Blodiga knän

Nu har Falco anlänt till Orrvägen. Han är  en snabb en. När jag öppnade ytterdören slank han ut och iväg runt kvarteret. Jag sprang och vips låg jag där på vägen med knäna i den blanka ísiga och hårda vägytan. Äntligen hörde Falco mina rop och kom stack nosen i mitt röda hårburr men vad hjälpte det. Tur att Andersson hade uppmärksammat att "vi rymt". Nu sitter jag på en stol och ser på mina "skuvade " knäskålar. Första minnet av att ha  hund igen blev såriga knän och Andersson han påpekade. Du får se upp och inte släppa ut hunden. Hindra utsläpp är inte lätt när farten är hundra knyck på Falcos ben. Där finns det "spring" men jag får väl träna upp mig eller hur?