Ingen kunglig tvättbjörnsmössa precis, men innehållet kanske är detsamma…
…dvs om man intar ett underifrånperspektiv.
Inramad mosaik.
Granbarr smyckade med iskristaller.
Besluten om total utdräpning kommer slag i slag
Har just tagit del av ett sammanträdesprotokoll från november 2013. Ett av kommunens utskott, det s.k. ”samhällsbyggnadskontoret” föreslår att skötseln av kommunens VA-anläggning i Brattsbacka omgående ska skyfflas över på byns enskilda brukare. Enligt utskottet finns ju ”bara” 28 abonnenter kvar i byn, vilket i sin tur är en följd av att sossarna under de senaste årtionden lyckats få ett hundratal medborgare att kasta in handduken och flytta från byn. Sedan skolan lagts ned och som en direkt följd av detta även affär, post och vägunderhåll upphört finns det naturligtvis inget kvar att hänga upp sitt liv på. Nu återstår således för ”samhällsbyggarna” att slå in sista spiken i kistan och därmed rycka bort den mest grundläggande samhällstjänsten för att ytterligare närma sig det slutmål kustbygdens beslutsenfaldiga sossar och deras handgångna satt upp: Endast Nordmalingsvallen ska leva!
_______________________________________________________________________________________________
Välfärdstjuvarna på Börsen
och deras handgångna män i regeringen har skapat ett brunt monster. Efter att börsbolagens stora kraftansträngning före 2006 års val med det uttalade syftet att slutgiltigt kväsa landets socialdemokratiska hegemoni har högerkrafterna på några få år lyckats förvandla Sverige till ett egoistiskt paradis. Välfärden har nu säckat ihop till den ynka pannkaka vi nu under viss vånda tvingas dela på. Dessutom har egoismen blivit den norm i samhället som kreerat Sveriges första bruna partikonstellation. I högerns mest klarbruna utmarker har nämligen alltid funnits reptilhjärnor som bara väntat på rätt tillfälle att slå till. När så välfärdsslaktarna 2006 bereddes tillträde till landets taburetter och därmed satt egoismen i högsätet tog dessa krafter tillfället i akt. De drog på sig kostymer och arbetar med stor ihärdighet på att baxa vår nuvunna egoism till nya höjder. De vill omgående stänga våra gränser och behålla ”svenskheten” för oss själva och stoppa invandringen från inhumana länder.
Tyvärr har chocken från det katastrofala valnederlaget 2006 inte lagt sig än hos de socialdemokratiska partikoryféerna. De irrar fortfarande som yra höns och har inget annat att komma med än att jama med i högerns gamla valvinnande koncept, som tyvärr visat sig vara en egocentrerad cirkus. Det enda parti som lyckats få upp ögonen för vad som är på väg att hända med Sverige är Vänsterpartiet, som i brist på argument skälls för att vara kommunistanstruket. Valet 2014 kommer att bli en rysare. Ska valchocken från 2006 hinna lägga sig hos de människor som har den allmänna välfärden som mål eller måste vi vänta ytterligare en mandatperiod innan högerns välfärdssegregation kan läggas till handlingarna?
Gomorron!
En glittrande januaridag
Jag drabbas av stress när sånahär glittrande dagar så snabbt förvandlas till afton. De innehåller så många ingredienser som man vill föreviga med kameran. Det vita förmiddagsljuset är naturligtvis det vackraste men också det som är svårast att fånga med kameralinsen. Mitt på dagen stabiliseras ljuset och blir en aning ”tråkigt” och statiskt. Eftermiddagen är bästa perioden om man vill fånga ljusets spel i en luft som kristalliserats av den stränga kylan. Men även för att lyckas fånga detta ”eftermiddagsspel” får man klicka åtskilliga gånger på avtryckaren med olika fokuseringar. Idag gick det sådär…
Enögd pudel..?
Snökristaller burna av törnekrona.
Nu har jag iallafall kommit mig för att fylla foderhäcken med väldoftande innehåll.
Fågelfrö till frukost
Rådjuren har hitintills varit mycket osynliga denna vinter. Det tunna snötäcket har knappt täckt över åkerstybben och djuren har kunnat bygga upp ett rejält vinterhull utan att extra utfodring. Förra vintern såg jag mig nödsakad att bistå med dyrt renfoder hela vintern för att de arma djuren skulle må bra. Årets ”mellansvenska” klimat här i Brattsbacka har dock fallit rådjuren bättre i smaken och nu tror jag faran är över för svält. Hässjan från i somras som ligger lagrad i höskaget kommer nu väl till pass i foderhäcken. Att djuren häckar under fågelbordet utanför köksfönstret beror nog mer på att de vill påminna om sin existens än att de är jättehungriga…
Gomorron!
”Jag är så glad att jag är svensk. Pip, pip!”
____________________________________________________________________________
En typisk zapparkväll framför TVn. Jag hann hacka sönder många olika idrotter på min egen välpreparerade ”sport-TV-skärm” innan jag återgick till Svt. Då strömmade oemotståndligt ljuv musik emot mig och fick mig att stanna kvar, det var nämligen P3Guldgalan som pågick. Aviciis virala succé Wake me up kom plötsligt till att tjäna som ett uppvaknande från nätets invandringsfientliga blogg- och twitterkonversationer samt de anonyma kommentarsfältens Sverige jag blivit invaggad i på senare tid. Detta fick mig i sin tur vilja travestera vad jag läst i dagens Aftonblad där Carin Jämtin i en helt annan fråga konfronterades med uppgiften att en del kända profiler kastat in den (s)-märkta handduken och nu vill låta sig frotteras av det i dagarna brett utlagda (v)-badlakanet. Såhär skrev tidningen:
…”Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin tar avstånd från att partiet gått åt höger under Stefan Löfvéns ledning.
– Jag delar inte de 10 procentens uppfattning. Jag delar den uppfattningen som 90 procent har, att vi inte gått åt höger, säger hon om resultatet…”
I min tappningen blir det såhär:
– Jag delar inte de 10 procentens uppfattning om invandringen. Jag delar den uppfattningen som 90 procent har, att vi inte ska smälla igen dörren i ansiktet på människor från utsatta områden som behöver skydd..
Jag tillhör de 90 procent av befolkningen som uppskattar det vidöppna Sverige som i alla tider vitaliserats av det kulturella inflytande som människor från andra länder bibringat oss när de kommit hit.
Gonatt!
Mycke’ å funder’ på nu
Igår var det Belinda Olsson som resonerade om sin egen uppfattning om feminismen och efter det återkom ämnet i Debatt i Svt. Nu på morgonen sitter Herman Ottoson och berättar om gårdagens Spaning efter den inre mannen i DN. Ämnet för dagen är återigen förhållandet mellan manligt och kvinnligt och allt som ligger däremellan. Detta enorma ämnesområde avhandlas i många för att inte säga alla media och har så gjort i årtionden. Trots denna perpetum mobiledissektion av förhållandet mellan könen verkar det som om avgrunden mellan de olika uppfattningarna om det explicit manliga och kvinnliga bara ökar. För egentligen handlar det om en traditionell dissektion, och här gäller det att plocka isär vår mänskliga tillvaro i atomer. Problemet är bara att efter den relativt enkla friläggningen av enskildheterna få ihop de lösa delarna till en enhet igen. Alltså vad är ägge’ bårte katta?
Gomorron!
Gotland på diskbänken
När reportaget om den gotländska medeltidsveckan visades på TV häromdagen kom tanken på att eventuellt åka dit till sommaren. Ingen av oss har varit till den sägenomspunna ön tidigare och imorse kom ytterligare en påminnelse om Gotland när denna silhuett skapades av sölet på diskbänken.
Gomorron!
”åtalades tva ganger”
___________________________________________________________________________________
Det gick ca två minuter, sedan plingade det i mejlen och jag trodde det var ett verifikat på mitt inköp. Men ack så förvånad jag blev när mejlet visade sig vara ett felmeddelande från Visa. Den betalning jag nyss gjort till Netonnet hade tydligen dubbeldebiterats och nu ville betaltjänsten att jag skulle vända mig till dem för att få pengarna tillbaka. I vanliga fall slänger jag rutinmässigt alla mejl som hamnar i ”skräppost” men den här gången var tajmingen så bra i förhållande till mitt internetköp att jag läste meddelandet. Det räckte dock att jag läste de första orden så förstod jag att allt var fejkat. Nu undrar jag om internethandeln tillhandahåller kriminella med information om våra inköp för hur långt är då steget till att pengarna hamnar direkt i skurkarnas fickor?
Gomorron!
Bredskär 1961
Foto ur Lennart Hedlunds saml.
Med tanke på vad jag skrev igår om ett liv som står inför en nystart damp dagens reportage om lotsen i Holmsund ned som en bomb i mitt övremedelåldersminne. Jag pryade nämligen som lots ute på Bredskär när jag gick i sexan. Det var senhöst och första gången jag bodde tillsammans med främmande människor. Jag hade med mig egna lakan och handdukar och skulle vistas på ön under en vecka. Bredskär var en mycket spännande ö som bestod av två sidor, en civil och en militär. Som civilist fick jag inte beträda den halva av ön som vette ut mot havet och inte ens vinkla tornets långkikare nedåt mot öns östra strand. Denna spännande tillvaro kompletterades perfekt av de dramatiska färderna med lotsbåten ut till fartygen. Kyla och hög sjö gjorde att klättringen uppför den isbelagda ”lejdaren” på fartygets sida ibland framstod som rena självmordsuppdrag. Och på tal om tuffa uppdrag följde ibland lejdarklättringen mitt jobb som avisare på lotsbåtens isbelagda däck. En slägghammare stacks i min hand och sedan var det bara att glida ut ur hytten och börja hacka. Ibland var sjön så hög att tomdrickesbackarna som var fastklämda ute på däcket var nära att tömmas på sitt innehåll.
Att jag inte satsade på en karriär inom lotsväsendet berodde förstås inte på denna strapatsrika vecka på havet, men nog fick jag perspektiv på sjölivet den vecka jag pryade som skogsarbetare i Ängersjös djupa granskogar tillsammans med en självägande skogsägare…
Gomorron!
Senaste kommentarerna