Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: konservatism

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Alice i nya landet

Av , , Bli först att kommentera 9

I fjol tyckte jag att Sommar i P1 var väldigt politiskt snedbelastat. Så pass att jag i stort sett tappade lusten att lyssna, trots att jag normalt gärna hör även meningsmotståndares tankar. Men det blev rätt massivt och ensidigt och det släpptes igenom en del hatiska gräsligheter.

I år har jag efterlyssnat till två pratare och börjat få tillbaka känslan för programmet. Dels Vännäsby-Sverker som jag uppskattar stort, trots att vi säkert ser olika på mycket. Ikväll har jag lyssnat färdigt till samhällsdebattören och ledarskribenten Alice Teodorescu.  Hon har blivit så utskälld vänsterifrån efter sommarpratet att jag bara måste lyssna till henne. 

Ungefär när hon lämnade sitt barndomsland Rumänien gjorde min fru och jag ett besök i landet som då börjat gå mot demokrati. Om än med ungefär samma ledande garnityr, förutom den avrättade diktatorn Ceausecu. Jag förstår hennes avsky för den människoförtärande kommunismen, hennes betoning av betydelsen av eget ansvar och hennes vilja att ”bli svensk”. Trots att sånt inte alltid anses fint.

Oavsett var du står eller var du kommer ifrån. Hör programmet här. Det passerar en hel del tänkvärdheter och ovanligheter. Eller vad säger du som lyssnat?

Kalla mig konservativ

Av , , 4 kommentarer 5


För mer än ett år sedan åkte stereon ut. Den var gammal, väldigt stor och svart och hade länge haft ett irriterande fel på tunern. Huvudkanalen P1 och alla andra ramlade ur mellan gångerna. Så, det var dags att byta när bottenvåningen renoverades.

För några veckor sedan var jag till en av elektronikladorna och berättade att jag kastat ut min drygt kvartssekelgamla Onkyo och tänkte köpa en ny.
Lite långnäst blev jag när försäljaren log och sa att det var dumt. De hade inget som lät lika bra och var lika gediget hopskruvat, menade han.

Nåja, jag har vid tillfälle letat i lador och specialbutiker efter något som kunde ersätta jätten. Efter att ha provat många spår fann jag en sak som både erbjöd bra ljud, kunde hantera mina gamla CD och bara var måttligt för dyr. (Färgen var lämplig i rummet också)

När jag förstod att säljaren fick gräva djupt i datorsystemet för att få fram hur man kunde justera bas och diskant började intresset falna. När det så stod klart att man behövde koppla den till en TV och ha en sån igång för att justera tonen var det tack och adjö.

Nu har jag köpt en liten låda för köket. Den är också begränsad, men man startar den med vippströmbrytare och justerar bas och diskant med lätthittade rattar i metall.
image

Digital utbildning

Av , , 2 kommentarer 5


Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?

Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.

Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.

Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.