Min tilltänkta skogspromenad förkortades avsevärt imorse. Efter att ha filmat de vattendränkta korgarna med nykläckta grodyngel och slentrianmässigt promenerat vidare i ett färskt björnspår upptäckte jag plötsigt att det fanns spår av lite större yngel i de leriga björnfotavtrycken. Det blev så att säga "påställetheltomarsch". Man vill ju inte vara rent ohälsosamt nyfiken…
i sitt lugna bo. Hen (förmodligen han) vandrar fortfarande omkring och söker sin vinterboning. Eftersom det kom några centimeter snö igårkväll och snöfallet slutade vid 10-tiden på kvällen var det en smal sak att följa spåret. Den passerade samtliga småvägar i byns norra del ett flertal gånger under natten och spåren var stora, jämför med mina stövlar i storlek 45. Det blev alltså en mycket trevlig och spännande lördagsmorgon för en gammal spårfreak som mig…
Ibland hade björnen promenerat långa sträckor – hundratals meter – på vägkanten.
Den bäck som knoppades igår är redan på väg att slutgiltigt täckas av istäcket.
Ikväll fastnade mitt kameraöga för denna vackra skrakhanne…
…och föremålet för hans heta låga som poserade på iskanten i fluffig vårfrisyr.
Bilderna får tillfälligt kompensera förlusten av ett förevigat björnspår. Tyvärr hade dagens tinande förstört björnens spårstämpel men att döma av storleken på de urtinade fotavtrycken är det en stor björn som vaknat i "mitt" revir. Fjolårets observation var alltså ingen tillfällighet, björnen har förhoppningsvis etablerat sig i byns närområde och jag tillhör dem som tycker det är helhäftigt!
Gonatt!
.jpg)
Ikväll kan schlagersemifinalen kan slänga sig i väggen! Jag har nämligen haft en oförglömlig date med en björn under kvällens skogspromenad. I samma veva som jag upptäckte tydliga spåravtryck i den leriga hyggeskanten hörde jag ett väsande visselljud ifrån ett tätt buskage i ättvinden (vindriktningen). Spåren i vårvinterns snö var alltså ingen tillfällighet, vi har förmodligen en stationär björn på trakten. Jag såg även färska spretande älgspår från en galopperande älg i samma område som björnspåret och det är inte så vanligt den här årstiden. Och gör man det så ser man oftast hundspår i anslutning till spårlöpan. Nu vankas ännu en höjdarsommar, förra sommaren toppades med lappugglehäckningen. Kanske ett björnmöte på mitt eget skogsskifte blir den här sommarens höjdpunkt…
Goafton!
I morse, precis när jag skulle kliva in i traktorhytten tycktes jag i ögonvrån se en uppochnedvänd fågelklo. Döm om min förvåning när jag upptäckte vad det var! En blåmes hade under natten pressat ned huvudet i en glipa mellan evakueringsröret och traktorhuven och fastnat. Vad som fått den lilla fågeln att trycka ned huvudet så hårt att det inte gick att få loss det är en gåta. Förutom denna tragiska incident har dagen präglats av ett stort lugn. Gårdagen var desto mer turbulent med björnspårning, nyanlända flyttfåglar (bland annat en tornfalksparning i snålblåsten högst upp i en gran) och så naturligtvis alla svanar som fyllde den 10-gradiga vårluften med sång.
Idag blir det spårning av en nyvaken storbjörn. Igår kväll ringde sonen Jon – som var ute för att kolla på orrspelet – att han stod och tittade på ett pinfärskt björnspår i snön inte långt hemifrån. De måste bara förevigas.
Gomorron!
Senaste kommentarerna