kol mitt i kristallen

Jag har länge surrat med Andersson om vår köksbelysning. En kristalllampa skulle vara något som jag alltid velat ha i köket säger jag. Inte i köket säger Andersson. Det blir prismor och skuggor och då kan jag inte läsa påstår Andersson. Jag har visat kataloger och olika reklamblad för kristallbelysning men Andersson har varit ovillig. Men så i denna vecka veknade han och jag fick min vilja igenom. Vi köpte en kristalllampa som jag absolut skulle ha i köket. Efter många och långa diskussioner påbörjade vi uppsättningen. Gissa var, självklart där kvinnan vill, alltså i köket. När vi står där och skruvar ringer telefonen. Det är vänninan. Du måste komma på kol-mötet i Oasen. Jag kan inte svarar jag vi håller på att sätta upp en lampa och det är många skruvar och prismor säger jag. Det går fem minuter telefonen ringer igen det är vänninan som påstår att det finns karlar här som vill träffa dig ta med Andersson och kom säger hon. Du får fara själv säger Andersson jag får som vanligt klara mig själv även om det är dina ’påhitt’ som jag skall fixa säger min rare Andersson.
Väl på mötet om lungsjukdomen Kol kan jag kontatera att det är en nyttig information och att det är många ungdomar som vill lyssna till hur vi skall kunna klara hälsan och våra lungor
Mötet avslutas med att ordförande i folkhälsonämnden påpekar vikten av motion. Ta stavarna och promenera säger hon. Jag har två par stavar men saknar stavdriften. Hur fäster man Lille Boy vid staven? Andersson hämtar mig från Oasen och lite förblindad av prismor och informationen om Kol, och dess Riksförbund, låter jag mig lungnas med en blick på min nya lampa som Andrsson lyckats sätta upp. ’Njut av livet-så ofta du kan’ ett råd från folkhälsonämnden och för mig blir det en blick in i min nya kökslampa.