Etikett: Ord&visor

Kulturen och Coronan

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är hårda tider för oss som verkar inom kulturbranschen. Jag som författar är beroende av att komma ut till Er trogna läsare och möta nya läsare. Det är ganska precis 1 år sedan min senaste roman ”Män som spelar schack” släpptes och intresset var rekordstort. Fick 15 bokningar mellan september 2019 och februari 2020. Sedan blev det tvärnit. Alla dörrar stängdes. I arvoden förlorade jag ca 50 000 kronor för att inte tala om alla de böcker jag inte fick chansen att sälja. Nu säljer romanen bra på de digitala bokhandlarna (Bokus och Adlibris) – men det blev ”över” en del böcker som var tänkta säljas vid vårens framträdanden men som blev inställda.

Därför ska mitt förlag Ord&visor förlag och jag som författare lämna ett generöst erbjudande av ett begränsat antal böcker. Ett engångserbjudande! Med vissa geografiska förbehåll som ni kan läsa nedan.

Kanonpris!

Fantastiskt erbjudande!

”Män som spelar schack” (Ord&visor förlag)

140 kr! (signerade)

Erbjudandet gäller augusti ut 2020. OBS! Begränsat antal böcker!
(Dagens cirkapris ligger på 200 kr + frakt. Alltså 80 kronor billigare!)

Dela gärna!

Beställningar: kent.lundholm@gmail.com eller via Messenger.

Men med ett viktigt förbehåll: Erbjudande gäller för ER som kan hämta beställa böcker hos mig i Umeå (Ostvägen 151 fram till 26/8+1/9) eller Hemmansgatan 242 i Skellefteå 28-31/8)

Jag kan även erbjuda hemkörning och leverera beställda böcker i Umeå och Skellefteå (och orterna längs E4 mellan Umeå och Skellefteå).

I dagarna är det ettårsjubileum sedan romanen ”Män som spelar schack” släpptes. Mitt förlag Ord&visor förlag har därför sagt ja till detta jubileumspris. Det är böcker som blivit över på grund av alla inställda föreställningar under Corona pandemin. Synd tycker vi. Fler borde få chansen att läsa den. Romanen har fått bra recensioner.

Hösten 2019 fick jag rekordmånga inbjudningar för att kåsera kring min roman vars berättelse kretsar kring några tafatta inlandsmän där schackspelandet blir en livsfarlig sysselsättning. Mellan september-december blev 15 framträdanden runt om i länet – men den fortsatta turnén tvärnitade i februari 2020 när Coronan slog till. Allt ställdes in.

Några recensioner:

”Vi har att göra med en fullfjädrad berättare. Ett proffs helt enkelt. Det här är ett romanbygge som håller hela vägen. […] Slutet är en riktig knockout! Ingen skall säga att något någonsin är försent efter att ha läst denna dråpliga historia. Lite mer hopp om mänskligheten – och norrlänningen i synnerhet – får man när man slår ihop en bra bok som denna.”
Folkbladet/ Anneli Eriksson

”Absurditeter, vulgariteter, finurligheter och vanligheter kombineras i en prosa som i sina bästa stunder påminner om Stig Slas Claesson.”
BTJ/ Jan Hansson.

Priset 140 kr bygger delvis på att vi inte lägger till nån portokostnad utan säljer ett begränsat antal böcker i den närmiljö där Herr Författare själv bor. Min förhoppning är att kunna göra ett liknande erbjudande i Lycksele (och längs E12 Umeå-Lycksele). Men inte förrän senare i höst. Även det bygger på att jag kan svänga in hos Er som beställt boken. Detta för att hålla kostnaderna nere. Avgörande är hur det står till med min hälsa, som på sistone inte är den bästa.

Hoppas det är någorlunda klart! Som författare försöker jag i coronatider finna nya vägar till nya läsare. Billigare än så här kan ni inte köpa romanen till – Detta till ett mycket bra pris.

Kort om romanen:
Rulle Stenlund återvänder till Baklandet för att dö. Med sig har han ett vackert schackspel och ett par liter flytande morfin. För att få tiden att gå börjar han att lära sina vänner spela schack. Ett hopplöst projekt som även visar sig medföra allvarliga risker. Vännernas kärva och fåordiga gemenskap gestaltas på Kent Lundholms sedvanliga sätt; med värme och sympati. Och en stor portion humor. Män som spelar schack är Kent Lundholms femte fristående roman om människorna i byn Baklandet. Dit kommer man bara om man håller till vänster och kör tills vägen slutar.

Övrig info: Arbetet med min kommande roman ”Älskade Ester” fortskrider och utgivningen är planerad ske under 2021 – beroende av Coronans fortsatta framfart och författarens hälsa.

Mvh Kent

Liten, stark man

Av , , Bli först att kommentera 3

En ny dag, nya bekymmer, nya utmaningar. Satt mest och skrev hela gårdagen, och bläddrade igenom några gamla album. Så länge det finns en bild av oss, som någon som ser och minns, så finns vi till.

Minns tydligt den där sommardagen 1998 då Göran Lundin, Göran Burén och Annette kom förbi för att jag skulle knäppa några bilder till deras nystartade förlag Ord&Visor och deras webb.

förlag

 

Det fick mig att senare lämna ett manus till Göran Burén (till höger) och det bar frukt. Hösten 1999 publicerades min debutroman ”Svin föder svin”. Sedan dessa har jag gett ut ytterligare tre romaner och en självbiografi på det förlag som nu leds av Göran Lundin. I höst kommer min femte roman: ”Män som spelar schack”. Blev förlaget troget av den anledning att de hela tiden trott på mitt författarskap och ställt upp i såväl glädje som kris.

1964. Foto från Folkbladet: ”Länets bäste huggare”. Plats Kammarberget, där vi ser pappa Nils Lundholm, då drygt 30 år, minst och kortast bland huggarna, men som högg mest och fortast. Hörde berättas att pappa sällan gick mellan träden han skulle fälla – han sprang. Men så högg de ju också på ackord.

timmer
Vilken jävla stock … 

Hur lyfter man sådana stockar? Ja, enligt pappa handlade det om lika delar teknik och styrka. Det gällde att lyfta merparten med benen. De huggare (ofta de storvuxna och starka) som försökte använda armar och rygg, orkade inte en hel arbetsdag. Vet inte om det var sågsvans som gällde på den tiden eller om de första motorsågarna, de tunga asen, börjat användas?

0
Sent 70-tal. Pappa och de maskiner som börjat ta över.

Pappa jobbade hela livet åt Kronan (Domänverket). När han började var han 13 år och 127 cm lång. Snödjupet var den vintern drygt 130 cm. Så huggarlaget satte helt sonika en röd luva på pappas skalle, så att de inte skulle fälla ihjäl honom.

Pappa var en genomtränad, renlevnadsmänniska som var trogen Godtemplarlogen Arvåns Framtid. Men vad hjälpte det då han i 60-årsåldern drabbades av Parkinson. 2003 avled han 73 år gammal, svårt märkt av sjukdomen. Han växte upp och bodde merparten av sitt liv i Kronotorpet Nymyrliden i byn Bäckmyran.

Gubbfika vid elva. Veckans andra på Ullas Kondis. Får se vem som denna gång skadat sitt knä. Knäskadorna går som en löpeld genom gubbgänget – tro jag det när 60-åringar ska spela innebandy eller börja tokträna löpning för att ”komma i form” inför ett maratonlopp.

För övrigt är det något märkligt med hemlängtan. Var ligger platsen som är föremål för denna längtan. För den verkar skifta. Här på Grisbacka? Eller är det i Skelleteå? Eller bär resan till barndomens Bäckmyran – som inte går att känna igen på grund av alla kalhyggen och där merparten av människorna dött bort. Hemlängtan är till stor del en massa romantiserade minnesbilder.

©  Kent Lundholm

Jakten på småfel

Av , , Bli först att kommentera 2

Uppe tidigt för att fortsätta läsningen av korrekturet till min kommande roman ”Män som spelar schack”. Nu är det absolut sista genomläsningen innan texten går till tryckeriet och blir till en bok med hårda pärmar. Läser sakta, rad för rad, i jakten på småfel.

Trots att en från förlaget och jag själv lusläste förra versionen, och rättade en rad småfel, så finns det i denna slutversion fortfarande bindeord som fallit bort, konjunktioner som fattas och ord där bokstäverna kastats om. Det är märkligt hur hjärnan fungerar. Om där fattas ett och eller att, så luras hjärnan och sätter dit ordet – som egentligen inte finns.

logo_ordvisor_original

Det är ett himla jobb med att skriva romaner – och en riktigt usel timpenning. Det är ofattbart så mycket tid som jag och förlaget lägger ner för att det i slutänden ska bli en tryckt roman – utan småfel och grammatiska bakåtvolter.

Nu brukar mina romaner vara befriade från fel – just för att jag och förlaget lägger ner så mycket tid på att granska mina texter. Dels på grund min dyslexi (en lättare form), dels på grund av min usla förmåga att behålla fokus (ADHD). När det gäller det senare, så märks det var 10-20 sida. Då blir språket mindre levande och mer osäkert. Då dyker stavfelen upp; då fattas det ord. När detta sker har jag förmodligen suttit för länge och skrivit utan att ha varit fokuserad.

Omslag

Så den dagen du läser min roman, vet du vilket jobb som lagts ner, för att ge dig en välskriven text. Varje ord har blivit vägt på guldvåg.

För övrigt laddar jag inför kvällens träff med gubbarna i Bokpratarna. Denna gång ska vi samtala om och kring självbiografin ”Bögtjejen” av Aleksa Lundberg; om mannen som bytte kön.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Våga ta hjälp

Av , , Bli först att kommentera 5

Vaknar till en gråkall dag. I inlandet ska det visst falla snö. Det är en segdragen vår som ännu inte vill släppa in värmen. I dag ska jag besöka NUS för en röntgen av min onda axel. Har dock väntat så länge på undersökningen att värken klingat av och rörligheten återvänt. Men det kan vara bra med en bild av leden för att utesluta artros.

Har jobbat intensivt med två krönikor till Lokaltidningen. Det tar tid att skriva rätt, samtidigt som jag med åren blivit mer noggrann. Förr om åren var jag mer impulsiv och släppte ifrån mig texterna på tok för tidigt. Snabb i tanken i kombination med en släng av dyslexi kunde ofta skymma innehållet. Detta är nog en av förklaringarna till förlagens refuseringar under 80-talet. Jag släppte helt sonika ifrån mig korrekturen på tok för tidigt. Drygt tio olika manus till tre romaner fick jag i retur. Sedan fick jag vänta till 1999 innan jag debuterade med ”Svin föder svin” på Ord&visor förlag. Jag fick sedan vänta till 2003 innan jag fick förklaringen till min otålighet och impulsivitet. Det var då jag fick diagnosen ADHD.

Norum1113

Nu har jag en förläggare (Göran Lundin) som bromsar och tvingar mig till ständiga omtag och som låter ett flertal lektörer läsa mina texter. Jag kan nog stolt säga att det numera inte finns många grammatiska fel i mina romaner. Men i början var det svårt att svälja stoltheten. Jag gillade inte att någon skulle peta i mina texter. Inser numera att jag behöver hjälp. Det är klart att det finns ett och annat stavfel i en text som omfattar drygt 300 sidor. När det gäller min kommande roman, ”Män som spelar schack”, så har det lagts ner mer arbete på texten än någonsin. Men så är det också min viktigaste roman.

läsare

läsare

Vet ju inte. Kanske är det den sista roman jag skriver. Det börjar ju bli livsfarligt att ge sig in i ett romanprojekt. Veckan efter jag skickat in slutkorrekturet till ”Spring Kent, spring!” (2015) drabbades jag av en stroke och höll på att dö på golvet i vardagsrummet. I slutskedet av ”Män som spelar schack” började jag förra hösten att falla och slå mig och fick samtidigt fruktansvärda muskel- och ledsmärtor. Förlorade balansen och fick svårt att ta mig nerför trapporna. I februari fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom. Vad händer om jag påbörjar en ny roman? Drabbas jag av sotdöden, lepra, blindhet, eller faller jag helt sonika stendöd över tangentbordet?

För övrigt är det aldrig fel att då och då ta ett steg tillbaka för att se klarare. Redan Gud fader tog ju ledigt på den sjunde dagen.