Tisdag. Mulen, grå, kall och bara rent otäck.

Peppen jag hade inatt av att eventuellt städa idag efter jobbet försvann på en gång jag kom hem och lade mig i sängen för att vila och inte kunde kliva upp förrns klockan var 17:00. Vaknade till lite där av att 16´s flickvän trodde hon var ensam hemma. Så ensam att hon högt skrålade på med Dover-Calais. Vilket inte var helt otrevligt. Pinsamt för henne då hon förstod att jag var hemma bara 🙂

Idag är det dag 6. Idag skall jag påminna mig om en specifik låt som påminner mig om ett specifikt ställe. Det är inte det lättaste. Alla låtar jag lyssnar på smälter samman med varandra och på ett konstigt sätt så påminner alla låtar om varandra.

Men, just denna grupp och kanske framför allt denna låt påminner mig vansinnigt mycket om USA. Jag jobbade som barnflicka i New Jersey som 17-åring. I en liten yttepyttestad som heter Boonton. Min kompis V jobbade som barnflicka i en annan stad så jag var inte helt ensam.

Nå, denna låt hörde jag på MTV (för er youngsters out there, det fanns en tid när MTV, som faktiskt står för Music Tele Vision spelade musik, jag lovar. Ville man lyssna på det allra senaste i musikväg så var det mtv man skulle lyssna på. Det fanns inget spåttifaj, tv´n stod på konstant och det var ungefär i samma tidpunkt som Fresh Prince in BelAir och Married With Children toppade tv-listan med sploinkans nya avsnitt. Japp, så gammal är jag.) och jag blev bara så kär.

Så, dag 6, en låt som påminner mig om ett ställe. 

 Platsen? USA – Boonton, New Jersey

Jämställhet?

Året vi snackar just nu i skrivande stund är 2011.

I detta året har vi åstadkommit vad? Kissie. Kvinnliga kändisbloggar där de talar om hur extremt duktiga de är som inte bara lyckas fixa en framgångsrik karriär utan som även älskar att ta hand om sin man och barn. Där de mellan scentagningar, författande eller vad fan de nu gör dessutom stoppar korv, steker söndagsstekar på löpande band och gör all städning själva i deras gigantiska 500kvm stora villa. Detta bara för att de gillar det så mycket. Kvinnor som iförda huckle och förkläde hyllar hemmafruns tillvaro.

Vi får fortfarande lära oss att en lycklig kvinna är en smal kvinna. Ät rätt, frossa inte. En lycklig kvinna är den kvinna som har allt, villa, volvo och vovve. Gärna med en framgångsrik liten make där i bakgrunden som aldrig är hemma men som drar hem stora pengar till hemmet.

En riktig kvinna får inte ta plats. Hon får inte skratta för högt, synas för mycket. Vilja för mycket. Hon skall vara precis lagom kåt, precis lagom framgångsrik. Hon skall ha rätt kurvor på rätt ställe (rätt ställe är naturligtvis gigantiska bröst och en fast liten stjärt a la Jennifer Lopez) Hon skall jobba arslet av sig för att kunna försörja sin familj samtidigt som hon gärna skall ha en framträdande position i samhället. Men, förbannas om hon på något sätt försummar sin familj. Hon skall ha lika stor ork till att efter middagen sitta med barnen i evigheter och köra bil fram och tillbaka som hon har till att natta de små, för att sen vara en glad och tillgiven älskarinna till sin make, älskare eller whatever.

Hon skall hålla koll på de senaste uppfostringsrönen och vara jäkligt försiktig med att stöta sig med grannarnas uppfostringsmetoder. Alla sätt är dåliga utom de som resten av grannskapet kör med. Ansluter man sig inte till samma metod som för tillfället är på ropet blir man utan tvekan paria i grannskapet. No doubt.

En riktigt kvinna får inte på samma villkor som sina manliga kollegor eller vänner ta lika stor plats. Hon får inte skratta lika högt, prata lika mycket. Då är hon en gaphals eller en bekräftelsekåt liten människa. Vet din plats kvinna. Skratta, lite lagom. Prata, lite lagom. Sprätt på näsan om du andas lite för högt, eller tar dig lite för mycket ton.

En riktigt kvinna vet att de bästa BH-arna inhandlas med rätta på den lyxiga boutiquen Ingrids där en BH är lika dyr som en hög årslön i ett mindre bemedlat land. En riktig kvinna lagar inte pulvermos till sina barn. En riktig kvinna vet sin plats.

Jag har lite svårt för dubbelmoralen som de flesta kör med. Där de hävdar att de är feminister och arbetar för kvinnors lika rätt i samhället. Att vi kvinnor faktiskt är likvärdiga män. Mycket snack och lite verkstad kan jag tycka ibland. Men, det kanske bara är jag?

Idag är jag lite irriterad. Inte så mycket, det går över. Kanske till och med nu, när jag skriver av mig lite ilska. Japp.

Vet ni vad? Jag gör pulvermos till mina barn.

Ojsan!

Här var det ett tag sen. Jag gör såhär. Jag kör tre dagar nu på en gång. Inte för att det hände så mycket i mitt liv i helgen, egentligen. Jag har bara haft annat att tänka på. Valborg firade jag (firade var väl kanske inte det rätta ordet, hängde med snarare) med H hemma hos honom. Han bjöd på finmat och vi lyssnade på musik, drack lite vin och dansade. Det var trevligt.

Here goes:

Dag 3 – En låt som gör mig glad.

Dag 4 – En låt som gör mig ledsen

Dag 5 –  En låt som påminner mig om någon. V, denna är till dig.

Hat? Jag kan känna att hat är ett gigantiskt starkt och stort ord. Jag har nästan svårt att ens ta ordet i munnen. Ogilla, tycka mindre om?

Ja, men H A T?

I Wikipedia (som jag faktiskt anser är en bra källa för information, ni andra får tycka vad ni vill. jag bryr mig inte) kan man läsa att "hat är en passion vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta".

Å andra sidan så är motsatsen till Hat – Kärlek. Dessutom så måste man någonstans ha känslor för objektet om man skall kunna hata? Annars är man ju likgiltig inför det?

Snurrigt värre idag.

Nå, Min hatlåt? Jag har som sagt ingen speciell men om jag måste välja någon jag inte tycker om så måste det nog vara Sade – Smooth Operator. Jag ogillar henne skarpt. Varför vet jag inte. Jag får rysningar i hela kroppen av hennes röst och hennes monotona tonläge.

Iiisch!

Här kan ni lyssna på eländet själva:

I övrigt så får ni ha en fantastisk dag idag.

Jag har skrivstiltje. Jag borde städa, fortsätta möblera om, men jag lusläser andras roliga bloggar istället! Som just denna blogg, skriven av roliga Kakfröken. Denna lista var lite kul. Den tänker jag sno.

dag 01 – din favoritlåt

dag 02 – din hatlåt

dag 03 – en låt som gör dig glad

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

dag 09 – en låt du kan dansa till

dag 10 – en låt som får dig att somna

dag 11 – en låt av ditt favoritband

dag 12 – en låt av ett band du hatar

dag 13 – en låt som är guilty pleasure

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

dag 15 – en låt som beskriver dig

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

dag 19 – en låt från din favoritplatta

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

dag 25 – en låt som får dig att skratta

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig

dag 29 – en låt från din barndom

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Förhoppningsvis så kommer jag att orka skriva 30 dar på rad.

Så, då börjar jag med dag 1 – Min Favoritlåt? Jag har så vansinnigt många favoritlåtar. Men om jag måste välja en, bara en så kanske det är denna?

Jag gillar den. Bland en hel mängd andra låtar. Denna har dock fastnat sen jag hörde den första gången. Jag blir aldrig less på den. Aldrig.

OM ni bara visste vilka farliga monster det bor hemma hos oss här på Öbacka. Kattungarna har ett fasligt sjå med att vareviga dag anfalla och dräpa diverse monster. Mjölkkartonflärpar, pappersbitar, leksaksbilar. ALLT är potentiellt livsfarligt i kattungarnas ögon.

Av någon skum anledning så är mina strumpbyxor bland det farligaste monstret. Speciellt när de sitter fast på mina ben. Det händer rätt ofta att jag helt plötsligt har fyra små vansinniga kattungar hängandes från mina ben. Jag kan gå omkring i lägenheten helt i min egen lilla värld och helt plötsligt, från ingenstans attackerar de mig. Gissa om mitt strumpbyxekonto är skyhögt? Förmodligen. Gissa om jag har smalbenen fulla med småsår? Förmodligen.

De är vansinnigt duktiga att gå på lådan, så duktiga att de sprätter kattsanden i hela lägenheten. Överallt är dessa små, små sandkorn. De anser att jag inte behöver speciellt många bordslampor, glas eller annat dylikt. Allt skall ned på golvet och trasas sönder. Mina garnnystan är fantastiskt roliga. Det bästa som finns är när alla nystan ligger på golvet och blir till ett enda litet tjorv. Att jag föredrar att ha böckerna i bokhyllan istället för utspridda på golvet är inget för kattungarna. De trivs bäst när de ligger på golvet. Att mina dukar ligger fint ihopvikta i skåpet är inte heller något för dem, det bästa vore nog om alla lösa attiraljer i mitt hem låg på golvet. Tänk vilket paradis för de små liven. Vad de kunde få leka med allt då.

När vi människor skall äta middag vill de gärna vara med. De klättrar, sliter sig upp på köksbordet och vill gärna utforska maten lite närmare. Tänk om det är gott?

Istället är jag den där tråkiga trista människan som bara bannar dem från allt roligt. När de bara vill busa lite. Missförstådda är vad de är. Trist och tråkig är vad jag är.

Kattungar Ä R mysiga. Absolut! I små doser. 1,5 veckor kvar!

Är det nu jag skall berätta för er om vilken underbar påsk jag haft? Är det nu jag skall berätta om matfrosseri i massor, om ägg, om godis? Om påskmust, påskskinka, om påskpyntande i massor?

Det tänker jag inte göra. För förutom en påskmiddag hos min kära mor med H E L A min familj så har jag inte påskat alls denna helg. Tvärtom. Jag har varit den dekadentaste av dekadentaste, medvetet struntat i allt vad  påskägg och andra påskattiraljer heter och ansett att Jesus fick klara av det där utan min assistans. Vilket jag antar att han gjorde på det mest ypperliga av sätt.

Jag har vältrat mig i lathet, sömn, trevliga människor. Jag har haft den skummaste, trevligaste, roligaste, mest vansinniga helg någonsin. Jag har skrattat, dansat, sjungit, gråtit. Jag har lärt mig saker om mig själv och andra som jag kanske inte skulle förstått annars.

Till A L L A inblandade – Tack!

Idag denna tisdag lyssnar jag på denna:

Ha den bästa av dagar.

Idag jobbade jag till 21:15. Stressade iväg på Maxi för att handla lite mat till äldste sonen som tydligen "försmäktade" hemma. All korv och all mos var nämligen slut. Så, snäll och älskvärd mor som jag är så susar jag genast iväg. Vilken normal människa far och handlar vid den tiden på kvällen undrar jag? Jo, bara en riktig galning. Bara en Linnéa kan göra sånt.

När jag så handlat klart tänker jag i mitt stilla sinne att "Ja, en tidning har jag nog gjort mig förtjänt av, en vanlig tidning" När man kommer i min ålder, den hedersvärda åldern av 27…(näää, 37 var det ju) så inser man ganska fort att Frida, Solo och de andra halvvuxna tidningarna inte riktigt ger mer den kicken jag vill åt. Jag är för gammal för dem helt enkelt. VAD återstår då?

JO, Amelia, förvisso helt ok tidning men. Jag skiter fullkomligt hur jag skall sminka mig. Jag tycker att jag ser rätt ok ut både med eller utan smink. Jag bryr mig inte heller nämnvärt om hur synd det är om Jennifer Aniston, för vilken gång i ordningen liksom?

Damtidningar? Aka skvallertidningar. Alltså, det har jag ju delgett er min åsikt redan. Jag köper INTE sådana. Jag smaskar ljudligt i mig skvaller när de följer med diverse sådana bilagor till kvällstidningarna men att köpa dem? NÄÄÄÄJ!! Där går gränsen.

Inredningstidningar? Mjao…Om jag nu vore den personen som hade hus. Eller som brydde mig nämnvärt om någonting annat än att jag skall trivas hemma. Ja, då hade det varit en sak. jag skall inte ljuga och säga att jag aldrig köpt sådana. Men just nu i denna period i mitt liv? Nej.

Speltidningar? NÄÄÄJ! Det får andra göra, mina barn eller andra farbröder 😉

Djurtidningar? Absolut inte. Hemma hos oss skall det endast bo dammråttor i framtiden.

Bebis eller barntidningar? Alltså, jag har ju köpt sådana… i säkert 15 år. Jag vill inte, jag är less. Jag vet hur man tar hand om barn nu.

Det fanns inte en enda tidning som passade mig i smaken. Ok, jag surade lite men tänkte att nå, jag överlever. Jag har ju en bra bok hemma. Jag längtade riktigt efter att få komma hem. Min blodsockernivå var nere på farligt låga nivåer och jag var superhungrig.

Så, hem där jag möts av den mest vidervärdiga stanken någonsin. Jag var knappt hemma idag och INGEN son hade haft den goda smaken att tömma bajslådorna som står utplacerade lite varstans i min lägenhet. Nå, in med maten. Tömma bajslådor och smart som jag är så tänkte jag att jag tar och kastar alla bajspåsar som står på balkongen (Ja, jag är lat. jag hade säkert 10 bajspåsar där, det blir några om man tömmer lådorna så ofta som jag gör). In med alla i bilen. Kör den gigantiskt långa sträckan till parkeringen där jag kommer ihåg att ja, just det. Här är det sms-parkering på nätterna. Svindyrt men jag är lat just nu.

Tar alla äckliga bajspåsar och går till soprummet som ligger i den andra änden av parkeringen. Bara för att komma ihåg att man måste ha nyckel för att kunna kasta påsar. VARFÖR? Vem vill sno sopor undrar jag? Nå, jag står där med mina bajspåsar i ena handen och ser allmänt korkad ut. Som om någon bara helt plötsligt skall snurra förbi parkeringen 22:30 på kvällen. Som om någon skulle vara vänlig nog att öppna soprummet så att jag får kasta mina äckelpäckelbajspåsar. INTE EN SJÄL!!!

Ja, jag skäms för att säga det, men jag tar bilen hem igen. Hämtar nyckeln, låter bilen stå på tomgång hela tiden och kastar slutligen mina bajspåsar.

Nu är jag hemma. Utan tidning, med en äckelbajsdoft som sitter i hela lägenheten. Jag går och lägger mig tror jag. Vältrar mig i patetisk självömkan och peppar för jobb 07:00 imorgon igen.

PS: Dessutom har jag PMS!!

Pss: Bråka inte med mig idag mao.

I samma takt som solen kastar sina obarmhärtiga strålar in i mitt vardagsrum så ökas ångesten. Städångesten. Det är fönster som skall putsas – hur i hela friden putsar man fönster med fem katter som bara vill ut hela tiden? Stänger jag in dem i ett annat rum under tiden? Är inte det djurmisshandel?

Det är golv som skall skuras, möbler som skall dammtorkas. Barnrum som skall saneras från alla katthår som flyger omkring. Nej, kattungarna har inte fått flytta ännu. 3 veckor kvar. Jag längtar.

Det är garderober som skall rensas, vinterkläder som skall utsorteras och vårkläder som skall packas upp och in. Det är fan, hans moster och hela helvetet själv som skall ordnas.

Idag lyssnar jag på denna.

Jag känner att den är så jäkla passande just nu i Häxtider och allt. Vad tycker ni? Dessutom så tycker jag att den är rätt så bra, faktiskt. Förbaskat bra år är den skriven iallafall.

Detta är vad jag lyssnar på just nu, just idag.

Ha den finaste av söndagar. Det skall jag ha.