Etikett: Sessan

”Våra” gener ute på byn

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag trodde inte mina ögon när jag fick se katten! Innan jag lämnade hemmet låg ju Sessan och sov på det virkade överkastet i sovrummet, så det här måste isåfall vara hennes vålnad! Samma tjocka svans och teckning runt huvud och framben. Förklaringen visade sig dock vara prosaisk; denne unge kattgubbe nere i byn är resultatet av en flirt mellan någon av Sessans två ohängda grabbar och en trängtande honkatt. Men det var i grevens tid, i våras kastrerades nämligen båda sönerna. Förmodligen var de också de enda hankatter i byn som fick gå omkring med intakt "paket". De kattungar som fötts i dessa trakter på senare år har samma ursprung tack vare detta förhållande. Övriga hankatter i byn har hunnit bli av med sina diton innan de hunnit bli uppvaktade av kärlekhungrande fertila honkatter. Våra ståtliga hankatter Svarte Petter och Pricken hann dock vidarebefordra sin släkts gener till den bygd där de numera vandrar lika obekymrat som de andra eunuckerna…
P.S. Sessan i vänster vildruta.

Sessan gör som Husse i sängen

Av , , 2 kommentarer 6

Vi hade det ganska mysigt igår kväll, Sessangumman och jag.
Gomorron!

2 kommentarer
Etiketter: ,

Idag är det verkligen ”Stille” (yr.no)

Av , , 4 kommentarer 5

En underbar morgon. Solig. Blickstilla. Ett för ögat pyttelitet propellerflygplan surrar högt högt upp, i gränslandet mellan atmosfär och troposfär. Tre av våra katter mornar sig ute på gården. "Katta", eller utskrivet Sessan är den sociala medelpunkten i gänget och hon kommer direkt fram till mig och hälsar. Axel däremot springer av någon anledning ner mot vägen. Han har huvudansvaret för gränsskyddet. En främmekattgôbb’ sitter nämligen och ruvar nere på vägen och Axel vaktar sitt territorium med stor omsorg. "Svartkattgôbben" Svarte Petter sitter på ett av traktordäcken och tvättar sig. En tornfalk glider sakta genom luften mellan oss och det surrande planet. Är det en av de vuxna falkarna eller är det en unge som gör sin första flygtur? Det lär vi får svar på under dagen, falkungarna tar flygövningarna på stort allvar och när de väl börjar komma på tricket med att flyga befinner de sig ständigt i lufthavet ovanför boet där deras oroliga föräldrar sitter. Då kan jag lätt identifiera mig med föräldraparet och min ande finns därför ofta bredvid dem i storgranens översta grenverk.
Men trots att ängen bakom huset nu melerats av maskrosornas ljusljusgrå fröställningar och blasten börjar skymta i pärlandet har vårt växthus ännu inte intagit sin plats i "Pärlandet". Men snart så…
Gomorron!

P.S. Det som fick mina ögon att öppnas för denna dags storhet var uppvaknandet i morse. Att kunna säga till sin sängkamrat "Det bästa med att vakna på morgonen är att du ligger här intill mig" är den största gåva livet skänkt mig.

4 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Kittla eller inte..?

Av , , 2 kommentarer 4

Visst får man lust att kittla katten under tassarna? Men Sessan ligger i favoritsoffan och sover djupt och då ska man inte störa…
Gomorron!

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Coola Sessan

Av , , 2 kommentarer 7

I morse när jag tittade ut genom fönstret fick jag bevittna ett sällsamt möte. Vår lilla kattamazon Sessan vandrade till synes oberörd förbi en smygande räv. När räven kom för nära reste hon ragg vilket fick räven att loma iväg på rävars nonchalanta vis. De båda djuren uppförde sig som gamla bekanta och har säkert mötts åtskilliga gånger tidigare. Det skulle därför inte förvåna mig om Mickel har ett och annat ärr från kattklös på nosen.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Slutonge

Av , , 1 kommentar 5

Nu har Sessan haft sin sista kull. Idag bar det av till veterinären för sterilisering. De första tecknen på friartag var på gång och det var nog i sista sekunden vi kom oss för. Den frustration hon kände av att bli inlåst i fraktburen var iofs jobbig, men hon hade naturligtvis ingen aning om vad som väntade vid resans slut. Det gjorde däremot jag, och jag tror faktiskt att jag hade det jobbigast. Det började redan igår kväll med att vi ställde undan matskålarna. I morse satt hon pirande vid ytterdörren och ville uuut. Sedan blev hon med milt våld bli intryckt i plastburen (vilket är något hon aldrig tidigare varit med om). En stund senare var Sessan placerad i vår bil som hon visserligen älskar att höra ljudet ifrån men aldrig har varit inne i sedan hon tillsammans med sin bror hämtades i 12-veckorsåldern. Och så till sist den skumpiga färden till Vännäs via Hörnsjö, Gräsmyr och Hjåggsjö. Under hela denna tid har de superlätta fjärilarna i min mage långsamt förstenats. Jag blir nog inte lugn förrän jag hämtat henne "in one piece" och vi båda ligger på våra favoritplatser hemma i Brattsbacka.
Gomorron!