Tur och Retur utan Hästhållare Andersson

I dag har jag gjort en lång resa tur och retur till mina hemtrakter. Uppdraget gällde min nära släkting som har genomgått en stor operation. Jag konstaterar att vi har en mycket bra och skicklig vård.
När jag susade vägen fram kom jag att tänka på om jag skulle ha kört skrinda på den tiden, alltså för länge sedan och samma väg. Det var då som längtan kom att få pröva på Hästhållare Anderssons yrke. När jag som ung tjej fick möjlighet att köra häst och skrinda. Detta var med farbror Frans häst, en gammal ardenner. Den hästen var klok. Vi flickor kunde köra ’hur som helst’ hästen hittade alltid hem. Det hade ingen betydelse att vi ’smackade och tjoade’ hästen gick lungt fram över åkern och skogsvägen. Tänk att den alltid hittade vägen mellan ängen och ladan. Hästen var mjuk och hade en stor mule som den alltid knuffade till med i våra fickor. Sluta ge hästen socker, den tappar tänderna sa de vuxna. Men ni vet ungdomar. Men tänk om jag skulle ha kört dessa 50 milen med en ardenner häst i dag. Ibland är det bättre med järnhästar. I morgon börjar dagen med sammanträden i Nordmaling och avslutas på kvällen med öppet möte i Rundvik. En spännande dag nästan som en kapplöpning Hetaste loppet på förmiddagen är kravet från advokaten när det gäller Atlas. Kvällens möte tror jag blir ett hinderlopp i Rundvik då vi skall diskutera väggupp och den ej färdigställda skolgården. En stilla galopp blir nog väg- och hållplatsfrågan som jag vet att intresserade deltagare kommer att ta upp.
Nu är vi ju vana med stilla skritt men kanske det kan övergå till lätt trav beroende på vad kommunens tjänstemän har att förtälja oss alla. Vi är vana med hinderlopp.
Nu skall jag be Andersson sko om mig vi skall ut i busken.
Jag får nog gå en hästkurs innan jag kan få titulera mig Hästhållare Andersson.