Hej, hej.

Vill bara tala om för alla vilken hjälte (alternativt idiot) jag är som är på jobbet idag trots att jag har 38,4 graders feber. Nästan alla på Privatmarknad är lediga, så det kändes liksom inte som att jag hade något annat val än att ta en Alvedon och trampa iväg till Västerslätt på Gretus Christ Superstar. Vi jobbar i alla fall bara till klockan tolv idag, så fram till dess borde jag väl stå ut.

Det som känns allra mest piss just nu är att det är redaktionsfest ikväll, och att jag just var tvungen att ringa till Anna och meddela att jag troligtvis inte kan komma på den. Får skynda mig hem efter jobbet och sova ett par timmar så kanske jag mår bättre sedan. Det är ju så himla roligt att härja med redaktionen.

Hej, hej.

Det är kallt som fan på kontoret, och jag har känt mig lite stressad, och därför irriterad, mest hela dagen, men ändå lyckades Ann-Britt mig att skratta tills det rann tårar, bara genom att berätta om en återkommande mardröm som hon haft. I drömmen befann hon sig i ett hus, omgivet av ett stort grönt staket, och hon kände att hon var tvungen att ta sig ut ur därifrån, men att det var svårt då hon hela tiden kände något slags motstånd. Då såg hon helt plötsligt hur något hängde på staketet. Och det hon såg var inget mindre än en blodig limpa.

Sjukt spännande. Någon läsare som har något förslag på vad drömmen kan betyda?

Hej, hej.

Tydligen ska jag inte alls äta snabbmakaroner idag. Jag ska krubba på Wayne’s med Jesus-Ylva i stället. Har inte träffat mitt hjärtas fröjd så mycket på sistone, eftersom hon mest haft tungan i halsen på en blivande logoped. Blir skoj att träffas och snacka lite skit.

Var med om en mycket märklig sak nyss – jag skrev in min semester i semesterlistan. Har aldrig haft semester tidigare, och därför är det med blandade känslor som jag tänker på mina fyra veckor av ledighet. För tillfället ger det mig mest ångest, eftersom jag liksom ägnat all tid sedan jag gick ut gymnasiet åt jobba så mycket jag bara kunnat och tackat ja till i princip allt jag blivit erbjuden, och det därför känns skumt med betald ledighet. Samtidigt kommer det bli väldigt skönt och roligt också, speciellt om white trash-trippen med brudarna blir av (den måste förresten bli av, för Emelie har tydligen köpt en färdig outfit till mig som jag gissar på är någon slags träningsoverall), alternativt den där utlandssemestern som vi snackat lite löst om.

Hej, hej.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag sa till Britt att jag kunde vikariera i växeln idag (egentligen är det hennes växelvecka) eftersom vår ordinarie växelhäxa är ledig hela dagen. Kände att jag behövde fräscha upp mina kopplingskunskaper samt öva in allas kortnummer igen, och det har gått bra men har samtidigt varit rätt otäckt.

Efter jobbet ska jag bara hem och äta snabbmakaroner igen. Jag funkar så. Köper hem typ ett paket köttbullar och ett paket makaroner, och så äter jag det, och bara det, tills det är slut. Variera sig kan man göra när man är död.

Hej, hej.

Fin helg. Lördagsförmiddagen ägnades åt städning och pyssel i lägenheten. Morsan och Göran var förbi och dumpade flyttkartonger fulla med skit som jag inte vill ha (typ gamla skolarbeten och sådant. Det borde vara lag på att ens päron förvarar sådant åt en tills man känner sig vuxen på riktigt, vilket jag troligtvis kommer att göra när jag är ungefär trettiofem eller så), och de hjälpte även till med att skruva upp ett par hyllor på väggarna.

På kvällen kom Kristoffer Krokodil, och vi drack öl, surrade och glodde på teve. Efter ett par timmar kom även Lovisa, Antsypants och Bene. Då blev det ännu mer öl, och i stället för att glo på schlagerspektaklet lirade vi Guitar Hero tills det var dags att dra till Scharinska där vi mötte upp med Höken. Min första utekväll i Umeå på ett ganska bra tag – vilken grej. Väldigt trevligt, var det.

Igår gjorde jag väl inte så värst mycket mer än att sova, läsa och äta mig illamående på chips. På kvällen tränade jag upp mina Guitar Hero-skills enbart för att någon gång kunna spöa skiten ur Antsypants, och sedan ägnade jag övriga kvällen och natten åt att oroa mig för Frille Svan samt försöka tvinga i väg honom till akuten, eftersom han tatuerades i lördags och nu troligtvis har fått blodförgiftning. Ack och ve, det är i sanning inte lätt att vara en bad boy.

Hej, hej.

Tittar på den här filmen just nu. Varför vet jag inte riktigt, men jag tror att det kan ha att göra med att jag bara har fyra tevekanaler att välja mellan.

Nu ska jag toppa detta med ännu en kopp snabbkaffe.

Hej, hej.

Det blev tyst en stund på fikat idag, och då försökte jag starta upp ett samtal igen genom att berätta för mina kollegor att jag vaknade upp med mina trosor precis bredvid ansiktet i morse. Det är sant! Sov som en klubbad säl hela natten och hade ingen aning om varför jag helt plötsligt var underbyxlös, men förhoppningsvis berodde det på att jag tyckte att de var obekväma och därför tog av mig dem, och inte på grund av att någon otäck troshatare varit på besök under natten. Mina kollegor skrattade, och så här i efterhand känns det bra att de gjorde det. Hade blivit lite jobbigt annars.

Stämplade ut klockan elva och satte mig på Gretus Christ Superstar och började trampa mot sjukhuset för att lämna igen käklåstången samt besöka min tandställningsspecialist, som bland annat påpekade att jag inte biter ihop på vänster sida och därför måste ha ännu fler, och dessutom starkare, gummiband i käften i ett par veckor till. På käkkirurgiska kliniken bad jag även att få en kopia på min journal från 2005 och fram till nu, så att min mor kan bråka riktigt ordentligt med försäkringsbolaget.

Sedan jag kom hem har jag faktiskt bara ätit nudlar och sovit. Tidigare i veckan hade jag någon slags plan på att gå ut på krogen både i dag och i morgon, men sen insåg jag hur urbota dumt det hade varit och blev kvar hemma. Jag är i princip pank just nu, men tack vare att Frille Svan tyckte att jag var värd en påse chips och förde över etthundrafemtio spänn på mitt konto så kunde jag gå och handla. Så nu ligger jag här och tittar på nyheterna, läser en rätt lättsam bok av Louise Boije af Gennäs, proppar käften full av ostkrokar och tycker att livet är rätt gött.

Hej, hej.

Försökte mig på att tvätta förra veckan, vilket inte gick så värst bra. Läste instruktionshäftet, proppade maskinen (som också är en torktumlare) full, vred på rattar och tryckte in knappar tills jag, enligt instruktionerna, valt rätt program. Sedan slog jag mig ner på toaletten och började stirra in i maskinen för att se om det kom något vatten. Till en början gjorde det inte det, men efter en stund började det minsann forsa. Tyvärr från fel ställe bara. Ur en liten lucka längst ner på maskinen sköljde plötsligt vatten likt en vårflod över mina sexiga tubsockar, och efter tio sekunder flöt instruktionshäftet omkring i min badrumsdamm. Jag gav upp och tvätten förblev torr.

Sedan jag kom hem från jobbet har jag inte gjort så värst mycket, bara käkat snabbmakaroner för andra gången idag samtidigt som jag lusläst dagens VK, kikat in på alla bloggar som jag följer och tittat på Martin Timell. På samma gång. Nu ska jag försöka ta tag i tvätten igen och undvika att bli ägd av den förbannade jävla skitmaskinen igen.

Hej, hej.

Det där jag skrev om att jag vill ha barn var på skoj, som ni säkert förstod. I nuläget skulle det bli mycket synd om det barnet, tror jag. Detta med tanke på att jag verkligen inte har lekt färdigt än. I alla fall så var det mycket fina kommentarer till inlägget, och jag kan hålla med om att en sambo faktiskt inte vore så himla dumt.

För tillfället räcker det i all fall gott och väl att gosa med andras ungar. Skönheten på bilden ovan heter Freja och är Anna och Åbergs välskapta barn, och odjuret, som inte riktigt vet hur hon ska bete sig bland småttingar och därför alltid bara håller dem i handen, heter Josefin.

Hej, hej.

Har just vaknat upp efter en tantlur på soffan och sitter nu ihopkrupen under en filt och zappar mellan mina fyra tevekanaler. Kände just en enorm längtan efter barn. En gosig liten unge som jag hade kunnat säga till på skarpen att den skulle gå och tömma diskmaskinen bums ögonaböj. Orkar verkligen inte göra det själv.

Nä, nu är det dags nog dags för lite sömn igen. Den här gången i sängen. Det är ju faktiskt en dag i morgon också, som man brukar säga. En ljuvlig dag i Kontorsråtteland med bokföringsallegat, sommaradressändringar och massa skäll.