Kategori: Älskade Ester

Om och kring skrivandet av romanen ”Älskade Ester”; romanen om Ester Nilsson(1896-1985). Den långsamma kvinnan som blev känd i Lycksele under namnet Ester Duva.

48 mil för en timmes snack

Av , , Bli först att kommentera 10

Framträder inför ett 40-tal åhörare i Storuman.

I torsdags framträdde jag i Storuman, 24 mil enkel väg. Jag och Lena fick kämpa hårt för att inte förlora oss i våra kokande hjärnor. Min hjärna hinner inte sortera bort alla de intryck som kommer stormande mot mig. Det känns som om skallen ska spricka – särskilt efter 1,5 timmes föredrag. Nu är även de boende i Storuman vem Ester är – fast där var många som redan läst Älskade Ester eller hade en gång bott i Lycksele och träffat henne i verkliga livet.

Det tycks även vara så att alla i Storuman känner mig. ”Välkommen Kent till Storuman. Ja, jag behöver inte presentera dig då alla så väl vet vem du är”, inledde kvinnan från ABF (eller var från biblioteket?)

På vägen upp till Storuman. Fikapaus.

Var tog de vägen?
Var är alla de vägen – de som vi förr i tin menade mer eller mindre var nalta eljest, annorlunda; de som simmade motströms för att komma till källorna. Har vi förlorat förmågan att förstå värdet i mötet med dessa unika människor? Det verkar så. Däremot har vi blivit auktionsexperter som vet det exakta värdet på gamla väggur, dragsoffor och vad vi ska betala för hyggligt bevarad rubank.

Har det, utan att vi märkt något, framtagits ett regelsystem som förbjuder oss att vara vidsynta och medkännande, har vi drabbats av en känslomässig gråstarr och en bekväm lomhördhet? Nej, det finns inga förbud; däremot har vi med åren blivit närsynta i tidens landskap.

Vi kan inte skylla allt på stelbenta paragrafryttare som i lönndom prismärkt ”de annorlunda” och sålt ut dem till män i långa, vita rockar. Däremot kan en orsak vara är att man satt etiketter på alla som är eljest. Det ska vara ordning och reda. Detta har lett till att de klåfingriga skapat vetenskapliga sjukdomar av det som i själva verket är personliga, annorlunda egenskaper. Även bokstavskombinationerna blir diagnoser, så att de kan behandlas som om de vore sjukdomar. Dock är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inga sjukdomar, utan att vissa människor har en annorlunda världsbild. Alla skeva, annorlunda världsbilder har gömts undan.

Vem bär på måttstocken?
De som var eljest förr i tin, lyste upp min barndoms landskap. Tur var att jag behöll dem i mitt minne, vilket resulterat i två tjocka romaner där deras zick-zack-tankar finns nedskrivna. Vi normala med en korrekt världsbild, tvingas leva våra liv i en jämngrå långtråkig  värld. Beskriven i vikt och längd. Vi lever i en tid då allt ska vara mätbart – men ven tusan bär på måttstocken? Att mäta tankar är ett fult sätt att lägga beslag på sanningen – trots att den i många lägen kan ifrågasättas.

Borta är alla småknasiga kufar med sina smått geniala och onormala tankar. De som tanklöst klampar in i våra välanpassade människoflockar och trampar fina damer och herrar på tårna, och som olovandes tar sig en rejäl tårtbit för att sedan lämna flocken med grädde på nästippen …

Va ja då känn dell, så jer då inte långsamheten nan sjukdom!” (Citat: Ester)

Redan de gamla grekerna …
”Människan är alltings mått”, sa Protagoras. Om en person tycker att det blåser kallt, och en annan menar att de är varma så betyder inte det att en av dem har fel. Vindarna kan vara kalla för en person och varma för en annan. Sanningen är med andra ord relativ.

 

Lösnummer till Lycksele

Av , , Bli först att kommentera 7

Unik lösning. Tidningen Vi säljer lösnummer per post till boende i Lycksele med omnejd.

Lyckselebor (och ni inlandet)! Nu kan ni beställa hem oktobernumret av Vi! Ni som förgäves jagar tidningen Vi, och deras sex sidor långa reportage om Lycksele, Ester Duva, författaren, Lilly och statyn – kan nu få det aktuella numret hemskickat per post! Tomas Fläckman som skrivit reportaget ombesörjer era beställningar.

Så här gör du för att läsa reportaget om Ester och hennes skriftställare.

Skicka mail till:
[email protected]
Skriv namn och er adress. (Dit tidningen ska skickas).

Tidningen Vi skickar då ett exemplar av det aktuella Lycksele-numret till Er per post: Pris: 100-sidor Vi + porto: 100 kr. Inbetalningskort medföljer i kuvertet.(Till självkostnadspris!)

Fin service av en mycket bra kulturtidskrift! (Lösnummerpriset är 79 kr.) Tidningen Vi har inga försäljningsställen i Lycksele – ännu. Men eftersom så många velat läsa just oktobernumret, som släpptes förra veckan, har redaktionschefen Tomas Fläckman, samme

Ester i Vi

Stort av tidningen Vi att sälja ett enstaka nummer per post.

man som skrev det vackra, vemodiga reportaget om mitt författarskap, och som spegla kulturfenomenet som uppstått i samband med utgivningen av romanen ”Älskade Ester”.

Hövdingen och Ester
Har varit fullt sysselsatt med att skriva ett manus till föreställningen i Åmsele, där jag plockat upp och satt samman bihistorien om Häradshövdingen Thomasson. Den jag var tvungen att stryka, tillsammans med 250 andra sidor. Jag kunde ju inte ge ut en bok på nästan 900 sidor. Hövdingen rök under strykningsprocessen. Bihistorien var för stark och var bitvis kraftigare, större än berättelsen om Ester.

Deras egentliga bekantskap började när Ester fick för sig att ”prya” i tingshuset och satt dagarna i ända i rättegångssalen för att studera ondskan, lögnerna och om domstolen var rättvis.

Men det är ju inte bara att plocka upp kastad text och sedan klistra in den på väl valda ställen. Det har krävts anpassning till rådande språk och och faktiskt tillägg för att få till övergångarna.

Häradshövdingen Thomasson räddade en älv.

Eftersom jag framträder i Åmsele, ett stenkast från Vindelälven, under LittFors flagga, så kommer Hövdingen att passa i bra, den stridbare mannen som var tongivande när utbyggnaden av Vindelälven stoppades. Erik Thomasson, är 44 år då han tillträder tjänsten som ny häradshövding i Lycksele, den högste juristen i Västerbottens västra domsaga, geografiskt landets största. Thomasson var tingets nye chef.

Han blev omedelbart förälskad i Lycksele och trivdes med människorna i den lappländska staden. Han är en skogens man, en sann naturälskare. Han stannade i Lycksele och dog på långvården 1981.

Han skulle bli en av portalfigurerna i striden om Vindelälven. Redan 1945 har Thomasson räknat ut att Vindelälven står på tur, då statliga Vattenfall satt av pengar och köpt några forsar, för att kunna reglera Vindelälven. De styrande i Vattenfall skulle komma att kalla Thomasson för Vattenfalls fiende nummer ett.  Han skulle viga 25 år av sitt liv för rädda Vindelälven. Han var stridbar. Han blev antingen respekterad och älskad eller hatad. Sådan var han: Allt eller inget.

För övrigt åker jag och Lena till Storuman nu på torsdag. Jag framträder på biblioteket 18.30. Då är inte Häradshövingen med, det får räcka med Ester. 23 mil enkel väg. Skönt att få sova natten på Hotell Toppen.

 

 

Jag och Vi

Av , , 2 kommentarer 9

Sent i mitt författarskap så lossnar det. Min roman säljs över hela landet, jag har uppmärksammats i rikstäckande media. Sex sidor i tidningen Vi är inte fy skam (40 000 prenumeranter och lika många som köper lösnummer). Det är fullsmockat vid mina författarbesök, särskilt när jag har med mig trubaduren Patrik Frohm.

I tidningen Vi blev det fem sidor om jag och Ester, då jag var i Lycksele den 1 september. Verkligen bra skrivet av Tomas Fläckman och kanonbilder av Elin Berge. Jag har svårt att hänga med i svängarna. Dagen innan ett uppslag i Parkinson Journalen.

Ovan på det, en lyckad turné – och ett hästjobb med att färdigställa manus. Ett kortare med musik, ett längre utan musik, ett för Lyckselepubliken som känner Ester, ett för de orter där Ester är okänd, som nästa veckas långtur till Storuman och ett särskilt manus till ForsLitt i Åmsele där texten bör ha något med vatten att göra – som tur är har jag en bifigur i romanen, den verklige Häradshövdingen Erik Thomasson som var en av förgrundsfigurerna i striden om Vindelälven. Han kallades av Vattenfall för ”Vattenfalls fiende nummer ett.”

Vem smyger ut bakvägen vid ett bröllop i Lycksele?

 

Japp, Ester Duva har varit på plats och fikat lite gräddtårta. Nu ska gumman hem och vila innan aftonens föreställningar börjar. Allestädes närvarande.

 

Esterturnén – en succé

Av , , 2 kommentarer 11
Kent Lundholm

Efter vår extra föreställning i Lycksele.

Jag och Patrik Frohm har sannerligen blivit ett med varandra och ser varandra och delar historia.  Förutom att han sjunger och spelar vackert är han en perfekt medhjälpare; särskilt då vi av ödets nyck råkar ha ungefär lite sjuka humor. Åter ett hundratal i publiken och det ropas redan om ett tredje framträdande, då så många i Lycksele (där Ester verkade fram till 1985). Nästa anhalt blir Storuman (utan Patrik), sedan väntar Åmsele tillsammans med Patrik.

>>> Se turnéschema 

Skrivandet av Älskade Ester blev mitt livs svåraste uppgift. Är fortfarande förvånad över att den blev av. Att sedan sammanfatta 600 sidor på en timme är omöjligt. Särskilt när det fiktiva har kokats samman med det dokumentära. Vad är vad? Som livet självt. Ibland fri sikt mot horisonten, ibland förblindad av snödrevan. Jag kåserar fritt kring och om skrivandets glädje och helvete, tar med publiken till köpingen Lycksele anno 1929 – året då Ester anlände till ålderdomshemmet nere vid Lugnet, där hon blev kvar i 56 år. Får ofta frågan: ”Hur bar du dig åt? Alla dess sidor och ord, var kom dom ifrån? Hur kunde du beskriva Ester så sann, så verklig? Du var ju trots allt sjuk.

Ingen aning! Vet ej! Minns inte!

Sanning och fiktion sida vid sida, som smälte ihop. Dessutom var jag allvarligt sjuk. Parkinson och med två samtidigt pågående romanprojekt. Men en sak vet jag. En sådan roman skriver man ENDAST ENDA GÅNG I LIVET.

Behovet av platser på ålderdomshemmen var den här tiden stort, kommunen har svårt att finna personal. Den tidens ålderdomshem är rena rama sjukstugan. Många hinner fram lagom till att de ska dör. Här placeras även svårplacerade människor. Familjen Nilsson splittrades då samkönade tvingades dela rum. Ester fick ett eget rum.

Vi är bättre än dom

30-talet var en farlig tid för de som var eljest.

30-talet var en farlig tid då det runt om i Europa ropades ut att gruppen Vi var ett bättre slags människor än DOM. Reaktionära, främlingsfientliga idéer tar allt mer plats. Samtidigt syntes tecken på en framväxande välfärd och trygghet. Sverige var fortfarande ett orättvist land. I början av trettiotalet blev Ester synlig i Lyckseles stadsbild och hon sökte sig till kyrkan.

Ester blev en främmande fågel. De såg en kvinna med krökt rygg som hasade sig fram längs gatorna, långsamt, i knapp styrfart. Alltid klädd i en svart lång, luggsliten kappa, med en underlig hatt nertryckt över öronen, en rutig handväska som hon höll med båda händerna … och med ett par på tok för stora skor på fötterna.

Ryktet sade att hon var nalta eljest och några lustigkurrar hade döpt henne till kyrkråttan. Det var till och med farligt att vara en annorlunda männisch —sådana ansågs vara störande, i vägen—eller om en skolunge krävde för mycket hjälp av lärarna—så kom stämpeln fram. IDIOT.

Agiterar mot fördomar.

Det kallades ARVSHYGIEN. Tanken var välja bort dåliga anlag och genom idogt steriliserande se till att just den här idioterna inte äla å sä någon fler gång. Speciella Idiotskolor (även för sinnesslöa, i olika grad).

Under ytan fanns en allmänbildad autodidakt som lärt sig läsa och skriva vid tio årsåldern och som kunde allt om fornstora dagars kungahov. Men det kunde ju ingen se. Folk såg ju bara en krumryggad kvinna som led av långsamhet i ben och i sitt tal.

Häradshövdingen Thomasson räddade Vindelälven från att bli reglerad och utbyggd.

Men hon var en modig överlevare och folk gillar människor som kämpar. Inför framträdandet i Åmsele ska jag väva in häradshövdingen Thomasson; en passande, verklig person som var en förgrundsfigur i räddandet av Vindelälven. Han blev kallad för Vattenfalls fiende nummer 1.

Häradshövdingen Thomasson var chef över Domsagan Lycksele, Storuman, Åsele – till ytan landets största. Häradshövdingen var en märklig högerman: Struntade i frågorna om skatterna. Han vurmade för naturen, var hjälpsam mot små och fattiga, förstod att folk tjuvsköt sig en älg när hungern blev svår.

Han var en utpräglad humanist som litade på förnuftet, som av hävd fått sin framtid utstakad som en man för riksdag och regering, men som bröt sig loss och flyttade till Lycksele, en plats på jorden han älskade intill sin död 1981. Dessutom tog han sig alltid tid att stanna till och prata med Ester och faktiskt BJÖD hem Ester på fika.

När Ester av häradshövdingen blev inbjuden till tingsfikat, sträckte hon armarna mot skyn, slöt ögonen och ropade av pur glädje: ”

”Å då jer jag å bjudd”

 

Beställ Älskade Ester

(239 kr inklusive frakt (600 sidor): Bokus.com

 

”Årets utgivning av svensk litteratur måste vara riktigt högklassig om det i höst visar sig finnas ett halvdussin böcker mer värdiga att nominera till det skönlitterära Augustpriset än den här.”

 Hans Olov Ohlson NSD

Beställ idag!

Skulden och upprättelsen

Av , , Bli först att kommentera 13
Ester staty

Lilly vid Esters grav. (VK)

Det går i ett rasande tempo. Hänger inte med. Allt det som sker kring Ester tycks drivas av en själv gående maskin. Allt sprunget ur min roman ”Älskade Ester”. En katalysator som öppnat Lycksele kollektiva minne. Jag är glad. Tar emot allt beröm, vilket gör mig en aning starkare. Nästa tisdag lägger Lilly Bäcklund sin motion i fullmäktige; om att resa en staty till Esters ära och att dessutom döpa en gata i hennes namn.

Lilly Bäcklund frågade mig om jag funderat på hur en staty ska se ut och var den ska placeras. Jag svarade att jag för mitt inre ser en naturtrogen staty är på väg till eller från kyrkan, hasande fram i stora skor, men som ”fryst fast” i Långsamheten då hon precis passerat gränsen för evigheten.

Flera av mina vänner och bekanta menar att lämnat spår efter mig, vars avtryck kommer att synas länge. Det är möjligt, men min målsättning har varit att ge Ester upprättelse.

Drivkraften har varit skulden – den jag burit på sedan vintern 1973 då jag inte ingrep när mobbarna styrde omkring med Ester och lekte att hon antingen var ett lok eller en plog. (Japp jag minns flera av de mindre modiga männen.)

En ramsa jag hörde vidden tiden – tidigt 70-tal:
Den som är liten och klen, får gå till Frälsningsarmén,
medan den som stor och stark, får gå till Folkets park.

Det har varit drivkraften, skulden. Men samtidigt fick denna händelse att som vuxen vid ett flertal ingripa och gå emellan då folk tänkt slå varandra och med min skarpa blick och bestämda röst avstyrt situationer dom kunnat sluta i en katastrof. Jag  skällt ut nazister, bett dem lämna mitt bord och dra dit pepparn växer. Jag har i skrift gång på gång i mina krönikor, på denna blogg attackerat knäppa idéer och handlingar, trots att det medfört hot och trakasserier.

14-15 år en ålder då rädslan fick mig att fly.

Den feghet jag som stoppade mig som femtonåring, som grundade sig i min rädsla, var en vändpunkt. Jag är fortfarande feg och en rädd människa, men har i vuxen ålder ständigt ”plattat till” vuxenmobbare, sverigedemokrater, nazister, konspirationsteoretiker, vaccinmotståndare och de som i största allmänhet uppfört sig dumt. Enbart med ord. Strindberg uttrycker detta så väl: ”Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.” Detta om feghet.

En del läsare har listat ut de ”Hitchcockare”  som jag gjort i ”Älskade Ester.” Den store film regissören Alfred Hitchcock hade för vana att dyka upp korta ögonblick i sina filmer. Han kunde stå i en kö till en biograf, passera över en gata och det blev en sport att upptäcka honom.

Jag har varit övertydlig i mina ”uppdykanden” i texten, handlingen. Jag är Skriftställaren, som nog alla upptäckt, berättaren som styr hela historien, rösten i och mellan raderna. Jag dyker upp i Vänjaurträsk skola i form av den ljushårige, skrattade Tore; grabben som inte kunde sitta still: En kopia av ADHD-Kent och som sagt han som befinner sig vid torget i Lycksele när mobbarna ger sig på Ester.

Kent i media
Reportage i Lokaltidningen.

Skriver manus till mina återstående framträdanden. De två första i Umeå och Lycksele drog jag och Patrik Frohm, trubaduren, rejält över utlovad tid. Det krävs skärpning. Men det tar tid att skriva olika typer av manus, beroende hur mycket publiken känner till Ester Duva.

Trubaduren patrik Frohm

Patrik Frohm, den glade trubaduren

Utanför Lycksele krävs fördjupningar. I Åmsele, under LittFors, då vattnet, älven, forsarna ska beskrivas tillsammans med Ester, så kämpar jag med att fläta in Häradshövdingen Thomasson i handlingen: En portalfigur i räddande av Vindelälven. Mina kvarvarande framträdande, i fall ni vill komma och lyssna:

22 september
EXTRAFÖRESTÄLLNING
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Lycksele
18.30 MB Biosalongen
Arrangör: ABF

7 oktober
Storuman 18.30
Medarr: ABF Västerbotten

13 Oktober
Åmsele 18.30
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Medarr: ABF Västerbotten

19 oktober 19.00
Bolidens bibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

20 oktober 19.00
Skellefteå stadsbibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

21 oktober 19.oo
Malå bibliotek
Medarr: ABF

28 oktober 12.00
Lycksele sjukhusbibliotek
Medarr: ABF Västerbotten

2 november 14.00
Umeå, Väven
Medarr: ABF Västerbotten

15 November
Ånäset, kväll
Medarr: ABF Västerbotten

 

Ester blir staty

Av , , 4 kommentarer 10
Tidningen VI gör reportage

Tidningen VI på plats i Lycksele: Tomas och Elin.

Gårdagens tur till Lycksele var slitsam för en parkinsonsjuk gubbe – men o så trevligt jag hade det. Vid Esters stod författaren, Tomas reportern får tidningen VI, Elin Berge fotograf och kommunalrådet Lilly Bäcklund. Vid Esters grav tände jag ljus och lämnade ett brev: ”Så länge vi minns en männisch, så länge finns hon kvar”. Ester lär förbli oglömd.

Ester äras med en staty
Lilly berättade att Lycksele kommun har för avsikt att resa en staty till Ester Nilsson Duvas minne. Även en gata ska bära Esters namn. Jag gav detta Lilly förslaget för ett år sen. ”Jag inväntade din roman och nu när den fått sådant enormt genomslag, då Ester håller på att bli en rikskändis, så skrider vi till handling. Nu funderar vi på var statyn ska placeras”, sa Lilly.

Ett förslag är att statyn ska placeras på en parkbänk, men jag skulle vilja se Ester nära Storgatan, där Ester för all evinnerlig tid fastnat i Långsamheten.

En roman som berör många. Snart staty.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trubaduren patrik Frohm

Patrik Frohm, en glädjespridare spelade och sjöng.

 

 

 

 

Föreställningen på MB blev lång, nära två timmar. Jag snackade (för mycket) så tiden rann iväg. Trubaduren sjöng vackert och han avslutade med en egen komponerad låt, till ägnad mig. Biggan  från förlaget hjälpta mig att sälja en hel del böcker. Tänk så fort det ska svänga från djupaste förtvivlan till sprudlande glädje. I juli hade ingen tidning skrivit ett ord om min roman. Sedan hände allt: Två fina recensioner.

 

 

 

Turnéstart, Pilgatan

Av , , Bli först att kommentera 9
Kent Lundholm

Turnéstart på Pilgatan

I onsdags den 25 augusti påbörjade jag min författarturné – som vanligt på Ordcafé Pilgatan. Fullsatt. En timmes prat kring romanen och tre låtar av Patrik Frohm blev cirka 1 timme och en kvart. Berättelsen om Ester är ju oändlig och jag hade kunnat prata i flera timmar.

Jag skötte snacket, Patrik sjöng och spelade

 

Den 1 september så är det dags för Lycksele. 100 biljetter till biosalongen, MB tog slut på ett par timmar. Därför blir det en extraföreställning den 22 sept. MB 18.30. Jag åker upp redan vid 11.00-tiden med fotografen Elin Berg och journalisten Tomas Fläckman från Tidningen VI, som ska skriva om författaren som håller på att förlora sitt språk och fenomenet som pågår i Lycksele: Min roman har öppnat ett kollektivt minne.

Tack Pilgatan och tack mina läsare

Det rör på sig. Ester syns snart i riksmedia. Samtidigt som boken fortsätter att sälja bra. Snart slut på tredje upplagan. Handskrivna brev fortsätter att komma, så även tacken via e-post. Bokhandlaren vid torget i centrala Umeå kom fram för att tacka mig. ”Det är av de allra bästa böckerna jag läst!” sa han som läst massor med böcker i sitt bokhandlarliv. Så är det. En värdig sorti för herr Lundholm

Kokat soppa och funderat

Av , , 1 kommentar 9

Dagens stora uppdrag var att tillaga en fisksoppa. Vid femtiden kom gästerna, vännerna G och M. Trevliga samtal på balkongen, i köket och avslutningsvis i mitt kombinerade arbets- och vardagsrum. Strax före åtta tog orken slut, hålrummet i min hjärna tömdes på dopamin, tröttheten drog sin slöja över blicken.

Älskade Ester 7:a på topplista.

Mitt på dagen återfann jag Älskade Ester på en av Bokus tio-i-topp-listor; denna gång över de mest sålda skönlitterära böckerna förra veckan. Där på sjunde plats fanns hon, allas vår Ester. Det är inte klokt vad det rasslar iväg böcker. Snart är andra upplagan slut – snart börjar också min turné i Västerbotten.

Start den 25 augusti på Bokcafé Pilgatan 18.30. Ni som har lust att lyssna på min berättelse om mitt livs svåraste litterära projekt, kan köpa biljetter på Pilgatans kafé. Endast 40 platser. Det är dock ingen släppfest, som jag av tradition haft de senaste tio åren på Pilgatan. Jag orkar inte med det merarbete som det innebär, utan jag har förlikat mig med tanken att det gick av stapeln under Esterdagen på Gammplatsen den 10 juni.

Det strömmar in frågor om Ester, nu kommer en hel del av frågorna söderifrån. Bokens rykte sprider sig från läsare till läsare, muntligen eller via e-post. Det är kanske så det måste gå till då storstadspressen inte skriver en rad om fenomenet kring boken och allra minst recenserar den. Jag har gjort vad jag kunnat. Jag får nöja mig med att vara berömd i inlandet, rent av världsberömd i Baklandet. Det får sluta så. Men jag gläder mig åt att så många böcker blivit sålda – och fler lär det väl bli när jag säljer böcker efter mina framträdanden.

Håller koll på huset …

Har i veckor att skriva inledningen på en novell, men kommer inte förbi starten av denna berättelse. Nu har jag försökt att skriva en inledning som är närmare slutet, och kanske är det lösningen. Jag har under årens lopp underskattat konsten att skriva noveller. Det krävs disciplin och ett enormt fokus att vara sparsam med orden och endast antyda det jag vet genom att lämna spår ”mellan raderna”.

I morgon fyller jag 63 år. Allt närmre stupet. Jag kommer inte undan.

Krisernas tidevarv

Av , , Bli först att kommentera 6

En varm och skön midsommar. Vi åkte även i år ut till havet, till de varma klippornas udde i Skelleftehamn. Gigantiska smörgåsar med gravad lax, rostbiff, kaviar och med en massa dyr gegga inuti.

En klorinblekt man satt i solen tre timmar. Brände mig rejält.

En skön midsommar!

Tyvärr var det sådana dagar då benen inte ville lyda mig, då de var blytunga. Sådana dagar då jag under korta ögonblick kan se in i framtiden och ana vad som väntar mig. Byter snabbt tankar, tänker på Fotbolls-EM eller tar en titt på Snygg-Lena.

 

Idag handlar det mest om regeringskrisen. Låsta positioner sedan liberalerna i ren tjurskallighet allierat sig med Sverigedemokraterna, moderaterna och KD. Centern skulle kunna rädda Löfven genom att samtala med vänstern, men det vill inte Bondeförbundarna.

Gissar på extraval.

Extraval väntar i september som förmodligen låser ställningarna än mer. En svag regering tillsätts i väntan på ordinarie val hösten 2020.

Jobbar med att hitta den rätta berättartonen under höstens framträdanden; söker ett flyt, en berättelse – inte en massa rabblande av fakta och bevis.

Folkets röst och åsikter kommer till mig var eviga dag. Det gläder mig, chockar mig. Samtidigt tiger media. Jag ska tvingas in i skuggorna.

En roman som berör många.

”Har läst alla dina böcker och trodde det var omöjligt att kunna skriva en bättre bok, än den om Valfrid Johansson. Men vilken upplevelse att få läsa din senaste bok om Ester. Den berör verkligen på djupet och frågan är om inte denna är likt boken om Valfrid ytterligare en klassiker.” Skriver en läsare i Lycksele.

”För mig kommer du alltid vara en av de bästa norrländska författarna, en författare som har den synnerliga förmågan att fånga läsaren och synliggöra samhället och människan.” Skriver annan läsare.

Hjälplösheten att inte nå ut till fler läsare, gör mig sjukare. Allt hänger ihop.

Ovanför allt detta hänger pandemimolnet. Nya muterande virus på G.

Författarturné med Parkinson

Av , , Bli först att kommentera 7

Värmebölja? Ja, nyhetsfolket i Stockholm påstår det. 

Midsommarljuset har parkerat utanför mina fönster, även om det är en grå dag. I landets södra delar håller en värmebölja på att dräpa gammfolket. Här frys däm ihjäl i nolavädret. Sverige är ett avlångt land. Då blir det olika slags väder beroende var du bor. Men i morgonprogrammen och i nyheterna som sänder ifrån värmeböljans begränsade geografiska område, så vill de mena att hela Sverige badar i svett. De talar om ”vår” svåra hetta. VI-formen angår i detta fall (som många andra) de som bor i Sveland, helst i Stockholm och allra mest de som befinner sig i nyhetsstudion. Jag kan rapportera till Er i Stockholm: I resten av landet blåser det nolavind i alla väderstreck och regnet kommer snart att börja falla från de blygrå molnen. Klockan 07.30 visar MIN utomhustermometer 13 grader. Bara så att ni vet.

Från ett framträdande 2019.

Bokningarna droppar in och det kommer att bli full huggning. I morgon söndag är det sommar- och kulturfest i Froms trädgård. Musik – och en inbjudan till Författaren att komma och berätta om Ester. Sedan blir det semester fram till den 25 augusti då jag framträder på Pilgatan här i Umeå och veckan därpå åker jag till Lycksele. Den 1 september verkar det bli två föreställningar i MB – på en och samma dag. Tufft, men det ska nog gå bra om jag får vila ett par timmar mellan mina framträdanden. Det är ju så många i Lycksele som vill höra mig berätta om Ester – och så många som vill ställa frågor.

I oktober har det klumpat ihop sig. Då måste jag ”sitta ihop” och gör allt för att sparka Parkinson ut ur bilen.

  • Den 7 oktober. Storuman, 23 mil bort, som kräver övernattning på Hotell Toppen.
  • 13 oktober. Åmsele. Jag är en de många författar som ska lovsjunga Vindelälven under LittFors.
  • 19 oktober Boliden 19.00
  • 20 oktober Skellefteå 19.00 Berättarfestivalen
  • 2 eller 4 november 14.00 (ej klart med datum) Umeå stadsbibliotek (LitteraTur och Retur)
  • 8 el. 11 november. Kvällsföreställning i Ånäset.
  • December Boksignering hos Åkerbloms bokhandel.

Jag blir visserligen trött av resandet, medan framträdandet i sig sprider varm glädje i min kropp. Då finns jag, då är jag inte glömd och undanskuffad. Ännu ingen recension länsmedia. Lokaltidningen är på gång med att ge mitt författarskap och min bok ett rättvist omdöme. Vad gäller recensionerna finns det hopp, då ett par litteraturtidskrifter beställt recensionsexemplar. I går bokade ”Parkinson Bulletinen” en intervju, en intressetidning  med ett stort spridningsområde och finsk kulturtidskrift beställde ett recensionsexemplar.

”De kommer inte förbi dig”, sa en på förlaget. ”Din roman är för bra för det. Jag tror att läsarna kommer att  reagera om du i öppen dager utsätts för denna orättvisa.”

Satt i går och gjorde försäljningsblad och underlag till de som efter mina framträdanden vill handla böcker och inte har Swish i sina mobiler. Jag får offra en get till vädergudarna så att regnet drar förbi redan under lördagen, så att utomhusarrangemanget blir av på söndag.

Hörnefors feb. 2020. Några dagar ställdes alla framträdanden in.

Problemet är att att mina författarframträdanden förlagda på den tid på dygnet då jag är som sämst, då en del av Parkinson medicinerna går ur kroppen, men jag får pröva att ta dem senare på dagen, för att vara mer ”rörlig i tankarna” och inte bli stel som en pinne. Men då blir effekten  att jag inte kan sova. Dessa turnéer har pågått sedan debuten 1999 och räknar jag in mina berättarföreställningar, blir det kring 100 framträdande. 90 procent i Västerbotten. Jag ses väl för att vara allt för provinsiell i mitt författarskap, med mina fem romaner om livet i den fiktiva byn Baklandet, som ligger någonstans i Västerbottens inland. Inlandsmännen har blivit noga beskrivna – när jag nu skriver min första biografiska roman om en kvinna, så lossnar det rejält. Första upplagan blev slutsåld på tre veckor, så förlaget trycker en andra upplaga, denna gång i Danskt band med mjuka pärmar.

Min förläggare Göran Lundin har jobbat hårt med min roman ”Älskade Ester”. Trots att vi sålt så bra, mycket bra, så har de flesta sålts till underpris. Våra försäljningsställen, biblioteken, de digitala och verkliga bokhandlarna köper in romanen till F-pris som är drygt hundralappen under vårt eget försäljningspris. Om folk tror att vi blivit rika på denna succé, så tror de fel. Dock har vi blivit rika i våra själar av allt beröm. Det är nu, när jag jag åker runt och framträder, som vi kan sälja till ett pris som kompenserar alla de böcker som sålts till F-pris. För varje bok jag i höst lyckas sälja till ”vårt pris” är pengar som går in i förlaget. När alla skulder är avklarade börjar vi se vinsterna. Det är då vi delar vinsten 50/50. I dagsläget har varken jag eller förläggaren tjänat många kronor. Men om folk köper många Esterböcker under min turné, så kan det bli en slant över.

Några bra recensioner ökar naturligtvis intresset – även i resten av riket. Det är mycket som ska stämma för att man ska bli förmögen på att trycka dyrt producerade pappersböcker. Nu är det ljudböcker som gäller. Jag har fått massor med frågor om när Älskade Ester blir en ljudbok. Ja sög det, har jag svarat. Det är dyrt att göra ljudböcker. Det kostar nästan lika mycket som att trycka en pappersbok. För ett litet förlag finns inte de ekonomiska musklerna som behövs att egen hand stå för inläsning, redigering, ljudkorrekturläsning, omslag – och sedan hitta en produktionskedja. Ibland väljer ljudboksförlagen ut en bok och står för omkostnaderna.

En bok blir till ljud.

1 krona och 50 öre
Det hade skett med författare som skrivit en deckare. Han ringde mig här förleden och berättade att hans bok valts ut av ett ljudboksförlag till att bli en ljudbok. Efter att ha skalat ner sidantalet, kortat kapitlen, tagit bort alla ”svåra ord”, skrevs kontrakt mellan författaren och ljudboksförlaget. ”Vad får du för varje såld ljudbok?” frågade jag nyfiket. ”1,50 kr per bok!” 1,50! Lika illa har det gick för en annan författarkollega, som själv spelade in och redigerade ljudtexten, förpackade den i ett snyggt omslag och sålde den till det förlag som härskar på landets bibliotek, som man via en app kan ”streama” ljudboken till datorn, paddan eller mobilen. En tjänst som finns på landets bibliotek. Men till författaren och hans berättelse kommer inga vinster. Han går back 150 kronor per månad, för att inte tillräckligt många har lånat hans ljudbok. Däremot så kan ”de stora” deckarförfattarna, vars ljudböcker tankas ner i stor omfattning – särskilt om de dessutom har lejt in en känd och duktig inläsare, som Lassgård.

”Vi som håller på med pappersböcker håller på att bli bokbranschens dinosaurier”, sa min förläggare när vi senast diskuterade att göra Ester till en ljudbok.

Hjälp till att göra Ester till talbok!

Tips till er med funktionshinder – låna talböcker gratis

MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) producerar årligen 4000 talböcker som finns att låna på biblioteken. De flesta populära böcker blir talböcker (alla mina romaner är inlästa) och kan lånas av er med läs- och skrivsvårigheter, synnedsättning eller ni som har ADHD, autism. Det proffsigt inlästa talböcker – dessutom en fullständig version av en utgiven bok. Alltså HELA boken. Man kan ladda ner boken via MTM:s bibliotek. Jag har fått mina inspelade talböcker som CD-skivorna som jag flitigt lyssnar på i bilen. Senast ”Män som spelar schack”. Hög kvalité på inläsaren och vartenda ord som jag skrivit är inläst.

Beställ Ester!
Många av de talböcker som MTM läser in, görs efter förslag från läsarna och de lokala biblioteken. Så föreslå ditt bibliotek att du vill lyssna på Älskade Ester som talbok, så lär även den bli inspelad. Men den torde väl bli tio-femton timmar lång …