Den här dagen började med en katastrof. När jag backade ut bilen i morse kände jag en liten knix precis när hjulen hade passerat tröskeln. Jaha, tänkte jag, tjälen har förstås bråda dagar nu, den vill komma ur marken och har inatt lyckats skapa en bula utanför garaget. Man är ju luttrad när det gäller bulor som ploppar upp i tid och otid under vårförfallet. Men tyvärr var det här något helt annat.
Jag skulle naturligtvis inte ha rubbat på min invanda rutt i morse. Jag hade nämligen efter viss tvekan – väl medveten om riskerna med att ändra decenniegamla vanor – lämnat ryggsäcken utanför garaget när jag gick upp tll den nygillrade rävfällan för att kolla om den eländiga skabbräven hittat in. Fällan var tom, men jag fylldes ändå av en varm lyckokänsla över att ha fått lyssna till hornugglan diskreta parningshoanden och sorlet av småfåglar samtidigt som ett par tornfalkar jagade skator ovanför mitt huvud. Tyvärr störde detta rus min uppmärksamhet till den grad att jag missade säckeländet utanför garagedörrarna när jag skulle köra ut bilen.
Första tanken var naturligtvis "Kameran!". Lyckligtvis var den hel, men den goda lunchmaten – Tikka Masala – hade tryckts ur matlådan. Samtidigt som jag tårögd fick torka ur säcken steg doften av den fantastiska anrättningen in i sinnena och plötsligt var den varma euforin över morgonens fina naturupplevelse som bortblåst.
Gomorron!