Fy på mig!

Oavsett hur mycket vi snälla människor försöker sköta oss snyggt kan vi ändå vara ofattbart hänsynslösa ibland!

Igår gjorde jag ordentligt bort mig men det värste var att min stackars älskade man blev offret till min dumhet!  Före spelningen på folkmusikfestivalen igår kväll körde Kalle och jag in till stan ett par timmar i förväg för att träffa de andra två i bandet New Mountain Music. Syftet var framför allt att kunna sjunga upp oss inför uppträdandet och därefter fika medan vi planerade för kvällen.  

Efter vi hade övat i källarlokalen ville Kalle springa ut till bilen med vissa köldtåliga utrustningar för att slippa bära allt upp till musikkompisarnas lägenhet. Under tiden åkte vi andra upp i hissen med instrumenten för att förbereda fikan medan vi väntade på Kalle att ringa på klockan för att bli insläppt.

Vi däruppe i lägenheten började prata ivrigt om bl.a. kvällens spelning men efter ett tag började vi undra vart Kalle tog vägen!  Vi hade inte ännu hört någon signal från insläppklockan och inte heller hade Kalle ringt min mobil för att bli insläppt. Jag började oroa mig för möjligheten att han hade ramlade, blev anfallen eller att något annat hade inträffats.

Så jag sprang ner till huvudentrén för att reda ut vad som hade hänt och där stod min halvfrusne, besvikne och naturligtvis förbannade man utanför dörren utan möjligheten att komma in! Det visade sig att insläppklockan inte fungerar efter kl. 22 och som råga på ilskan hade Kalle inte sin mobil med sig för att kunna ringa mig! Vi däruppe i den varma lägenheten helt enkelt glömde bort honom i nästan 15 minuter p.g.a. vår iver att prata och planera inför spelningen!  

Det var minsann länge sedan jag skämdes lika mycket!! Min älskade Kalle är central i mitt liv med hans stöd, hjälp och ändlösa tålamod och kärlek! Jag ”brukar” aldrig ta honom för given – men ändå gjorde jag det den här gången! Mest beundransvärt i denna historia är att det gick över väldigt fort och inom 5 minuter efter det att jag bad om ursäkt var han lika trevlig som vanligt mot oss! Därför kommer jag att stå i skamvrån idag – eller snarare livet ut!

Förlåt mig, käre Kalle!