Etikett: exklusiv

Avundsjuka och ogina rasister

Av , , Bli först att kommentera 9

har på senare år börjat fälla ned sina vägbommar när det stundar bärplockartid. Ja, så hade man kunnat skriva för ett par årtionden sedan. Men år 2013 gör ingen det för i dessa tider av privatiseringar kan detta ske inför öppen ridå utan att någon på allvar protesterar och inser vad som håller på att hända. I den tid jag refererar till gjorde man nämligen tvärtom, när vårförfallet upphört brukade de skogsägare som var rädda om sina skogsbilvägar fälla upp bommarna och därmed göra skogen tillgänglig för allmänheten. Man kan därför fråga sig varför det nu blivit så viktigt att ha bommarna nedfällda just när bärsäsongen startar. För egen del kan jag tyvärr inte komma på något annat än att skogsägarkollektivet dragits med i den rådande tidsandan. Efter valet 2006 har privatiseringen av samhällets funktioner och ett accepterande av den öppna rasismen via SD gjort att de anser sig ha exklusiv rätt att vistas i ”sin egen” skog. Ropen skallar på försämringar av Allemansrätten – änsålänge mest i marginalen – i de intressepublikationer markägarna får i sina brevlådor. Det mesta av detta sker i akt och mening att hålla utlänningarna borta från våra bärmarker.

rasistbom_P1000457
Min egen uppfattning är att eftersom jag har den stora förmånen att använda en del av Moder Sveas omfångsrika barm för egen vinnings skull genom avverkningar och annan verksamhet bör jag även vara tillräckligt storsint för att åtminstone låta andra människor vandra fritt och plocka bär på ”min” mark. Jag har den ändå bara till låns och kan inte ta den med mig i graven. Dessutom har jag ingen lust att bli ihopkopplad med den samling egoistiska idioter som brukar våld på vår unika och månghundraåriga tradition att fritt få vistas i naturen.
Gonatt!

Que? Tråkigt liv, nää!

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrivit ned mina tankar kring ett veckobokslut slog det mig plötsligt att jag lever ett förhållandevis spännande liv här ute "bortom allt välgjort". Ibland frågar en okunnig varför jag bor så långt från stan och i det ligger även frågan "Är det inte tråkigt?". Jag svarar alltid ärligt att det är värt mer än alla pengar i världen att få komma hem till Brattsbacka efter jobbet. Folk tror förstås att jag ironiserar, men så är det inte. Livet blir nämligen vad man gör det till, och i mitt fall ökade levnadsalternativen med kvadraten på avståndet till Umeå när jag slutligen bestämde mig för att flytta hit. Den kultur som frodas i stan har jag ändå tillgång till, men kulturen här hemma i byn är mycket exklusiv och något som enbart vi som bor här kan komma i åtnjutande av.
Därför är det så tråkigt att skolan i Nyåker ligger i dödsryckningar och pepparkaksfabriken drar till Bjurholm på grund av ett mindre lyckat politiskt arbete i Nordmaling. Våra lokalpolitiker klagar i högan sky över att rikspolitiken alltid innehar ett Stockholms- eller Europaperspektiv, men har ingen insikt om den tätortsfixering de själva har.