Min guldlockige prins har ju fyllt år, kalasandet har det väl varit lite si och så med. Han fyller ju i december. Iallafall så har hans kompis i grannklassen fyllt år och jag och mamman kom fram till att vi bjuder bägge klasserna, alla barnen. Bokar Hartvigsgården och har ett finfint kalas. För det är dom värd.

Hursomhelst, jag och den rödhåriga mamman fixar allt praktiskt. Styr och ställer (vilket passar oss rätt bra). Mitt X hade i uppgift att ordna fikabröd. Igår pratar jag med honom, två gånger. Poängterar hur viktigt det är att han INTE glömmer att ta med sig fikabröd för två klasser. Jag tyckte att han lät lite konstig på rösten men, lade inte så stor vikt vid det.

Jag och Mamman möttes upp igår, käkade middag. Jag lånade några av mina barn för att de skulle kunna vara delaktig i planeringen av kalaset.

Det är de två vildbasarna i förgrunden som skall ha kalaset.

Så satte vi oss att invänta X. När han väl kommer har han med sig en gigantisk låda med fikabröd. Finfint…

…och en stor påse med Pitabröd?

– Pitabröd? Frågar jag?

– Japp, säger han med ett extremt nöjt ansiktsuttryck. Du ser, jag glömde inte. Glömde? Frågar jag och känner mig mer än lovligt korkad. Har jag bett om Pitabröd? Pitabröd för två klasser?

– Japp, säger han igen. Du bad ju om det. Du sade ju det två gånger till och med. Pitabröd för två klasser. Här är det, varsågod.

Antingen så har vi, jag och X ett gigantiskt kommunikationsproblem, eller så måste X rensa sina öron från eventuella vaxproppar. Eller så måste jag lära mig att tala ur skägget (!!).

Nå, jag har frysen full med Pitabröd. På söndag skall jag och pojkarna ha värsta, bästa myssöndagen. När kalasandet är överstökat vill säga.

Kan ni gissa vad vi skall äta till middag?

Idag lyssnar jag på denna. Ja, dålig kvalisort. Jag vet. Men, med ett bra budskap.

Det finns bättre version på Spåttifaj.

Nej men…Inte ett enda inlägg idag? Men så tokigt. jag förstår att ni saknat mig i sinne 😉

Nå, ibland gör jag andra saker än att sitta vid datorn, ibland. Inte är det ofta men ändå.

Är det någon av er som missat dessa killar?

Om ni har gjort det så rekommenderar jag er att genast uppdatera er på Youtube. Se, se, se. De är hysteriskt roliga och Social Media Club i Umeå är stolt att kunna presentera dem på årets första möte som äger rum på fredag.

Tid: 11:30

Datum: den 25 februari 2011

Plats: Norrlandsoperan

Anmäl er via Social Media Clubs Umeå´s hemsida på Facebook.

Ni kommer INTE att bli besvikna.

Drömde arga drömmar hela natten inatt. Iallafall så kändes det som det och när jag vaknade, kallsvettig och flämtande var jag fortfarande rätt så arg, ledsen och grymt irriterad.

Har ni någonsin drömt en sån dröm? Att när man vaknar på morgonen är man fortfarande småirriterad på den man drömde om? Det går som små rysningar av obehag genom kroppen när man tänker på alla hårda ord, alla elakheter som haglade. Även fast det bara var en dröm?

Nå.

Jag vet ju att det bara var en dröm. Jag har skakat av mig känslan nu (även om det fortfarande känns lite kymigt).

Dammiddagen? Den var så fantastiskt trevlig. Även om EN man faktiskt fick ynnesten att umgås med oss vackra, strålande kvinnor. Fler gånger, vackra damer, fler gånger. Ni är fantastiska (Ja, PM, Du med, du är lika strålande som vi 😉.

Söndagen gick i (förutom kattungefödandets tecken då) ätandets tecken. Jag smaskade paj, gratäng, bröd, kex, ost. Middagen utgjordes av ostkrokar. Och bara för att toppa med ytterligare kalorier så drog jag ned på Statoil och inhandlade ett stycke Ben & Jerrys glassbytta. Jag hade ALLA intentioner att smaska i mig all glass själv, bygga på min annars så vackra och strålande kropp lite men när jag skrapat på toppen var det som om all paj hamnat någonstans i halsen och det tog bara slut. Jag kunde inte få i mig en enda bit till.

Min besvikelse visste nästan inga gränser men…Så är det ju ibland. Nå, jag har ju kvar glassbyttan till ikväll. Måste bara komma ihåg att gömma den från 16 som annars tenderar att leta rätt på alla onyttigheter och äta upp det fortare än vad jag hinner andas.

Jaha…Dagboksinlägg idag minsann. Jag ogillar ju egentligen sånt om ni kommer ihåg?

Så, tills jag har något vettigt, intelligent, strålande att säga får ni faktiskt nöja er med detta.

Idag lyssnar jag på denna. Det tycker jag att ni också skall göra.

Kommer ni ihåg att jag skrev att kattskrället var dräktig igen? Kommer ni ihåg att jag skrev att jag kände rörelser? Kommer ni ihåg att jag kände ett trängande behov av att hitta en bo-lådeplats till henne?

I Fredags gjorde jag i ordning en fin låda till henne. Inredde den med mjuka filtar och hade mig. Funderade som en tok innan jag kom på det ultimata stället för henne att föda sina små.

Idag Gick hon omkring och jamade som en tok. Följde mig vart jag än gick. Till slut öppnade jag dörren till den lilla toaletten (där även bolådan finns) och snabbt som sjuttsingen smet hon in dit. Vansinnigt nöjd över att hon accepterat min låda gick jag därifrån och tänkte inte mer på det.

Tills Noah kommer in och säger: Mamma, Smilla följde efter mig och nu ligger hon i garderoben.

Gaahhh!!!

Jodå, där ligger hon. Kattrackaren. I min linnegarderob. Bland alla örngott och handdukar tronade hon som en drottning överst. Jag ville inte flytta henne så jag tog undan allt och hoppades att hon skulle sjå sig ett tag med födandet, så hon själv kunde flytta. INTE.

Nå. Fyra lurviga små underverk kom till världen idag. I min linnegarderob. Mitt fina, excellenta förslag ratades totalt.

Nu undrar jag bara, VAD var det som hände?

I fredags hade jag ingen katt. Nu har jag helt plötsligt FEM? FEM stycken…*suckar*

Nå, söta som socker är dom. Piper och låter helt fantastiskt mysigt. Ja, det är sött med kattungar. Ett tag…

Ser ni vad som är vad?

Glömde ju…Idag lyssnar jag på denna.

En helt vanlig fredag, en dag i februari. Jag viker tvätt, sätter upp gardiner. Spikar upp tavlor, speglar, ljuslyktor. Det händer inte mycket här idag. Inte ikväll heller.

Det som är mest spännande på Öbacka ikväll är pizzabakandet som jag och pojkarna skall göra. Jag hittade ett fantastiskt bra recept på pizzadeg i höstas. Ikväll skall jag utveckla det lite grand. Jag och killarna gillar att laga mat tillsammans. På något sätt så känns det mer som om det faktiskt är helg då. När vi lagar maten tillsammans alltså.

Annars?

Det blir en fantastiskt lugn kväll, jag, pojkarna. Bara njuta av varandra. Precis som det skall vara en fredagskväll. Kika på lite Sci-Fi, mysa, stanna uppe länge. Imorgon? Imorgon är det en annan dag.

(Kände på kattskrällets mage och tror ni inte att det minsann sparkar därinne…det indikerar väl att det inte är så länge kvar va? Jeesus…Bolåda? Vart? Gaahh!)

Puss på er alla finingar.

Veronica Maggio. Jag älskar henne.