Spännband en mans bästa vän

I helgen var det flytt från Parkvägen till Orrvägen. Några trästockar och en tunna var objekten. Har du sett det långa svarta spännbandet frågar Andersson. Vilket av dom svar jag. Vi har ju så oändligt många. Spännband kan man inte få för många av säger Andersson. Svaret påminner mig om alla de marknader som vi besökt och där marknadsfriden endast uppnåtts om Andersson hittat ett stånd med spännband. Anderssons marknadspassion. Andersson fördjupar sig i spännbandens längd, grovhet, spänst, tjocklek m m. Passar mig perfekt då fick jag friheten att beöka knapp, tyg, smycken stånden. Tänk att marknadstillfredställelsen kan var så olika. Inte undra på att förståsigpåarna är så många i alla lägen.
Öppna skuffen säger Andersson ta fram det svarta tunna fortsätter han. Jag ser bara ett RÖTT säger jag. Ja det förstår jag säger Andersson men det finns flera i olika färger om du ser efter fortsätter han. Jag ser ändå bara Rött säger jag. Nu börjar det svåraste ta emot och häkta säger Andersson ett svart ’snöre’ viner förbi min skalle häkta nu gumman och släng över säger Andersson. efter en lång stunds häktande, dragande och släng över kommer vi oss iväg. Nog måste det gå att uppfinna ett effektivare spännband – ett som häktade, krokar och fäster sig själv säger jag. Tålamod sukar Andersson. Det är oftast ni kvinnor som ’hittar’ på och vi män som tvingas genomföra alla Era projekt säger Andersson. När jag tar fram sydockan och mina tyger då klarar jag mig själv säger jag. Bevare mig säger Andersson tyg och tråd överallt. För att byta ämne säger jag var det inte i dag som vi skulle göra en utflykt till Sunnansjö? En sak i taget svarar Andersson. Snälla älskling jag är ingen ’motvalls Kärring’ utan en ’alerting’ svarar jag ovsett tyg eller tunna.