Syns man inte. så finns man inte, eller?

Ett ’visdomsord’ som får mig att tänk efter. Som kommunalråd fanns och sågs jag. Det innebar en politisk måltavla inte så trevlig alla gånger. Kommunalrådet som nu styr i Nordmaling han ses sällan. Alltså ingen politisk måltavla han har nog lunga gatan. Det är naturligtvis på gott och ont. Jag anser att vi politker skall vara synliga och vara lätta att nå. Resten får vi ta. Politik är att vilja och visst är det kul mellan voteringarna.
Appropå synas. För många år sedan när jag var helt ny i kommunalpolitiska sammanhang hade kommunförbundet årskonferens i Lycksele. Dåvarande ordförande i kommun förbundet frågade mig om jag ville sitta på podiet som 1:e vice. orförande under sammanträdet. Eftersom jag alltid har tagit reda på vad ett uppdrag innebär ställde jag frågan om vad som förväntades av mig. Jag fick lungnande besked, du får ordna papperen åt ordföranden om han behöver det. Jag antog därmed årsmötesuppdraget och poidiet
När vi stannade sammanträdet för lunch kommer en liten herre fram till mig han ställde följande fråga – Vad gör du här? och fortsatte är du dekaration?. Förnärmad svarade jag. Jag är från Nordmalings kommun!. -Är du moderat frågade han. Ännu mera upprörd svarade jag NEJ -är du folkpartist fortsatte han NEJ utropade jag och nu känmde jag hur blodet började brusa i kroppen och knoppen. Då dök dåvarande kommunalrådet i Lycksele upp och sa -de är väl inte dum med dig Ulla-Maj? Han påstår att jag är moderat eller folkpartist förklarade jag. Varpå kommunalrådet vände sig till den frågvisa mannen och -sa men snälla Du nog trodde jag att journalister vet vem Ulla-Maj är och hur hon ser ut. Att se ut, vad är det? ´Liten hatt med flor och blommor en kavaj med broderade ytor och flor, en lång snäv kiol i matchande förger och höga klackar. Allt inte köpt en del skapat i min lilla egna sybod.
Historien är sann och detta var början på vad man kan kalla Ulla-Maj i rött hår med hatt,flor och blommor på. Min egna klädstil som jag alltid fått försvara även om jag inte vet varför. Jag är glad åt ungdommens fria val och att de vågar vara. Ett är säkert i det Socialdemokratiska partiet är jag känd över hela landet och ingen har försökt förändra mig sedan 1:a maj 1982 då jag hade blå glasögon. Något som retade en av våra lokala tunga s-politiker. Nu har han slutat för flera år sedan och nu skall jag sätta upp svarta ljus i min kristallkrona.
Länge leve det fria klädvalet och visst är RÖT SÖTT, speciellt i Juletid.