Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

V och M reserverar sig


Allt är inte alldeles förutsägbart. Idag reserverade Moderaterna och Vänsterpartiet sig tillsammans mot ett beslut att kommunen ska tillhandahålla förmånscyklar till sina anställda.

Vi unnar våra anställda att köpa nya cyklar förmånligt. För de flesta blir det dock inte alls så förmånligt som det kan se ut och det blir definitivt inte kostnadsneutralt för kommunen. Det kostar arbete och pengar.

Så här ser vår reservation ut:

”M och V tycker det är positivt om fler kommunanställda skulle cykla till jobbet. Vi reserverar oss ändå mot införande av förmånscykel.
Det är inte utrett hur mycket förslaget skulle kosta kommunmedborgarna. Om summan för cyklarna, el och vanliga, över en tid skulle uppgå till en miljon (t.ex. 100 cyklar a’ 10 000 i snitt) blir bortfallet i skatteintäkter ca 200 000. Det är också oklart hur dyrt det blir med hanteringen, återtag från dem som slutar m.m. Skulle hanteringen kosta 10 % av en tjänst kan det totalt handla om ca 50 000 per år.
Räknar man in att man får något mindre pension och sjukpenning är det främst höginkomsttagare som vinner på systemet med förmånscykel. Dessa kan köpa cykel utan stöd från skattebetalarna.

Jan Nilsson, M och Viktoria Lapiniemi, V”

Förutom det vi skrivit i ovanstående text så har de cyklar som erbjuds i liknande upplägg ofta betydligt högre utgångspris än de har i handeln. Beslutet röstades igenom av övriga partier.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Andreas Holmberg

    Ja, och det där är ett bra exempel på att man inte får rädas att i någon fråga tycka likadant som en ideologisk motståndare – eller att visa det! Och att t o m ibland kunna motivera ståndpunkten på samma sätt! Som riksdagsmannen m m Paul Peter Waldenström sa: om så djävulen säger att ett och ett är två, så inte tänker jag säga emot.

    (Därmed har jag – eller han – naturligtvis inte jämfört någon med sagde onde potentat).

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      När man tillhör olika ideologiska lag blir det ibland minimalt av prestigekamp. Det är kanske det att man inte konkurrerar om samma väljare? Med ideologiskt avstånd kan det märkligt nog bli mycket lättare att stå för att man tycker lika i vissa frågor och att bjuda varandra på ett erkännande ibland. Det borde vara så även när man står nära ideologiskt, men ibland är det definitivt inte så.
      Prestigeminimering kräver att man sätter saken först och låter parti och politik vara medlen.
      Ovanstående fungerar bäst i den pragmatiska kommunpolitiken. Svårare i andra politiska sammanhang.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.