För några år sedan gjorde en färgglad fasantupp sensation när han kom promenerande längs vägen nedanför vårt hus. Och igår när jag hade filmkameran uppställd för att dokumentera årets stora mattborstning dök plötsligt en färgsprakande tupp upp i några sekvenser. Denna tupp är till skillnad mot landsvägstuppen dock stationär…
Devalverad forskning
Först blir Karolinska Institutets epokgörande forskningsframgång med en konstgjord matstrupe saluterad i Nyhetsmorgon. En stolt professor presenterade forskningsgruppens uppmärksammade framgångar med att använda nanoteknik i kombination med operationstenik när det gäller att restaurera en matstrupe som förstörts av cancer. I reklamavbrottet som följde några minuter senare kom så Vitapro-rösten och presenterade sina dokumenterat verkningslösa piller som "tagits fram av forskare med anknytning till Karolinska Institutet". Man kan verkligen undra hur den anknytningen ser ut.
Men iofs räcker det ju med att Vitapro-forskaren hyr en motorvärmare av Karolinska för att anknytningen ska vara oantastlig "in court".
Gomorron!
Tightvarmt
Idag kände jag för första gången den verkligt inträngande sommarvärme jag minns från tidigare somrar. Visst har det varit varmt om morgnarna de senaste dagarna, men när jag hämtade VK nere vid postlådan för en stund sedan förnimde jag påtagligt hur den 26-gradiga morgonvärmen strömma igenom min nyvakna lekamen. Hääärligt!
Gomorron!
Skitnödig intervju
När jag slog på Nyhetsmorgon i morse och hamnade mitt i intervjun med Juholt började jag nästan hyperventilera. Det fanns en slags andfåtthet i intervjun och oförberedd som jag var drogs jag med i andtrutheten. När de båda alfahannarna – med nackhåren stående i givakt – pratade i mun på varandra var det nästan komiskt att se den bisittande förment blide sossedödaren Anders Pihlblad när han inte hade en chans att göra intryck med sitt inhopp.
Gomorron!
Åte
I natt när jag var ute för att försöka bilda mig en uppfattning om hur mycket älg vi har "inom hank och stör" fick jag under en halvtimme filma det här syskonparet. De brydde sig inte mycket om min närvaro utan var mer bekymrade över åt’e. Det verkade som om bremsar, myggor, knort och möjligen även pälssteklar höll på att driva dem till vansinne och till sist lade de sig utmattade i den nattfuktiga grönskan för att idissla. Trots allt var det en rofylld upplevelse att avsluta dagen med – åtminstone för mig.
Gomorron!
Sovande älgko
Dagens sista fotoögonbliick. Den lilla älgkon har lagt sig för att ta en tupplur på hygget.
Gonatt!
En varm bulle
med bakdag 6/7 2011 fick mig att tänka på en annan varm och rund bulle som såg dagens ljus på detta datum men redan år 1948. Följande står att läsa i min mors Rut Berggren dagbok från den dagen:
"Tisdagen den 6 juli kl 1.15 föddes vår tredje son. Någon Erika Katarina blev det inte men blev däremot en Dan Anders.
Det var så svårt att föda fram honom. Barnmorskan hjälpte till att baxa fram axlarna och drog och drog och jag krystade på med all kraft och till sist gled den nya lilla människan ur min kropp. Han vägdes och barnmorskan utropade:
– En sådan tung krabat, han väger 4.850 gram.
Jag andades ut och var lycklig på samma gång. Det gjorde ingenting att ’lillan’ var en pojke, jag var bara oändligt tacksam att det var över och att det barn jag fött var välskapat. Ack, så välskapat. Han är så rund. Har riktiga ringar på armar och ben och ansiktet är fyrkantigt. Oändligt mjuk och slät är huden. Lagom hår pryder det mjuka lilla huvudet och öronen, som är så snirklade, är också som de ska vara. Jag har tackat Gud för vår tredje son."
Som synes är även min födelse väldokumenterad. Det som är mest iögonenfallande är dock att Bäst före-datumet är angivet på bulllen och att detta saknas i mammas beskrivning. Om det redan har infallit eller om och när det ska passeras är fortfarande ovisst.
Men liksom min mor gjorde på Falu BB denna gudabenådade natt för 63 år sedan tackar jag fortfarande Gud för vad som då skedde.
Gomiddag!
Födelsedagsafton!
Smaka på det ordet. Dagen före födelsedagen borde vara en stadfäst -afton. Själva födelsedagen går så fort att man gärna kunde dra ut på firandet lite extra – speciellt när man kommit "upp i åren" och särskilt dagen före, man vet ju inte hur pass levande man är dagen efter ett ordentligt firande. Ju äldre man blir desto större är det att kunna konstatera att man överlevt ytterligare ett år och då borde rent logiskt glädjen bli större och långvarigare.
Äsch, jag kan vara storsint en sån här dag och unna även yngre människor en "lillfödelsedag" dagen före sin jubileumsdag – ödmjuk som jag är…
Gomorron!
Saltstensinventering
Ikväll var det dags att gå ut och kolla saltstenarna en sista gång före jakten. Jag började med Mossavattsstenen, en s.k. viltsten. Döm om min förvåning när den såg ungefär likadan ut som ifjol, dvs nästan orörd trots att det bevisligen finns gott om älg i området. Nu har den stått i 3 år och håller trots detta fortfarande ihop på pinnen. De andra stenarna på vårt jaktområde går åt som smör i solsken men den här – som är specialkomponerad för vilt – verkar inte falla skogens djur i smaken. Eftersom jag hade en ny slicksten i ryggsäcken bestämde jag mig för att fara upp på Björklunds och byta ut den stenen istället, men då kom regnet. Ett stilla men mycket blött solregn började strila precis när jag kommit fram till den första stenen och myggmolnet som omgett mig under promenaden koncentrerades nu till de kroppsdelar som inte går att skyla (av erfarenhet har jag lärt mig att alltid gå på toaletten innan jag ger mig ut i myggrika marker.) Trots allt hade jag tillräcklig sinnesnärvaro för att ta några bilder, ljuset är nämligen fantastiskt i sådant här väder.
Gonatt!
Himlen är nära
Vedhögen når nu nästan upp till himlavalvet. Molntapparna tangerade idag de översta vedträna och det känns nästan som om även jag själv har hamnat i sjunde himlen. Samtliga regnfria förmiddagar i 2 veckor har jag spenderat vid vedklyven och nu är äntligen det kommande årets vedförbrukning säkrad.
Visserligen är jag lite avundsjuk på grannen som installerat bergvärme, men å andra sidan associerar jag hellre stugvärmen till de varma himlaskyarna däruppe än till den hete Hin Håle därnere…
Senaste kommentarerna