorg att huset ska vara i ”malpåse”.

Låt oss tala om vad vi ska göra med vårat gamla kommunhus. För det är vårat. Det är en central del av vår historia, upprest för att vara samhället och medborgarna tillgodo – platsen för vårt första bibliotek, vår administration och vår demokratiska kärna, Det är där vi ska ställa frågan: på vilket sätt kan huset idag vara till nytta för oss medborgare?

Låt oss diskutera det!

Förutom en diskussion om återupptagen rälsbuss/tåg-pendling till Holmsund så finns det även en vision, inte minst från  aktiva i Obbolas mycket aktiva cykelklubb, om en anläggning av cykelbanor som möjliggör cykelpendling Obbola-Umeå, likaväl som Strömpilen-Holmsund.

I det sistnämnda fallet har politikerna länge ansett att den breddning som gjordes av Holmsundsvägen för ett antal år sedan är tillräcklig.  Något som ej delas med några röster, bilister som cyklister, som hellre ser cykeltrafiken ske på en renoverad vägbana mot stan efter gamla Holmsundsvägen som till största del går längst järnvägsspåret. Trots breddningen anser många helt enkelt att trafiken på Holmsundsvägen är för intensiv och osäker. Detta är en åsikt man självklart kan hålla med om, i synnerhet på längre sikt, men när det gäller dragningen Obbola-Umeå så anser jag den ändå vara av prioriterad art, om man nu tvunget ska ställa alternativen mot varandra. I slutändan så ser jag dock behovet av en cykelväg runt Umeå Älvdal som ytterst nödvändig – förutsatt såklart att denna görs med allra största hänsyn till de naturreservat som ligger i området.

Men.
Sträckan Obbola-Umeå är helt enkelt värre sett ur cykelsynpunkt idag. Vägen är smalare och trafiken tyngre. Dessutom finns det ypperliga möjligheter att binda ihop vårat deltaområde med Umeå genom en sådan satsning, oavsett Holmsund- eller Obbolasatsning, men i detta fallet till Stora Tuvan. Förutom, som i fallet med rälsbuss-/tågpendlingen, de uppenbara miljövinsterna Umeå får (som ”miljöhuvudstad”..) med en sådan satsning så motiverar det också till turism i närområdet och ökad närhet till naturen för stadsborna.

Detta är dock något som politikerna verkar ointresserade av och istället pekar på Trafikverket och Länsstyrelsen. Trafikverket är, korrekt, den ansvariga för sträckorna i fråga men den sega behandlingen av ärendet från politisk håll tyder på att det snarare rör sig om en brist på politisk vilja att satsa på skärgården, än något annat. Vad som definitivt behöver göras är en lösning för Bergebron som idag är för smal för eventuell cykeltrafik, och ja, nästan biltrafik kan man känna ibland när någon av tradarna från Obbolafabriken brakar förbi. Det är alltså en av ”nyckelfrågorna” i det hela.

Därför är det ytterst positivt att skärgårdsbor som alltid organiserar sig på ett ytterst envist sätt och även fått med sig vissa kommunala ”sociala projekt” på båten där framtida visioner tas fram på gräsrotsnivå. Jag är också medveten om att denna fråga även lyfts för lokala S-föreningarnas de senaste dörrknackningarna. Frustrationen är dock kännbar, med löften som kommit från politisk håll i åratal (en bra bit före 2010) alltså exakt som i fallet med tågpendlingen att anmärka, så har denna fråga också använts på ett ytterst oseriöst sätt som valfläsk. Bra då, att gräsrötterna, trots allt fortsätter påminna Länsstyrelsen och Trafikverket om sina visioner. De har gjort klart att även vid valåret 2018 så kommer frågan vara på tapeten igen. Då måste partierna vara redo.

För fördelen med just denna envishet är inte minst erfarenheterna och kunskaperna man tar till sig i dialogen med institutionerna och idag är jag nog inte helt ute och cyklar, om jag påstår att experterna idag finns på gräsrotsnivå, och inte på den politiska nivån. Därför gör de lokala politiska krafterna nog klokt i att sätta sig ned och diskutera denna vision med de aktiva parterna och tillsammans komma fram till hur man ska påverka Umeå Kommun. För antal ärenden från cykelbaneaktivisterna till Trafikverket eller Länsstyrelsen lär inte minska över tid. Och de år som redan gått visar med tydlighet att intresset kvarstår.

Och sett ur Umeås synvinkel, så är det här inga stora pengar precis. Jämfört med andra samtida satsningar – återigen är det alltså på den politiska nivån det måste ske saker. Cykelaktivisterna kan ju här ta till andra metoder än just administration som kan vara intressanta ur en demokratisk synvinkel: som att ringa runt till politiska partier och spela in samtal, göra intervjuer, lansera en hemsida, stå på Konsum och samla in namn, göra en 3D-modell av sina visioner. Ja, möjligheterna är ju oändliga för en rörelse som i åratal samlat ihop kunskap. Vi får se vad de hittar på. Själv är jag ju SEKOit och kommer tjata om tåg. Men jag hoppas vi tillsammans kan enas om tanken om en hållbar skärgård och trafiklösningar som kan tillåta våra orters befolkningsökning (och satsningar på hamn och industri) helt enkelt.

Förövrigt tycker jag det är bra att länsstyrelsen nu behandlar om man skall få framföra vattenskoter eller ej i deltat. Självfallet är jag på Länsstyrelsens linje i detta och är för ett förbud i frågan, möjligt kan jag gå med på den dispens, som fanns förut – att vattenskotrar får föras förbi området. Men helt ärligt, vattenskotrar har inget i naturreservat att göra. Deltat är ingen lekplats. Då föredrar jag cyklar alla dagar. Vi ska inte förstöra vårt helt nya naturreservat med massa snorungar som vill busköra. Det är min åsikt i frågan.

Ett återkommande problem i lokalpolitiken för Holmsund och Obbola är kort och gott ointresset. De politiska föreningarna är i regel relativt gamla (i dubbel bemärkelse) och känslan av att kunna påverka, både inom ett parti, och Umeå Kommun i stort, är ofta mycket låg. Detta förstärks i samtal både med t.e.x. PRO-aktiva likväl som ungdomar. Skärgården är på sitt sätt i en dubbel position. Vi bor nära Umeå vilket innebär jobb och tillväxt, men långt ifrån Umeå i andra aspeketer vilket betyder en känsla av att leva i en ekonomisk och politisk skugga. Pengarna drösar in över Umeå centrum samtidigt som PRO i Holmsund får påpeka uppenbara fel och brister som stora hål i vägen och eftersatt infrastruktur.

Faktum är att det känns lite som efter smällarna de senaste åren; bland annat en nedlagd såg och en nedlagd kommundelsnämnd så verkar folks visioner om hur samhället bör vara och kan utvecklas försvunnit. Det är en livsfarlig stagnation ur demokratisk synvinkel. Demokratin kan bara hållas levande om den vitaliseras med nya intryck, debatter och framförallt, att man ser att det händer saker.

Holmsund och Obbola kommer komma inför nya utmaningar. Det kan vara allt från kollektivtrafik till gratis wifi-zoner förutom den uppenbara bristen på ett till äldreboende. Tiden går alltid framåt. Och det blir upp till oss yngre att försöka föra fram det samhälle tekniken idag möjliggör för oss.

Därför bör den störstas prioriteten just ligga på det arbetet. På att bygga upp visionen om hur vi vill ha samhället för framtiden. Hur samhället kan utvecklas hållbart och harmoniskt. För det är bara när vi vet vars vi vill, så vi också kan börja ta större steg framåt. Det är upp till befolkningen i stort att göra detta arbete, inte bara partiaktiva. Det tål också att repeteras att man gör sällan mycket nytta om man bara svär hemma på kammaren.

Det är kanske dags att återuppliva idéerna som vår förra kommundelsnämnd hade för orten? Absolut. Och därför blev jag glad att lokala s-föreningen såg den möjligheten igår. Jag hoppas vi hittar fler idéer där. Någonstans måste idén om det framtida Holmsund och Obbola formeras, och det görs bäst utanför tjänstemannarummen.

Och sedan måste vi såklart, allihopa, bli bättre på att rapportera och felanmäla när uppenbara brister förekommer i vårt samhälle. Ring och maila som bara den!

Förövrigt anser jag att pendeln ska igång mellan Vännäs-Umeå-Holmsund

De senaste dagarna har engagemanget i Holmsund och Obbola exploderat. Bara aktiviteterna som föreningen Öppna Holmsund arrangerat har engagerat över 100 medborgare – och gett hjälp till över 50 flyktingar. Samtidigt har pingstkyrkans insamlingar blivit överfulla och man får anta också att Café Vändpunkten/Öppen Gemenskap har sitt att göra. Paralellt med detta så har även IFK Holmsund lanserat sin #ifkholmsundsanda som ytterligare en motor i samhället för engagemang och gemenskap. Man kan konstatera att det civila samhället i allra högsta grad är levande och inkluderande. Vinsten blir såklart en ökad gemenskap och tryggare lokalsamhälle.

I ljuset av detta skrev jag en minnestext till David Johansson. Det är en lokal arbetarrörelsehjälte här ute i stil med poeten/författaren Sten Forsén som tyvärr glömts bort med tiden. Forsén lär jag återkomma till, han bör läsas av alla och är en sån där karaktär jag tjatar om, men i solidaritetens tecken – som en eloge till alla skärgårdsbor som mangrannt slutit upp de senaste dagarna – så är det David som ska lyftas fram. Såhär skrev jag.

”Såhär på kvällskvisten vill vi berätta en liten historia. Det här är David Johansson.