Dagen Efter

I går kväll ringde telefonen en av mina vänninor tyckte till .. så fin du var på bilden i VK sa hon, bilden där du har huckle och sitter i rullstol fortsatte hon. Du har aldrig varit snyggare fortsätter hon. Jag hör hur hon ’myser’. Tankarna rusar, med sådana vänner behövs inga………..
Dagen avslutades med en annan ’tråkighet’.
Andersson kommer hem från jobbet med ett brett leende. Vet du vad som hände i dag säger han? jag börjar frukta det värsta….
Jo, säger Andersson ’metern’ från Rundvik var in på jobbet han sa hur stackarn har du det hemma? Nu när Ulla-Maj sitter i rullstol, har du sökt om hemtjänst eller färdtjänst?
Där ser du konsekvensen av ditt agerande fortsätter Andersson.
Jag ville bara levandegöra de äldres situation .. att folk inte förstår det säger jag. Det handlar om större frågor än om fru Anderesson sitter i rullstol med ett huckle över skallen säger jag. Ja du lär dig aldrig säger Andersson. Det är nog dags att ta fram ett par av mina gång-stavar säger jag. Det får bli dom röda. men hur skall du hänga med Lille Boy om matte börjar med stavgång säger jag…. Lille Boy ser förundrad på mig.. dom där stavarna har stått i hallen minst två år utan att någon använt dom, så risken är liten att matte rusar iväg å stavgår….. Livet är förunerligt eller….
Kan detta vara sista bilden av fru Andersson i huckle och rullstol eller…….