Ett inåt ”jo”

Året innan jag flyttade till Sverige började jag plugga svenska så gott jag kunde alldeles själv. Det fanns ingen kurs i min hemstad trots att det fanns ett universitet och två högskolor eftersom språket används av "bara" 9-miljoner personer i världen. Så, jag köpte böcker varav en kom med ett ljudband med flera uttryck på svenska så att jag kunde höra hur äkta svenska skall låta.

När man läser "ren svenska" blir man lite överraskad när man hamnar i Västerbotten med dialekten som används här. För att visa att vi hänger med i ett samtal inskjuter eller svarar vi ofta med ord eller ljud liksom "Herre Gud"…"Vad säger du"… "Mmmmm"… "Neeeejjjj"…. "Nämen"…. "Va?" och helt enkelt "aaa" som uttalas med betoningen på melodien.  Men det märkligaste i mina öron i början var "jo" – som uttalas med en inåt andetag. Jag tyckte att det lät så fånigt att jag lovade mig själv att ALDRIG använda det där "uttrycket".

Jag hade bott i Sverige ungefär fyra år innan jag plötsligt och helt omedvetet uttryckte mig med mitt första inåt jo. Vilken överraskning att JAG…den personen som lovade att aldrig säga JO inåt ändå gjorde det alldeles naturligt! 

Nämen huvaligen vad jag har blivit en riktig Västerbottnisk svensk! Men jag är stolt över det och det känns bara bra!