Det är glädjande att se hur Nordmalings norra kommundel nu fått ta del av infrastrukturpengar från Trafikverket. Idag när vi åkte genvägen till Umeå över Hörnsjö och Gräsmyr fick vi plötsligt uppleva att Svevia precis avslutat det största projektet i kommunen sedan bygget av Botniabanan – vid södra infarten till Hörnsjö. Äntligen har statsmakterna vaknat! Halleluja!
”Elever med problem är förlorarna när byskolorna i Nordmaling blir kvar…” säger barn- och utbildningsnämndens ordförande som ett svar till den folkopinionen i Nordmaling som strävar efter att försöka bevara kommunens livskraft. Är det verkligen så illa att ingen i denna nämnd kan ta bladet från munnen och anmäla en avvikande mening? Det kan väl knappast vara så att Tomas Johanssons hotelser är en sammanfattning av hela nämndens uppfattning – isåfall är det en katastrof för det demokratiska klimatet i kommunen.
Han Som Bestämmer?
och vi är på hemväg från stan. Midnattssolen vandrar sakteligen norrut.
Gonatt!
Ni kan inte tro hur glad jag blev när jag läste notisen i dagens VK om centerpartisterna Madelaine Jakobssons och Kerstin Sjöströms motion till Nordmalings kommunfullmäktige om att starta en pendel mellan Nyåker och Umeå. kanske inte först och främst för att det fortfarande finns politiska idéer om hur utvecklingen av landsbygden måste reverseras utan även att det fortfarande finns celler av centerpartister som månar om ett levande Sverige. Den politiska idévärld som emanerar ur kanslierna på riksplanet innehåller sannerligen inte något matnyttigt för de människor som försöker hålla landsbygden levande.
Norra Norrlands kustland: Hotfulla ryssmoln närmar sig från öster. Bilden togs i Hörnsjö i morse och molnet verkade vara på väg mot Hummelholm. Så se upp, för elakingarna har klätt ut sig till snälla hollywoodmonster!
Gomorron!
Från att enbart ha varit fördjävlig är nu vägen mellan Hörnsjö och Nyåker rent av gräslig. Snart måste Svevia ta gräsklipparen med sig när de ska åtgärda sprickorna. Beläggningen är så förbannat tunn att matjorden skymtar i hålen. Om vägföretaget inte har råd med asfalt att fylla igen skadorna med kan de väl åtminstone plantera vackrare växter i de slingrande blombänkarna.
Äntligen har behandlngen av väg 538 mellan Nyåker och Hörnsjö påbörjats. I dagarna tre har personal från Svevia diagnosticerat och tagit fram ett prioriteringsdokument för de otaliga potthålen längs vägen. I Tallberg är de kosmetiska åtgärderna (bild 1) också redan utförda. Nu återstår de utbredda mindre cariesangreppen (bild 2) och förstås rotfyllningarna (bild 3). När pendlarna återkommer efter semestern kanske rotfyllningarna och eventuella implantat (nya vägtrummor) finns på plats.
Gomorron!
Nu är vägen mellan Brattsbacka och Hörnsjö på tapeten igen. Cyklister, MC-förare och fotgängare med lägre skonummer än 45 varnas!
"Ja’ gatt tjör knölme’la dära Mörningsbärjä" sade en gång mannen som hade tvingats kryssa mellan vägbulorna på Långvattsvägen. Och igår när jag för första gången på några veckor åkte sträckan Nyåker-Gräsmyr sprang denne mans ord upp till mitt minne. Vägbanans yta ändras kontinuerligt den här årstiden och dagligen dyker nya strukturer upp framför bilen. Är jag ensam kan det gå hyfsat bra, men har jag passagerare tappar jag det fokus som förhindrar att bilen hoppar som en vinterhare mellan tjälskadorna. Hastighetsbegränsningen är satt till 70 men den hastigheten förvandlas snarare till ett hastighetsmål än en hastighetsbegränsning…
Gomorron!
Nu har Sessan haft sin sista kull. Idag bar det av till veterinären för sterilisering. De första tecknen på friartag var på gång och det var nog i sista sekunden vi kom oss för. Den frustration hon kände av att bli inlåst i fraktburen var iofs jobbig, men hon hade naturligtvis ingen aning om vad som väntade vid resans slut. Det gjorde däremot jag, och jag tror faktiskt att jag hade det jobbigast. Det började redan igår kväll med att vi ställde undan matskålarna. I morse satt hon pirande vid ytterdörren och ville uuut. Sedan blev hon med milt våld bli intryckt i plastburen (vilket är något hon aldrig tidigare varit med om). En stund senare var Sessan placerad i vår bil som hon visserligen älskar att höra ljudet ifrån men aldrig har varit inne i sedan hon tillsammans med sin bror hämtades i 12-veckorsåldern. Och så till sist den skumpiga färden till Vännäs via Hörnsjö, Gräsmyr och Hjåggsjö. Under hela denna tid har de superlätta fjärilarna i min mage långsamt förstenats. Jag blir nog inte lugn förrän jag hämtat henne "in one piece" och vi båda ligger på våra favoritplatser hemma i Brattsbacka.
Gomorron!
Senaste kommentarerna