Fördomar om Skellefteåbor

Så drabbades jag till slut, av fördomar. Som infödd svensk, frisk, heterosexuell, medelålders man med fast jobb gör man ju inte det så ofta. Vilken fördom? Det gällde det faktum att jag är bördig från Skellefteå. På en fest som jag var på i lördags hamnade jag bredvid en kvinna, vi kan kalla henne J. Efter en stunds surrande kom det fram att jag är från Skellefteå. Det visade sig att J hade bott och jobbat i Skellefteå. Sen kickade det igång… fördomarna. ”Alla Skellefteåbor…” kollar på hockey och framförallt känner varandra eller varandras kompisar. Det framställdes som att vi var nån slags sekt där hela stan är max ett led från varandra i bekantskapskretsar. Varje gång två skellefteåbor (eller utflyttade skellefteåbor) möts för första gången slutar det enligt J med att de inom ett par minuter har identifierat de gemensamma bekanta eller varför inte kommit fram till att den enes pappa har varit lärare åt den andre. Det här låter ju helt enkelt som… en fördom. Schtaaan är ju faktiskt ganska stor. Tydligen var jag inte en typisk skellefteåbo eftersom jag, av misstag vill jag poängtera, sa att AIK:s färger var svart och vitt 🙂 I och med det hade jag ju så att säga motbevisat fördomarna och de hockeyälskande folket från schtaan. Men det vänder fort, inte bara i hockey, utan även i såna här sammanhang. På andra sidan mig kom en kille och satt sig och presenterade sig som G. Han tyckte att jag såg bekant ut, men kunde inte placera mig riktigt. Han var från Skellefteå… Tre minuter senare var analysen klar och vi satt och namedroppade folk från förr som båda känner. Jag tittade på J, och vi skrattade gott. Fördomarna slog in i alla fall. Eller, det kanske inte är några fördomar i och för sig 🙂