Trampa på

I dag tog jag bussen till Umeå och regionsjukhuset. Det var dags för ett EKG. I går vid kommunstyrelsens arbetsutskott diskuterade vi tiden för dagens protokolljustering. Endast på eftermiddagen sa jag för jag skall ta ett EKG på Regionsjukhuset. Jag vet hur det går till sa en av ledamöterna. Jag hade en kompis som helt nyligen gjorde ett EKG och det blev för mycket han fick ta glycerin och därefter göra fem balongsprängningar. Så nu vet du.
Med denna information i minnet åkte jag buss till Umeå i morse. Väl framme blev jag beordrad att ta av mig kläderna på överkroppen och sedan kopplades jag fast i slangar och elekroder. Sätt dig på cykeln sa en man i vitt. En trevlig tjej började ta blodtrycket. Jag trampade och trampade och den unge mannen ropade -bra Ulla-Maj. fortsätt. Flåsande fortsatte jag och det var nu jag minns mannen som fick glycerin. Tramp, tramp och flås. Nu började jag känna hesheten, törsten och tröttheten. Vatten skrek hjärnan, sluta ta igen dig hetsa inte fortsatte den. Fortsätt trampa Ulla-Maj ropade mannen bakon skärmbordet. Host, gurger, svälj. Hjälp jag vill sluta.
Du kan sluta nu ropade grabben bakom bordet med skärmarna. Tack och lov tänkte jag. Benen för korta tramporna för långt borta men med en stuts landade jag ner på golvet.
Lägg dig ner å vila sa sköterskan. Efter några minuter var tanten Andersson ånyo på gång. Jag är en seg liten rödhårig gumma och jag har ’lappblod’ i mina ådror, därför klarar jag det mesta.
I bussen på hemvägen tänkte jag på den folkpartistiske ledamoten som berättat om sin kompis som fick spränga fem gånger.
Jag konstaterar att det aldrig går byta bort knoppen och kroppen med någon annan. Konsekvens, ingen är den andra lika, tack och lov. Vi är alla unika även om jag har svårt att förstå de som fortfarande har ’kejsarens nya kläder’ det kanske behövs en balongsprängning eller?