Fick ett tips av en av småbarnsmorsorna i vår bekantskapskrets om Minibladet, en VK satsning där kommunens skolbarn får tycka till om olika saker. Vissa av dessa saker är ganska tragiska, som om ensamhet på rasten, men det finns också många goda och egentligen självklara idéer som borde appliceras av vuxenvärlden.

Från Storsjöskolan här i Holmsund kan vi bland annat läsa om att det behövs duschdraperier som skulle göra det mer populärt för barnen att duscha och känna sig trygga i omklädningsrummet. Vi kan också läsa att det behövs en spegel så de slipper krocka med sina cyklar, vilket ungefär kostar en struntsumma. Slutligen så är några barn i femman sura för att de inte får använda mobiler på rasterna, men där är nog jag lite mer tveksam. Dock verkar det ju lite oroande att lärarna inte tagit diskussionen om varför?

Det var hursomhelst bra läsning och jag ser fram emot att följa vad våra barn tycker till om i sin vardag, och det är också en bra skola för dem att lära sig påverka samhället i tidig ålder. Mycket bra initiativ helt enkelt, och på det stora hela, rena självklarheter. Hjälper vi ungarna med det här så går det nog riktigt snabbt. Kortfattat: mer sånt här!

Duschdraperier och spegel, så svårt ska det väl inte vara? Jag skickar vidare!

Det är intressant och kul att se att Ola Ullsten, den gamle liberalen, nu ska få en egen gata efter sig på i Umeå. Jag ställer mig helt klart för en sådan utveckling – att nya gator knyts samman till historiska personer från området.

Det sagt, så har Holmsundare i generationer försökt få till en gata efter David Johansson. Den över 100 årige socialdemokraten som hängav hela sitt liv åt politiken och Holmsund som samhälle, och som idag hedras bland annat på Västerbottens Sågverksmuseum med en tavla – och som också gett ut en 100 års skrift till hans 100:e födelsedag där han berättar om hur Holmsund utvecklats. Inte minst inom det socialpolitiska området står han som förebild för många, och genom intervjuer i bland annat boken ”Den skötsamme arbetaren” blivit förevigad som symbol för byggarna av folkhemmet och välfärdsamhället.

Vidare har vi ju även många andra lokala historiska, politiska, fackliga och sociala karaktärer som bör tas i beaktande vid nya gator i Holmsund. Inte minst Fredrik Burgman att anmärka, vars ljugarbänk nu är borta efter mögelskador. Eller för den delen Axel Anberg, som skapade de första fackföreningarna I Holmsund. Det finns ett 40-tal värdiga karaktärer, intervjuade på djupet inom olika akademiska avhandlingar, från Holmsund – som gjort enastående insatser för samhällets utbyggnad. De borde hedras framledes.

Så gärna en Ola Ullsten. Men också en David Johansson. Vi kommer fortsätta behandla frågan och så sent som förra året överlämnade vi en skrivelse till Byggnadsnämnden i ämnet.

En kort valanalys är på sin plats som inte bara tar upp faktumet att Holmsund S gjorde sett till nationella, kommunala och regionala förutsättningar ett helt ok val (enda kretsen där V t.ex backade – ”ett 40% parti” – topp 10 alla valkretsar och val. Vi fick stryk men knappt så det kändes kortfattat).

Där vi dock tappat är framförallt i Holmsund Östra. Vi tar allvarligt på sådant tapp även om det kvalar in även det på Top 10 i kommunen. Redan igår träffades vi för att diskutera detta och framtida lokala strategier – glädjande nog med fler nya medlemmar. Det sagt, så har vi gjort bra ifrån oss. Trots att vi både riskerat dras med i kommunala, nationella och regionala strömningar – Holmsund förblir till största del socialdemokratiskt.

Om än att vi förstår att detta vilar helt och hållet på vår förmåga som förening att växa, förnya sig, rekrytera och framförallt lyssna på våra medborgare. Och inte minst, att påverka kommunen.

Det är också anmärkningsvärt att jag på plats 11 på listan slutade på en fjärdeplats och är noterbart näst mest kryssade efter kommunalrådet lokalt I Holmsund – mer poppis än alla borgerliga kandidater, heltidspolitiker och folk med betydligt mer tid, resurser, nätverk och annat än mig.  Det är ju så man känner sig hedrad.

Detta har också skett i ett parti som inte är ett personröstarparti eller för den delen att jag haft någon ”krysskampanj” (jag har nämnt det en gång på fb, och en gång på bloggen, i förbifarten – många nära vänner fattar fortfarande inte att jag ens ställde upp) trots detta så har över 100 personer (dessa siffror plus Umeå Centralas lista) lagt sin röst på mig i valet. Förbi många heltidspolitiker, förbi många som har haft stora resurser på sin sida. Jag tar detta som intäkt för att man inte sett till mig som person, utan som kandidat för Holmsunds Socialdemokrater och den linje vi fört som inte bara garanterat oss som majoritetsparti, utan också som enda kraft hittills som faktiskt ger både högern och vänstern en rejäl match. Vår ideologi har varit tydlig och om något så är det väl just min roll som ordförande som folk därför lagt sin röst på mig. Det har varit en röst på vår förening. På vår kollektiva kraft. Och för många, en röst på Holmsund, inte på Umeå.

Det sagt, så är ju detta knappast en plats i kommunfullmäktige (vilket inte är konstigt då V avancerade mot SAP betydligt överallt annars). Men det är av mycket mindre betydelse än vad vi nu vet. Vad vi kan dra för lärdomar är att vi uppenbart valt en strategi som är hållbar och vi tar våra valframgångar, både generellt, kommunalt och på dessa listor – som att vi är på helt rätt väg.  Vi har lyckats kombinera både ideologisk vasshet, tradition, folkrörelse och rollen som majoritetsparti bra. Våra väljare vet att det är skillnad på när vi säger ifrån, eller politik vi stödjer. Att vi är både ansvarstagande och bråkstakar – när det behövs.

Igår hade vi vårt nomineringsmöte. Över 10 medlemmar är nu nominerade till olika platser i kommunen. Vårt första steg är att nominera till – allt – som har med Holmsund att göra. Det är inte jag som kommer ensam efter vägen, det är VI som kommer.

Slutligen vill jag rikta ett tack, ett särskilt sådant, till de från andra partier som hört av sig och röstat på mig i egenskap av person. Inte minst har detta värmt i fallen med V och SD, där dessa ofta har haft exakt samma anledningar att göra detta. Och det landar i protesten jag tog i Bostadenaffären. Det värmer och förklarar också att ni har modet att gå emot eran egen filterbubbla och egna identitet för något ni kan ställa er bakom – Holmsunds Socaildemokratiska Förening.  Jag är evigt tacksamma. Vi ses på kajutan!

Den form av mandat, makt eller symbolvärde detta personkryssande har. Kommer jag förvalta med er i åtanke.

Men framförallt. Vi har ju redan börjat om. Holmsund S står redo redan nu. Och vi välkomnar alla våra nya medlemmar till att fortsätta bygga tillsammans med oss.

Aldrig kommer vi hålla käften. Det är vår plikt! Välkomna!

Hej allihopa! Nu är valet (förhoppningsvis) över.

Vi I Holmsunds Socialdemokrater gick det ganska bra för. Från pressmeddelande tidigare idag:

Alla preliminära mätningar i kommun, landstings och riksdalvalet är nu ute för Holmsunds del på valmyndighetens hemsida.

Vad vi kan konstatera i en tid när S gör sitt sämsta val någonsin (sedan 1911) är följande:

1) Holmsund är fortfarande ett starkt fäste för S i alla tre valen och kommer i topp 10 ligan inom samtliga parametrar i Umeå Kommun, ofta tillsammans med Obbola och Hörnefors
2) Vi går tillbaka lite, men inte på samma nivåer som i övriga kommunen. I synnerhet har vi tappat på östra sidan järnvägen. Men haft extremt litet tapp på västra sidan. Där också valdeltagandet för detta år rest sig med nästan 10%
3) Tillsammans med V pratar vi fortfarande om egna majoriteter, om Holmsund hade haft parlamentariskt organ d.v.s.

För flera år sedan tog det slut mellan mig och min dåvarande partner. Sagt och gjort så behövde man flytta och genom en snabb sejour hem till föräldrahemmet (och en husvagn i detta paradis av lediga lägenheter..)  påbörjades sökandet efter en lägenhet i obbola/holmsund då jag vid den tiden var trött på Umeå och då i synnerhet Ålidhem som jag spenderat flera år i. Jag hade således kommit hem igen på riktigt, efter över 10 år sedan jag lämnade trakten som 19 åring.

Jag hamnade hos en privat värd i västra Holmsund. Illa kvickt fann man sig i att förstå att det gällde lite speciella regler. I efterhand förstår man ju att vi pratar om privata hyresvärdar som inte sköter sitt jobb korrekt och att detta är det område i Umeå Kommun som har lägst valdeltagande och bland de lägre inkomsterna. Holmsunds gamla arbetarklassområde helt enkelt. Djupvik. Som jag sedan dess älskar.

Och så började jag gå ut över mina hemtrakter dagligen med min hund och undersöka saker och ting, och hur dessa saker förändrats. Man är ju nyfiken, och jag är ju dessutom historienörd. Varje dag begav jag mig därför ut för att försöka förstå vad Holmsund blivit, och vad Holmsund idag,var för samhälle. Snabbt noterade jag att det, på det stora hela, blivit värre. Skolan var då nedlagd, rutorna sönderslagna. Flera affärer hade slagit igen (och fler skulle det bli, inte minst banken, cykelaffärn och kaféet). Djupviksparken var fortfarande mer eller mindre en industriruin från nedläggningen på slutet av 60-talet. Stigarna var helt igenväxta. Sandviksindustrin, där Hazeland sedan dess tagit plats, ekade tomt varje natt jag passerade där med hunden och funderade på det stora och lilla i livet. Mäster Erik var nedlagt vid tillfället. Tomma lokaler. Nedlagt kommunhus. Nedlagd kommunsdelsnämnd (där båda mina föräldrar suttit)

Det kändes som att en oförätt skett mot hela min barndom.

Men hemma I lägenheten så var det mesta trasigt. Fönster. Kök. Vi grannar fick gemensamt gå ned och fixa pannan för att få värme i huset. Vintern 2015 så uppmätte jag 13 grader inomhus. Tvättstugan var ofta trasig. I ett övergivet rum, strax innan man kom in, brukade en hemlös kille sova sa grannarna. Väldigt lyhört. Arbetaren 3 kom jag ihåg att beteckningen var.

Grannsämjan var ganska god ändå. Vi hamnade ju inte i några bråk eller så med varandra, och det var ändå ganska lugnt, inga större fester. Men det var trångt. Och visst fanns det sociala problem. En natt vaknade grannskapet av att polisen stormade stället helt enkelt. En av grannarna skulle också gå bort under tiden jag bodde där, hon hade jobbat på färjan under gladare 90-talet minns jag att hon berättade. Det var kortfattat, ruffigt. Men jag skulle ljuga om jag sa att någon var elak med någon annan. Alla ville bara göra sitt: och i princip alla hade jobb att gå till. Trots att våra lägenheter var skit.

När jag då vandrade av och an i detta Djupvik jag kommit till att börja älska och bry mig om, så fanns det inget som provocerade mig så mycket som vad som hände samtidigt i Umeå. Denna känsla ökade i takt med varje bok, studiecirkel eller material jag hämtade ut om just Holmsund.

Samtidigt som hela moderna umeås glasfasad. Biblioteksflyttar, nya torg, väven, navet, nya Vasaplan svepte fram över femkilometerstaden – där allt var glatt och glättigt – så klev jag bokstavligen över en kille som låg däckad i min trappuppgång I spritångorna. Tjorvade upp dörren till min lägenhet för att lägga mig och sova med jackan i sängen I väntan på vaktmästare som gjorde sitt bästa, bara för att kliva upp 05.00 nästa morgon och åka till jobbet. På nattduksbordet minns jag att ”holmsunds Köping” låg. Och fan vad jag funderade över vad fan som skedde.

Nu ska jag inte hyckla, jag har alltid varit politisk, men dessa år formade en otrolig känsla av orättvisa och ilska mot hur Umeå Kommun utvecklades. I skuggan läts de privata hyresvärdarna göra, exakt, som de ville och vi som bodde där jag bodde, vi bodde ibland bokstavligen – i skit – i skuggan av glashusen. Samtidigt kunde jag läsa om miljoner, miljarder och stora fyverkerifester i Umeå – om hur Umeås finaste festade ett helt kulturhuvudstadsår – samtidigt som vår lagerbod revs för att den var för rutten, våra grannar fick gå ihop och köra skräp till tippen för att hyresvärdarna vill kråma ut mer vinst. När grannarna rapporterar att hela hallen är fylld med piss i väggarna, som ingen tar hand om.  Inget provocerade oss mer vågar jag säga att hur Umeå framställde sig själva åren 2014-2015.  Då låg verkligen inte Holmsund som något form av kommunalt intresse kan jag lova. Och frågan är om man kunnat haft ett sådant möte på detta tema dessa år utan att behöva avsluta det i förtid från kommunens sida.

De åren lärde mig två saker:
Det är en geografisk orättvisa i Umeå som måste ordnas
De privata hyresvärdarna, åtminstone i vårt område, måste hanteras hårdare

Holmsund kommer alltid behöva krafter som vågar och orkar påtala brister, se till så folk är kunniga i vars de ska vända sig, förmedla kontakter. Några som bryr sig helt enkelt. För mig var det enkelt att vända mig mot Socialdemokraterna, när jag väl visste att de fanns.

Så då blev jag politiskt organiserad här i Holmsund. Eller ja, först organiserade vi oss självständigt  nästan av ren slump träffade vi på varandra i ett nätverk, som sedan ledde till att vi hade en lokal som vi kallade Öppna Holmsund i några år. Vi gjorde otroliga insatser för många familjer i Holmsund under flera år. Fixade pjäxor och allt möjligt när folk behövde. Renoverade lekplatser och allt vad vi gjorde. Vi brydde oss. (Denna berättelse kräver nog en helt egen text)

Men det var dessa erfarenheter, och vår aktivitet där I kombination med att jag på jobbet blivit allt mer fackligt engagerad som gjorde att jag till sist bedömde läget som att nu var jag, efter 20 års identifikation och olika aktioner och annat för arbetarrörelsen, redo att gå med i Socialdemokraterna för att få bukt på vad jag såg som den omedelbara orättvisan:

Att Umeås tillväxt ej kom till Holmsund

Nu har det gått fyra år sedan jag satt med dunjacka inomhus och knöt näven i ren frustration mot kulturhuvudstadsåret. Jag blev aktiv socialdemokrat, och dessutom Holmsunds ordförande. Och nu går vi till valurnorna igen. Outröttligt har linjen varit dessa år: Holmsund måste fixas upp, få mer liv, bli tryggare, växa, försvara sin service. Jag har hela tiden sett vår S förening som en fackförening, och försökt driva den i den riktningen. Vi är inget dött organ som lyder partitoppen, vi ska tilltahanda ta Holmsunds intressen. Och så blev det.

Alla dessa år har ju skapat ett stort nätverk, för oj vad många som hört av sig, så när jag väl till sist flyttade för 2 år sen – bara över gatan men i och för sig – så hade jag både genom studiecirklar, samtal, möten och andra berättelser inte bara gjort Holmsund till en hjärtefråga. Det hade blivit en plikt. Fortfarande Idag är det väl ungefär ett ärende i veckan som jag själv tar och fixar på något sätt, precis som vi gjorde när vi en gång i tiden hade Öppna Holmsund.

Den föreningen föressten, var det bara jag som gick vidare politisk med, resten av dem gör strålande arbete på sina arbetsplatser, eller i olika föreningar här i byn. Så man inte tror att det var någon form av politisk grupp främst, det var det inte, vi var främst intresserade av att stärka gemenskapen här. Det funkade.

Men åter till politiken.

Nu ligger budgeten där.
Socialdemokraterna satsar på två saker:
Välfärden och Holmsund

Och om jag ska avslöja en hemlighet pikant för karlar som mig, så fick jag nästan en tår i ögat när vi i Holmsund S med andra som delat vår syn till sist fick följande fastslaget på arbetarkommunen förra året inför valet:
”Umeå kommun ska inte satsa på dyra satsningar i centrum, utan på hela kommunen”

Där fick jag fan nästan en tår i ögat. Där någonstans började jag också lägga mig gångna oförätter bakom mig och blicka framåt. Vi var på gång.

Och det var flera månader innan vi står där vi är idag. Nu har vi hela holmsunds framtid på spelplanen. Vi har gått från känslan av att vara i skuggan, kränkta, till att ha chansen att blåsa liv i vårt självförtroende och framtidsanda. Brickorna ligger framme, nu ska vi sätta dem. Låt oss ta den chansen. Det är dags för Holmsund att kliva in i 2000-talet.

Rösta bara på ett holmsundsvändligt parti den nioende!

Jag fick ett brev strax före helgen av en de boende i mitt område. Jag kan bara instämma i dennes synpunkter på den tidigare bloggpost jag skrivit och jag tycker det är en bra början på olika saker som måste åtgärdas. I synnerhet uppmanar jag folk i området att lyfta frågorna mot kommunen, politiker och andra – eller varför inte bilda en ”djupvikskommittée” eller liknande. Jag delar i alla fall, med dennes godkännande, vidare brevet då jag tycker det är en bra ram på saker som borde ordnas i västra Holmsund.

”Hej
Jag bor i djupvik och läste ditt inlägg ovan. Vi flyttade till djupvik för 3 år sedan, bodde tidigare öst på stan. Detta är mina reflektioner gällande området vi bor i….
– Hyreshus kring centralgatan är väldigt nergångna 
– Det finns inte längre någon lekplats för barnen i djupvik ( slukhål), den gamla lekplatsen var ofräsch och fanns inte så mycket att göra
– För mörkt på vintern i området delvis, fler gatulampor
– Bilar parkerar hur som helst och försvårar städning och snöröjning samt som du skriver ”kloggar igen” gatorna.
– Bilar kör otroligt fort genom djupvik ofta, det är massor med tvärgator och barn i området vilket inte känns tryggt
– centralgatans promenadväg mot konsum är mycket smal och delvis växer buskage över och skymmer sikten i kurvor, obehagligt med tanke på trafiksituationen, det bästa vore om det blev enkelriktat och att den smala promenadvägen gjordes om till bred upplyst cykelväg+promenadväg.
– ”Badstranden” i djupvik har varigt extremt välbesökt och omtyckt i sommar, alla vill att  någon kör dit sand och gör en ”riktig” badstrand av det hela.”

Jag kan lämna detta brev något okommenterat då det är saker som jag själv står bakom men det jag bör lägga till är såklart det jag skrivit om tidigare:
– Inte bara renovera gamla lekplatser, utan bygga en ny större lekplats i området också (förslag: omberget, så det kan utvecklas med utegym osv under kommande år)
– Fler ordentliga parkeringsområden (t.ex. vid kajutan) så vi får bort bilarna
– Allmänt hårdare krav på privata hyresvärdar och bostadshus i området
– Renovera infrastrukturen, vägarna

En sak som jag inte tidigare tänkt på var faktiskt det här med djupviksparken som vi under flera år nu fixat till i etapper. Det syns tydligt att parken varit populär hela sommaren, en riktig sandstrand skulle verkligen utveckla området i en positiv inriktning som fortsättning på området. Likväl som kanske fler bänkar, en riktig informationstavla och belysning.

Sammanlagt tror jag att allt detta är mycket bra kravlista som jag tror och, hoppas, flera i området ställer sig bakom. Jag uppamanar alla som vill att prata med sina grannar, bilda kvartersråd, ha möten, skriva till politiker och kommunen m.m.

Under dagen har jag funderat på olika saker man skulle kunna påverka kommunen i att göra i västra Holmsund. Det är ju mina förslag, och inte förankrat någonstans, men några handfasta saker som borde göras och som jag funderat på några år.

– Renovera, återställa nuvarande lekplatser och bygga en till lekplats i området. Ett bra område för en större och bättre lekplats borde t.ex. vara på omberget. Som man skulle kunna utveckla med utomhusgym och annat på längre sikt. Ett annat förslag på bra plats för lekplats vore mellan Djupviksgatan och Svedbergsgatan, där det idag finns ett litet lusthus och tom gräsplätt. I synnerhet behövs roligare, nyare, grejer samt bänkar och annat runt nuvarande lekplatser.
– Totalrenovering av alla vägar, som är fulla med hål och annat
– Uppfräschning generellt av buskage och annat, snyggare offentliga ytor
– Fler brevlådor! Många äldre får en ganska bra bit, ned på centrum, för att posta sina brev
– Ställ högre krav på privata hyresvärdar att hålla snyggt på sina områden
– Snabbare utryckning från stan om något skulle ske
– Fler, och fräschare, parkeringsplatser (t.e.x. nere vid kajutan, det kommer behövas i framtiden också) så vägarna inte ”kloggar” igen
– Fräscha upp vid återvinningstationen nere vid Sandvik – man kan ju börja med vettig väg

Där finns direkta insatser att försöka påverka kommunen att göra och som skulle vara görligt inom 8 år, max. När vi lagt bollar i röret redan så är det dags att förbereda nästa laddning. Väck gärna frågorna mot kommunen så tar jag med mig dem till det forum jag känner till och rör mig i.

Några intressanta fakta för att förstå vårt lokalsamhälle kan vara följande.

I södra Holmsund röstade 90% av de röstberättigade i valet 2014
I västra Holmsund röstade 79. 5% av de röstberättigade i valet 2014

Det är en skillnad på över 10% mellan det mer välbärgade södra Holmsund och de äldre delarna av Holmsund runt centrum, det gamla arbetarklassområde som jag själv bor i. Sandvik helt enkelt.

Likaväl ser vi att skillnaden om du bor på västra, eller östra, sidan av järnvägen spelar roll.  På den östra sidan röstade nämligen 87% av de röstberättigade i förra valet. En skillnad på 7,5% jämfört om du bor på västra sidan.

Nu har jag inte varit millimeterrättvis med valmyndighetens statistik, men det är en rättvis avrundning av siffrorna. Det ger en bild över utvecklingen.

Det är noterbart i sammanhanget att nämna att t.ex. alla valdistrikt på Ersboda hade högre valdeltagande än västra Holmsund. Det enda område jag hittar med lägre valdeltagande är västra Ålidhem, och rätta mig om jag har fel, men där bor väl mest studenter?

Detta är helt enkelt hur situationen ser ut.

Varje röst, lagd i en låda, är dock värd exakt lika mycket. Varje röstberättigad medborgare i Sverige anses kapabla nog för att styra kommunens, landstingets och landets politik. Mellan rik och fattig, råder ingen skillnad i ett demokratiskt val.

Det är bara det att 10% fler bryr sig om hur samhället styrs och hur vi ska fördela våra gemensamma resurser i den södra valkretsen, än den västra. I realiteten så avstår alltså de som kanske berörs, mest, av hur kommunala och nationella politiken förs – gällande sjukvård, arbetslöshet, integration och skola – mer än de som har det lite stabilare med utbildning och inkomster. Man kan också säga att när ett område röstar mindre, så blir också deras röster mindre värda – man ger över sin röst till någon annan. Framförallt är det en illavarslande signal. Här har vi inte levererat.

Allt det här är ett tecken på en fråga jag tidigare berört. Nämligen den att i den mån det råder klyftor i Holmsund, så är de framförallt ekonomiska och sociala – någon fråga om invandring är det inte i huvudsak – då Holmsund är lika svenskt som Danderyd eller Lidingö i Stockholm. Men min poäng inte att stanna där, utan att det är uppenbart så att folk är mer missnöjda i vissa delar av vårt samhälle.

Det är upp till politiken att ta reda på varför: och att leverera svar på frågorna. Jag själv har ju bott här i västra delarna nu några år, både hos berggatans privata hyresvärdar, likväl som i hus – jag rör mig  ju här dagligen – så jag har en föraning om vad man snackar om. Men det behövs en rejäl undersökning, hus för hus, inför valet. Statistiken från SCB och andra undersökningar pekar ju redan på uppenbara fakta i frågan, det handlar om klass. Men hur löser vi den här lokalt?

Detta är en politisk och social utmaning, som alla, demokratiska politiska partier bör ta på allvar. Det är en klyfta över järnvägen men kanske framförallt mellan järnvägsgatan och alla områden söder om denna. Och även om vi i Socialdemokraterna för en sådan politik som uppbär stor legitimitet, särskilt i de östra och södra delarna av Holmsund, men även i västra –  så är det inte av egenintresse för vårt parti jag tar upp frågan, utan för att göra alla medvetna om en illavarslande utveckling.  Detta berör alla partier, men särskilt alla som bryr sig om att medborgare i Holmsund ska känna självförtroende och vilja att engagera sig i sitt lokalsamhälle. Skiter man i att rösta, så skiter man oftast i att engagera sig i en förening också för den delen.

Det är därför upp till, framförallt, oss Socialdemokrater att därför se till att inte bara bygga broar över järnvägen, utan att överbrygga även de sociala skillnader och orättvisor som allt mer kan slå rot i vårt samhälle. Att reagera när larmet i går. I lösningen av de sociala frågorna, i att lyssna och lyfta frågor som folk bryr sig om, ligger också lösningen på hur man bygger ett tryggt samhälle, där alla känner sig delaktiga och sedda.

Det är därför upp till oss, väljare som medlem, att börja lyssna och leverera i de västra delarna av Holmsund. Ja det är rent utav allmänt medborgerligt intresse för alla. Och då måste vi acceptera faktumet att alla kommer inte vara så jävla nöjda över hur samhället utvecklats de senaste 30 åren.

Såna samtal står jag redo att ta vilken dag som helst.