Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: höger

Tre nej ett ja om USA

Av , , 4 kommentarer 15

Nej, USA:s avgående president kan knappast kallas konservativ. I mina ögon är han närmast en revolutionär av högerdiktatoriskt snitt. En som mer eller mindre har kidnappat ett konservativt parti som 2008 leddes av en sansad John McCain.

Nej, jag kan definitivt inte se att det varit bättre för USA och västvärlden om den avgående presidenten vunnit. (Även om mycket oroar också hos de vinnande) Till exempel är hans inställning till USA:s gamla allierade, Europa, mycket kylig. Till mer och mindre uppenbara diktatorer har tonen varit varmare. Inte minst till en av våra grannar som agerar alltmer hotfullt och stöder diverse högernationalistiska grupper i Europa.

Nej, problemen med USA:s avgående president ligger enligt min mening inte bara på det personliga planet. Problemen är i allra högsta grad av politisk natur. (Med mera) Det kan man möjligen ha missat innan hans agerande vid de förfärande händelserna i Washington. Hur man kan undgå att uppfatta den politiska dimensionen efteråt kan jag inte förstå.

Ja, Åkesson har däremot så långt rätt när han säger att presidentens hantering av valnederlaget är ovärdigt och att den drar ett löjets skimmer över demokratin.
Annat i frågan och tystnaden från SD:s riksdagsledamöter oroar däremot.

Myter om medicinbristen

Av , , Bli först att kommentera 14


I dagens ofta bedrövliga pajkastningsmiljö betyder sanningen ibland inte så mycket. Vi ser det i lokal- och rikspolitik och tyvärr i högst olika delar av det politiska landskapet.

En myt som många på vänsterkanten skulle hålla sig för goda för är den att medicinbristen som ibland uppstår beror på omregleringen av apotekssektorn.
Apoteken var privata fram till 1971 då de förstatligades. När omregleringen skedde 2009 var Sverige det enda landet i Europa, och ett av få i världen, med ett statligt monopol. När Sverige bröt statens monopol hade Rysslands största privata apotekskedja 1168 apotek.

Många som sprider myten om att medicinbristen beror på att vi inte längre bara har statliga apotek Vet egentligen vad bristen beror på.

Allt fler av våra mediciner tillverkas i Asien, ofta i Indien eller Kina. Vissa livsviktiga beståndsdelar och färdiga mediciner tillverkas i ett fåtal fabriker i Indien och Kina. En störning i process eller leverans påverkar en hel värld. Hela västvärlden har nu ojämnare medicinförsörjning än vi varit vana vid. De bristsituationer vi upplever i Sverige beror inte på att vi återigen organiserar apotekssektorn annorlunda än Kuba och Nordkorea. Den ligger till övervägande del i produktionsledet.

Situationen är allvarlig. Vad skulle kinesiska staten kunna göra om den blir riktigt sur på ett Sverige som vägrar foga sig i en fråga? Vad kan hända om det blir politisk oro, ett lokalt eller regionalt krig eller kanske en pandemi med sämre kommunikationer eller helt stängda gränser?

Sverige hade dessutom förr beredskapslagring av mediciner, det har vi slutat med. Finland lagrar både livsmedel och mediciner till sin befolkning. Det kan vara erfarenheterna av grannens anfallskrig som gör att de ofta säkrar sitt folks behov lite bättre.

Europa bör se till att fler mediciner tillverkas här. Det är inte fråga om handelshinder, utan om sunda beredskapstankar och mångfald av leveranskanaler. Vi talar om ”redundans” när det gäller Internet. Om kedjan bryts någonstans ska flödet fungera ändå. Om det behövs någonstans så är det i fråga om mat och mediciner.

Medicinbristen beror inte på privata apotek, men måste minimeras. Det kommer att ta tid.


Har själv inte studerat nedanstående FOI-rapport men den ser intressant ut:

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4644–SE

Den här Fokus-artikeln om beredskapslagring är kort och läsvärd:

https://www.fokus.se/2019/06/medicinbrist-eskalerar-beredskapslager-saknas/

Höger eller vänster?

Av , , 1 kommentar 9

9C935B56-CC1E-4968-98DE-823922D16096

När man ser galenpanneriet i partiprogrammet för hatförblindade Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), då undrar man om det är Röda Khmererna eller något till höger man läser om. Där finns varken demokrati, individuell frihet, yttrandefrihet, rättssäkerhet, fri företagssamhet eller annat som förknippas med ett blandekonomiskt och demokratiskt rättssamhälle som jag som borgerlig och Moderat vill ha. Det är meningslöst att klassificera mordiska revolutionsförespråkare på höger-vänsterskalan. Självklart ska polisen plocka lagliga vapen av dem och deras närmaste som man gör, även om sådana sällan används i brottsligt syfte. Det finns gott om effektivare, olagliga vapen.
Sen bör Ryssland som upplåter landet för möten och militärövningar för NMR ställas till svars och få förklara sig via lämpliga internationella kanaler.

När man ser personer i mer rumsrena svenska organisationer tala om ”folktribunaler” mot politiker och journalister blir man påmind om att den mörka avgrund vi här skådar ner i inte ska förbises. Den finns, även om själva NMR är en liten, liten skara. De påverkar.
Kulturlandet och rättsstaten Tyskland m.fl. kunde i ett svårt och omvälvande läge sänkas ner i en häxkittel av galenskap som förgiftade hela samhället och kostade obegripligt många miljoner liv. Allt utifrån dårskapen hos en liten klick. Inledningsvis förblindades människor med vitt skild bakgrund av förståelig revanschlust, tal om lag och ordning – om ock på rättshaveristisk grund, moralisk upprustning – om ock på djupt omoralisk grund, nationalstolthet och flört med kyrka och kristenhet som tyvärr i många fall gick hem. Några kristna såg, några blev senare martyrer i motståndet mot nazismen. Allt för många blev medlöpare i något som stod himmelsvitt långt ifrån den syn på människan, det uppdrag och budskap som Bibelns Jesus har.
En av mina lärare i Norge, professor Carl Fredrik Wislöff, var präst och hörde under kriget till de 90 % av prästerna som la ner alla statliga delar i tjänsten när nazifieringen i skola och ungdomsarbete tog fart. De slutade ta emot lön och Wislöff och andra blev utflyttade ur prästgårdarna. Några kollegor hamnade i interneringslägret Grini. Det fanns några präster som skrev in sig i nazistpartiet, vilket jag ser som ett kapitalt svek och ett öde värre än döden.

SÄPO, andra delar av polis och samhälle har ett tufft jobb mot islamismen. Inte mot muslimerna i gemen. Det blir sannolikt inte mindre krävande och vi har inte sett det sista terrordådet.
Vad som är ett större hot är svårt att säga. Nazister eller islamistiska terrorister, båda med stor påverkanslust och utländskt stöd från krafter som vill förändra Sverige efter sin vilja.
Inte blir det lättare av att det judehat som karaktäriserar nazismen dyker upp både till höger och vänster och inte minst hos islamismen och många andra muslimer. Detta onda som gör att många judar anser Israel tryggare än delar av Sverige.

Det är inga lätta tider för oss verkliga ”Sverigevänner”, definitivt inte tid att sticka huvudet i sanden. Kartan stämmer ännu sämre än förr. Höger-vänster täcker definitivt inte in bilden, inte gal-tanskalan heller.
Det är i alla fall tid att hålla sig politiskt (och andligt) nykter, helst gå med i ett sunt parti trots allt i varje parti man inte håller med om. Det är inte tid att hålla tyst när oro slår över i blind främlingsfientlighet vid fikabord och på internetsajter. Och får man uppleva hösten är det inte tid att proteströsta med ryggmärgen.

Alice i nya landet

Av , , Bli först att kommentera 9

I fjol tyckte jag att Sommar i P1 var väldigt politiskt snedbelastat. Så pass att jag i stort sett tappade lusten att lyssna, trots att jag normalt gärna hör även meningsmotståndares tankar. Men det blev rätt massivt och ensidigt och det släpptes igenom en del hatiska gräsligheter.

I år har jag efterlyssnat till två pratare och börjat få tillbaka känslan för programmet. Dels Vännäsby-Sverker som jag uppskattar stort, trots att vi säkert ser olika på mycket. Ikväll har jag lyssnat färdigt till samhällsdebattören och ledarskribenten Alice Teodorescu.  Hon har blivit så utskälld vänsterifrån efter sommarpratet att jag bara måste lyssna till henne. 

Ungefär när hon lämnade sitt barndomsland Rumänien gjorde min fru och jag ett besök i landet som då börjat gå mot demokrati. Om än med ungefär samma ledande garnityr, förutom den avrättade diktatorn Ceausecu. Jag förstår hennes avsky för den människoförtärande kommunismen, hennes betoning av betydelsen av eget ansvar och hennes vilja att ”bli svensk”. Trots att sånt inte alltid anses fint.

Oavsett var du står eller var du kommer ifrån. Hör programmet här. Det passerar en hel del tänkvärdheter och ovanligheter. Eller vad säger du som lyssnat?