Lyxlunch. Pantburksbröd, smör som jag hittade i Privatmarknads kyl och automatchoklad. En konsert för gommen! Ändå längtar jag lite, lite efter lönen.

Hej, hej.

Om mina kontorsråttakompisar på Privatmarknad låter mig ta ut min sista betalda semestervecka nästa vecka tänker jag göra det. I så fall drar jag nog till Stockholm redan på tisdagen eller onsdagen. Johanna är ledig, och det innebär att jag har någon som vill och kan följa med mig på Sivletto och Beyond Retro. Lär bli en hel del fika och kanske någon liten onsdagsutgång också. Skulle vara fantastiskt.

Johanna är så rolig. Ibland när hon är bakis snöar hon liksom in sig på grejer, och kan prata om samma sak ungefär hur länge som helst. Och det är inte alltid som jag har tålamod att lyssna. Som den gången då jag köpt strawberry/cheesecake-yoghurt och berättade det för henne. Hon var då bakis och började prata om den där förbannade yoghurten tills klockorna stannade. Hur smakade den? Hur mycket kostade den? Var den ungefär som riktig cheesecake? Var den söt?
Det slutade så här:

"Åh, så himla gott det lät. Men alltså… äter man den till frukost, eller passar den bäst när man redan har ätit? Som en efterrätt kanske?"
"MEN HERREGUD, DU FÅR VÄL FÖR FAN ÄTA DEN NÄR DU VILL!"

Idag hände ungefär samma sak. Vi planerade ett eventuellt IKEA-besök när jag åker ner till Stockholm, och hon började surra om en klädställning som hon ska köpa.
"Blablabla… Jag har kommit fram till att jag vill ha mina kläder hängande"
"Ja, det kommer väl en tidpunkt i varje människas liv där man måste avgöra om man vill ha sina kläder vikta eller hängande. KAN VI PRATA OM NÅGONTING ANNAT NU?!"

Åh, vad jag saknar henne!

Hej, hej.

Jaha, och så var den här helgen också över. Roffade åt mig ett gäng gratisbiljetter til Cirkus Skratt för ett par veckor sedan, och i dag tog jag med mig Antsypants och Becker på föreställningen klockan tolv. Senast jag gick på cirkus var väl typ i böjan av nittiotalet, och ja… det kanske finns en anledning till att man inte går så ofta. Bäst var i alla fall hästarna som gjorde Antsypants superallergisk och sprang runt, runt och såg olyckliga och kuvade ut medan en man i bruna skinnbyxor och matchande fransig jacka stod i mitten och snärtade med en skitlång piska.

Efter cirkusen promenerade jag en bit med Becker, och hon pratade om hur hon gick i någon slags cirkusskola när hon var liten. Då råkade jag kläcka ur mig ett citat som jag gissar på kommer att förfölja mig ett bra tag. Egentligen skulle jag bara säga att jag visste redan när jag var liten att jag inte var gjord för att klättra runt och göra konster som en jäkla apa. I stället råkade jag säga: "Jag har, ända sedan jag var liten, vetat att jag är ovig och värdelös".

I övrigt i dag har jag inte gjort så himla mycket mer än att unna mig en tantlur, panta burkar och köpa en påse bröd för pengarna, duscha och diska. Har träningsvärk sedan i fredags, och känner mig, faktiskt, både ovig och värdelös. Vet inte riktigt vad träningsvärken beror på, men är man sådär galet otränat som jag är så räcker det med att skaka lite på röven till ett rockabillyband för att ha ont i flera dagar efteråt.

Måste jag förresten berätta att det där med hästarna var ett skämt, och att jag såklart mest bara tyckte att det var hemskt att de såg så olyckliga ut? Ja, jag måste nog det. Jag har insett att det är väldigt många som inte riktigt förstår när jag skämtar och inte.

Hej, hej.

Kom på en sak. Världens grej, faktiskt!

Jag fick min allra första komplimang någonsin av Antsypants i natt (kom ihåg att jag känt honom sedan i mars ungefär). Eller natten till i dag, lördag, alltså. Han sa att jag var fin i håret. Först blev jag helt förstummad. "Vad sa du, sa du? Sa du just att jag är fin i håret?"

Och jo, precis det hade han sagt. Jag är verkligen inte bortskämd med komplimanger från den karl’n. Han gör ju en massa fina och snälla saker för mig hela tiden, men han har aldrig någonsin sagt något vänligt direkt till mig. Inte konstigt att jag först blev helt mållös, alltså.

I morse var dock allt tillbaka till det normala:
"Nu är du inte fin i håret längre", sa han.
"Nähä", svarade jag.

Hej, hej.

Lämnade Scharinska redan halv två tillsammans med Höken och Lovisa. De skulle käka korv med bröd på Statoil, och några sådana utsvävningar har jag då inte råd med, så jag fortsatte färden uppför svingen. När jag cyklat några meter, och det precis började bli jobbigt, trampade en man förbi mig och hojtade att vi skulle tävla. Jag avböjde och sa att jag haft fruktansvärt dålig kondition sedan jag var femton och lade av med både fotbollen och innebandyn, och att han redan vunnit. Dessutom var jag på väg hem till Antsypants och ville inte vara en svettig gris när jag kom fram. Då hoppade han av cykeln och promenerade tillsammans med mig. Vi pratade om musik och så utmanade han mig i hockeyspel. Trevligt, även om jag har svårt att tro att en sådan match kommer att äga rum.

Antsypants vita helg pågår för fullt, men han lät ändå meddela igårkväll att jag var välkommen dit när jag tröttnat på krogen, så jag drog alltså dit och kröp ner i en varm säng med en norrländsk urskogsman. Idag har jag troligtvis varit helt värdelöst sällskap, vilket jag alltid är dagen efter jag festat. Mår sällan illa och så, men blir däremot rätt asocial. Hur som helst har det i alla fall varit en bra dag, tycker jag. Antsypants gick och köpte pizza åt oss, och sedan spenderade vi större delen av degen i en hög på soffan, spelandes tv-spel (fotboll, jag fick stryk trots att jag fick vara Barcelona och han var Tallinn). Yours truly sov även i genom en film och ett halvt avsnitt av Gangland innan det var dags för en tur till Ica Maxi (se sliten bild i ett par inlägg ner). När vi kom hem fick jag sitta i soffan och käka en glass framför Happy Gilmore medan han lagade mat åt oss. Jag har känt mig hemskt väl omhändertagen. Precis vad jag behövde i dag.

Kom hem för ett par timmar sedan, och nu ligger jag här och funderar på att utforska TV3 play ytterligare. Känns som en plan.

Hej, hej.

Jösses Amalia vad det var roligt på gårdagens Tiki Party på Scharinska! Träffade massor av trevligt folk, såg en schysst modevisning, dansade mig sjöblöt till bandet och pimplade en och annan öl.

Här får ni förfesten i bilder:

Jag har aldrig varit någon stjärna varken på att sminka mig eller fixa hår (ögonskugga – vad fan är det, liksom?). Kan inte skylla på det min uppväxt med två bröder som fes mig i ansiktet hela dagarna i stället för att lära mig att göra inbakade flätor, eftersom Lovisa till och med har fyra bröder och inte heller hade någon som kunde lära henne sånt. Och hon är ändå en jätteduktig på sånt där, till min stora lycka och glädje. Hon säger att det handlar om träning, och så är det nog. Hur som helst. På bilden ovan fixar hon mitt slitna hår samtidigt som hon pratar med sin vän Sadaf på telefon.

Fixa och greja.

Done and done!

En snygg tjej. Jag känner henne.

Lovisa är inte bara duktig på att göra folk fina i håret, hon är även ett tekniskt geni som kan få igång ett Guitar Hero (på senaste förfesten var vi fem personer som inte lyckades).

Efter ett tag dök även Kristoffer upp. Han kommer från Luuuuleee. En gitarr hade slut på batteri, vilket sög litegrann.

Lovisa hade bara ätit morötter och dipp på hela dagen, så jag tryckte ett paket Cheerios i famnen på henne som hon fick äta. Det är lite knapert just nu. Inga flingor syns på bilden, men intressanta bildtexter är ju A och O, så jag delar med mig av informationen i alla fall.

"Om man vill ha nåt skoj, i geggamoj, så slår man en signal. TIll en kul reptil, en glad krokodil, som är så snäll och rar. Kriiiiiistoffer! Krokodil."
Minns ni det programmet? Helt lysande signaturmelodi.

Strax efter klockan tio började vi bajka in till stan.

Jag fick åka på pakethållaren på min egen cykel. Det är vad jag kallar vardagslyx.

Men i Hagatunneln valde jag att knalla. Jag minns alltför väl den där gången då Disa och Viktor cyklade rätt in i betongväggen.

Sedan blev det mörkt. Åtminstone för mörkt för min mobilkamera.

Titta vad fin hon är. Fast inte så synlig.

Sedan bidrog mörkret till att det inte blev några fler bilder. Så att Höken, Elias, Anna och Åberg dök upp finns inte dokumenterat. Inte heller finns det några bilder på den trevliga arrangören Sarah eller på den snygga och rara tjejen med orange-rött hår och ring i snoken (jag är så pinsamt jävla dålig på namn, förlåt), mina och Lovisas toalettbesök, bandet, dansandet eller modevisningen.

Tack tack i alla fall. Det var en jätterolig kväll.

Walk of shame på Ica Maxi. Mina fötter gör ont och jag vet inte när jag kommer hem.

Ska jag ha mina nördglasögon eller inte? Jag kan inte bestämma mig.

Festen har börjat. Lovisa fixar mitt tunna hår.

Mitt nya kontor i Kontorsråttaland. Dessutom nystädat. Jag tackar och tar emot en miljon vuxenpoäng.

Nu måste jag bara nåla upp några bilder på barnen och pojkvännen jag inte har så kommer min arbetsplats att vara perfekt sedan.