Det svåra beslutet

När ens bästa och trognaste vän inte orkar längre. När det glada skallet endast blir en väsning. När ögonen inte går att öppna och det rinner var ur dom trots droppar som jag ger flera gånger om dagen. När alla veterinärbesöken och alla tabletter och olika droppar inte hjälper vad finns då att göra? När veterinären säger att det inte går att göra mera och att vi borde fundera på att skicka Lille Boy till "hundhimlen" allt för Lille Boys skull.

Lille Boy blev 11 år och fyra månader. Om tårar vore av guld då vore jag en guldmiljonär sa grannen när hon tvingades ta bort sin katt. Jag säger detsamma, men  vad är guld värt när ens älskade vän inte längre orkar och vi (Andersson och jag) måste ta det svåra beslutet.

Min Lille Boy som alltid "puffade" sin nos i mina ben med frågan "skall vi gå ut". Lille Boy som alltid gav "hund-kramar" och troget låg på min säng.

Nu har Lille Boy farit till hundhimlen. Igår höll hussse och matte honom i sina arnar för sista gången. Han fick somna in hos veterinären i Rödbäck. Vi kramade och kliade honom även när hans hjärta slutat slå.

I mitt minne kommer alltid Lillle Boy att finnas och jag kommer att minnas och sakna min trogna färdkamrat.

Idag skall jag städa ut alla hans grejer, tårar, och ledsamheter kommer att prägla även denna dag.