Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: liberalism

Tre nej ett ja om USA

Av , , 4 kommentarer 15

Nej, USA:s avgående president kan knappast kallas konservativ. I mina ögon är han närmast en revolutionär av högerdiktatoriskt snitt. En som mer eller mindre har kidnappat ett konservativt parti som 2008 leddes av en sansad John McCain.

Nej, jag kan definitivt inte se att det varit bättre för USA och västvärlden om den avgående presidenten vunnit. (Även om mycket oroar också hos de vinnande) Till exempel är hans inställning till USA:s gamla allierade, Europa, mycket kylig. Till mer och mindre uppenbara diktatorer har tonen varit varmare. Inte minst till en av våra grannar som agerar alltmer hotfullt och stöder diverse högernationalistiska grupper i Europa.

Nej, problemen med USA:s avgående president ligger enligt min mening inte bara på det personliga planet. Problemen är i allra högsta grad av politisk natur. (Med mera) Det kan man möjligen ha missat innan hans agerande vid de förfärande händelserna i Washington. Hur man kan undgå att uppfatta den politiska dimensionen efteråt kan jag inte förstå.

Ja, Åkesson har däremot så långt rätt när han säger att presidentens hantering av valnederlaget är ovärdigt och att den drar ett löjets skimmer över demokratin.
Annat i frågan och tystnaden från SD:s riksdagsledamöter oroar däremot.

Alice i nya landet

Av , , Bli först att kommentera 9

I fjol tyckte jag att Sommar i P1 var väldigt politiskt snedbelastat. Så pass att jag i stort sett tappade lusten att lyssna, trots att jag normalt gärna hör även meningsmotståndares tankar. Men det blev rätt massivt och ensidigt och det släpptes igenom en del hatiska gräsligheter.

I år har jag efterlyssnat till två pratare och börjat få tillbaka känslan för programmet. Dels Vännäsby-Sverker som jag uppskattar stort, trots att vi säkert ser olika på mycket. Ikväll har jag lyssnat färdigt till samhällsdebattören och ledarskribenten Alice Teodorescu.  Hon har blivit så utskälld vänsterifrån efter sommarpratet att jag bara måste lyssna till henne. 

Ungefär när hon lämnade sitt barndomsland Rumänien gjorde min fru och jag ett besök i landet som då börjat gå mot demokrati. Om än med ungefär samma ledande garnityr, förutom den avrättade diktatorn Ceausecu. Jag förstår hennes avsky för den människoförtärande kommunismen, hennes betoning av betydelsen av eget ansvar och hennes vilja att ”bli svensk”. Trots att sånt inte alltid anses fint.

Oavsett var du står eller var du kommer ifrån. Hör programmet här. Det passerar en hel del tänkvärdheter och ovanligheter. Eller vad säger du som lyssnat?