Den gäckande storoxen

Av , , Bli först att kommentera 5

stannade välvilligt kvar och poserade framför min kamera igår kväll. Jag har tidigare bara sett skymten av den och aldrig ens hunnit kalibrera kameran innan den försvunnit i skogsbrynet. En märklig iakttagelse – som jag iofs även gjort vid tidigare tillfällen – var att de två 6-taggare som utgjorde stjärnans entourage agerade vakter. De stod under hela kamerasejouren och iakttog mig misstänksamt medan den stora tjuren helt obekymrad lät sig väl smaka av grönsakerna på hygget. När de efter ungefär en kvart fått nog av min närvaro och lunkade iväg, följde huvudpersonen efter och så var onsdagens audiens över.
Gomorron!

 

Troll i presenten

Av , , Bli först att kommentera 7

På lördag fyller vår dotters yngsta barn år och igår skulle vi traditionsenligt skicka födelsedagspresenten i ett kuvert. Tyvärr var lagret av grattiskort här hemma tömt så vi tog oss en tur med bilen för att skaffa ett passande kort för en liten dam. Slutligen hamnade vi i Umeå och hittade så småningom ett sådant med ett underbart motiv i ett medföljande kuvert. Meningen var att vi skulle lägga det på brevlådan i stan för att vara säkra på att flickan skulle få det före familjens avresa till Turkiet på onsdag. Problemet var bara att vi inte hade den exakta adressen med oss. Vi ville heller inte ringa och därmed meddela att vi skulle gratta eftersom vi inte var säkra på att hon skulle hinna få presenten före avresan. Väl hemma var det för sent för att posta ett brev utan vi bestämde att jag skulle ta med mig kuvertet till Nordmaling och posta det i en mer centralt belägen låda. Eftersom jag skulle vara i Nordmaling redan 07.50 fick jag väcka Britta och be henne skriva på kortet eftersom min handstil inte duger för dylika ändamål. Hon satte sig yrvaken vid köksbordet och efter en stund ropade hon glatt "Kom och skriv Farfar du också".
– Nej, svarade jag, det blir nog Morfar eftersom jag är hennes morfar.
– Skit också, jag skrev Farmor, väste Britta och eftersom hon redan skrivit flickans namn på kortet var det nu helkört. I hastigheten kom ordet farmor upp och anledningen är naturligtvis att vi har titulerats farmor och farfar nästan varje helg på senare tid. Sonen har nämligen en stuga här i Brattsbacka och hälsar tillsammans med sina barn på betydligt oftare än vår dotter som bor i södra Sverige.
Plan B blev att jag skulle försöka få tag på ett kort i Nordmaling och ändå hinna få iväg det med avgående morgonpost. Jag hoppades att det enda öppna inköpsstället Statoil skulle ha ett ställ med panikkort varför jag åkte dit och tittade mig omkring i butiken. Hittade inget utan frågade expediten som glatt rundade disken för att visa mig var kortstället fanns. På grund av språkförbistring hade hon dock inte uppfattat vad jag efterfrågade utan trodde det var en resedagbok jag behövde och sådana fanns det gott om i detta ställ, däremot inga kort av den sort jag så desperat behövde.
När jag kom hem fick vi ändå ringa, men nu för att tala om att lilla Vanja blir gratulerad i efterskott. Sanningen att säga var det nog ett snällt och omtänksamt troll som lade sig i våra förehavanden eftersom det ju inte är helt fel att ha lite pengar kvar efter semestern heller.
Gomorron!

Morgonstund…

Av , , 2 kommentarer 6

Från mitt fönster kunde jag i morse se en skymt av de oemotståndligt undflyende nattdimmorna nere på sjön. Och en sak jag lärt mig när det gäller fotografering, och det är inte tveka utan ta tillfället när det dyker upp. På bara någon minut kan nämligen scenerierna vara bortblåsta, så därför sitter jag här med ett kraftigt försenat morgonkaffe och vittjar kameran.


 

Gomorron!

Allemansrätt vs rasism

Av , , Bli först att kommentera 3

Såg just en mycket aggressiv skogsägare i Nyhetsmorgon. Han vill ha långtgående inskränkningar i Allemansrätten och ansåg på fullt allvar att Moder Natur nu ska avgiftsbeläggas – av de som har papper på att de har äger den. Tidigare på morgonen hade jag läst Thomas Tidholms och Viktor Säfves debattinlägg i dagens VK där de omsorgsfullt smular sönder argumenten för de giriga "ägarna" av mark och vatten. I ett stycke hänvisas t.ex. till bakgrunden för sitt argumenterande.
"Allemansrätten, påstår man nu, är ett sentida, närmast socialistiskt påhitt. Men långt dessförinnan, innan landets skogar skiftades ut till enskilda bönder i slutet av 1800-talet fanns allmänningar runt byarna, resten av skogen var kronans. Det har aldrig i historisk tid varit förbjudet att röra sig där och leva på blåbär. Ägandet är det nya."
Så varför denna hysteri kring att folk hundra år senare tar vara på skogens bär? Jo, förklaringen är enkel, tidigare när enbart vita svenskar plockade bär i skogarna var det ingen som kom på idén att avgiftsbelägga folks vistelse i bärskogen. Nu när människor med annan nationalitet och framförallt annorlunda utseende tar tillvara skogens bär ska de minsann betala för det! Den i andra sammanhang ombesjungna globaliseringen – främst när det gäller landsbygdens ofta anlitade bidragsgenerator EU – har i det här fallet hamnat på undantag till förmån för ren och skär rasism.
Gomorron!

Grattis!?

Av , , Bli först att kommentera 3

När jag städade bland papperen i mitt lilla hörnkontor hittade jag det här kuvertet. Det anlände tillsammans med ett gratulationskort när jag fyllde år för någon vecka sedan. Förklaringen till formuleringen på kortet har att göra med den gravskötselavgift för familjegraven som jag betalade i våras. Den käre gratulanten måste ha gripits av ett plötsligt uppdykande dåligt samvete över att inte tidigare ha bidragit till denna och ville på det här sättet såattsäga slå två flugor i en smäll. En sorglustig present!

Längtan

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag upplever alltmer dagarna som transportsträckor mellan morgnar fyllda av förväntningar inför dagen och de rofyllda kvällarna med bok- eller musiklyssnande följt av den obligatoriska älgspaningsrundan med bilen. 
Alla dagliga göromål har jag någon gång tidigare utfört och det mesta blir därför en mekanisk upprepning. En obestämd längtan är således det enda som återstår när det inte finns några nya och spännande saker att se fram emot. Varför jag har denna längtan vet jag inte, men jag är innerligt glad att den fortfarande finns kvar.

Stjärnflocka

Av , , Bli först att kommentera 1

är min mitten-av-juli-favorit. De flesta av försommarblomstren har iofs tvingats ge upp nu, men stjärnflockan skulle ha stått sig väl i konkurrens med de flesta av dem. Nog är våren underbar som ett svar på ens enträgna böner från den kalla vintern, men när den första våreuforin lagt sig har man ändå det bästa kvar – det kolgröna juli. Nu känns det ombonat att vandra längs gamla skogsbilvägar som håller på att växa igen. Vägdikenas vildvuxna lövsly har ibland förvandlat vägen till smal stig bestående av en bred rand med de långa jegarstrån som smeker de tunnsocksbefriade smalbenen mellan knäets kortbyxslut och fotknulorna ovanför gammreebookara.
Jag älskar nog den här årstiden mest av allt…
Gomorron!

Den ena skruvjäveln

Av , , 4 kommentarer 6

på glasögonen har tappat fotfästet och jag måste allt oftare efterdra den. Tidigare var det bara svärmors glasögon som skulle åtgärdas och det gick ju bra. Men när nu mina egna börjar krångla är problemet desto större. Jag ser ju för f-n inte något utan glasögon och skruvskallen är inte mer än 1,5 mm i diameter. Idag blev jag därför tvungen att zooma in en bild med kameran för att få bekräftat att det är något kvar av den tidigare så kraftigt misshandlade skruvskåran.

Tolv dagar

Av , , Bli först att kommentera 5

har förflutit sedan vi bytte placering för mjölkpaketen.

Det gamla kylskåpet är på utgång så vi har för säkerhets skull flyttat kaffemjölken till ett nyare dito. Men jag gör fortfarande som jag gjort de senaste decennierna och öppnar gammskåpet varje gång jag ska ha kaffe. De första dagarna tyckte jag bara att det var lite irriterande att jämt behöva gå de fem extrastegen till nyskåpet för att ta mjölk, men nu börjar jag bli riktigt orolig över min mentala status. Det är inte "Fun" längre, möjligen "light fun". För hur lång tid ska det ta för gammkroppen att anpassa det autonoma nervsystemet till de ändrade kylskåpsförhållandena? En månad, ett halvår, ett år eller är det helt kört för mig nu?