Utan barnvakt

Snart åker jag iväg till Kalamazoo (c:a 65 km hemifrån) medan Kalle förblir hemma med bara cykeln som transportmedel vid behov. Redan innan vi lämnade Sverige fick jag en inbjuden via Facebook att vara med på en slags återförening av flera gamla arbetskompisar från sjukhuset där jag jobbade i nästan 27 år. Träffen kommer att äga rum på en restaurang vid lunchtid och jag ser mycket fram emot den!

Strax därefter kommer jag att träffa min son något som jag också ser fram emot. Så småningom tack vare Kalles förslag fattade jag att det är viktigt att kunna träffa mina barn – ett i taget – minst en gång varje år. Jag fick träffa min dotter så där de senaste två åren men av några skäl blir det första gången jag har fått möjligheten att ensam träffa min son. Det blir säkert bara ett par timmar eftersom en så pass ung kille har roligare saker att göra på en solig dag än att träffa mamma för längre tid än ett par timmar!

Medan jag är borta skall min älskade Kalle hitta på olika saker att göra för att fördriva tiden. Det kan tyckas att det är lite ansvarslös av mig att lämna honom utan barnvakt i ett främmande land alldeles ensam med tillgång till vassa kniv och tändstickor i köket, men jag tror att det kommer att gå hyfsat bra ändå!