Hej, hej.

Jag trodde att det mäktigaste med den här dagen skulle vara att taxichauffören som stod på Bromma flygplats och väntade hade en sådan där liten skylt med mitt efternamn på, men även om jag, den unga halvlantisen, visserligen fann just det lite ballt så var ändå resten av dagen betydligt häftigare än så. Har träffat intressanta, starka, intelligenta, varma och trevliga kvinnor under de timmar jag befann mig på Berns i Stockholm, och fått delta i intressanta diskussioner om tobaksindustrin och och all dess marknadsföring till kvinnor. Har tyvärr inte en enda bild från dagen, men jag kan lova er att den var fantastisk.

Linda Skugge kom fram till mig efter lunchen och ville hälsa och sa att hon tyckte att jag såg så cool ut, och sedan tog hon en bild på mig till sin blogg. I sådana lägen ska man väl egentligen vara lite kylig, men jag betedde mig i stället som en crazy person och ordkräktes över henne, eftersom jag ju så gärna ville förklara vad exakt det är jag gör på Västerbottens-Kuriren och att min lilla blogg egentligen mest är trams som jag skriver för mitt eget höga nöjes skull. Hon var i alla fall otroligt glad och trevlig, och jag kommer leva länge på att en skribent som betytt så oerhört mycket för mig under tonåren kom fram och ville surra med just mig.

Hej, hej.

Krönikan är klar, vilket känns fantastiskt, men nu är jag nervös i stället.  I morgon bitti kastar jag mig nämligen i en taxi som ska ta mig till flyget och sedan ska jag spendera en dag i Stockholm.  A non smoking generation har bjudit in mig till en mingellunch på Berns där även Linda Skugge, Amelia Adamo, Titti Schultz och Alexandra Charles med flera ska närvara. Helt otroligt roligt och superspännande, såklart, men samtidigt kissa på sig-nervöst. Men vad fan, allt är klart och betalt och nu behöver jag bara intala mig själv att jag klarar allt jag tar mig för och att det inte finns någonting att vara nervös över. Man kan säga att jag sitter och gör någon slags Stig-Helmer i denna stund.  Typ: ”Jag kan prata, jag är inte blyg!”

Äsch, det blir nog rock ’n’ roll det där. Nu ska jag sova.

Hej, hej.

Just nu pågår en liten operation som jag valt att kalla "Gå fan inte och lägg dig i sängen trots att du både vill och inbillar dig att det går lika bra att skriva en krönika där som vid sekretären. Gå och duscha och gör dig en kopp kaffe i stället. Brudjefvel" Så det är väl vad jag ska göra om en liten stund. Brygga kaffe och duscha, alltså. Kanske ger jag mig själv några örfilar också.

Helgen har varit tåpp’n. I går fraktades min superfina radiomöbel hem från Bjännberg i närheten av Hörnefors, och jag är så enormt tacksam över att jag har världens bussigaste vänner som ställde upp med bil, skjuts och bärhjälp och dessutom inte skällde för att jag var så vimsig när jag skulle ta reda på vart vi egentligen skulle (fick dock bara två kurrar i kartläsning av Anna, men det får jag ta och dessutom måste jag säga att det var ett otroligt generöst betyg med tanke på hur värdelös jag var). Tack Anna och Robbelibob, you rock! Det är ju ingen liten pjäs jag köpt direkt, och dra mig baklänges på en sketen liten vagn vad underbar den är! Är helt kär. Ljudet är kalasbra (det bevisades redan i Bjännberg där säljaren spelade lite kramgoa bitar med Vikingarna för oss) och till och med lamporna fungerar som de ska och tänds när man öppnar luckorna till vinylspelaren. Femhundra spänn betalade jag för den, kan knappt tro att det är sant.

I dag har jag varit i Lycksele och firat min ljuvliga gammelfaster Gretha som fyllde nittio år i onsdags. Hon och hennes man Kalle har varit gifta i sextio år och de är mina absoluta favoritgamlingar i hela världen.

Kalle och Gretha. Här ser hon inte så glad ut, men jag lovar och svär på att hon skrattar ofta och mycket, och när hon gör det är det ungefär det mest smittande som finns. På väggen hänger förresten ett porträtt av min gammelmorfar (eller något åt det hållet) som konstnären Olle Blomberg har målat. Jag älskar den där tavlan. Mest för att det är så fint hur han blivit avmålad i arbetsskjortan.

Mina mostrar Maggan och Katarina, och så Kalle förstås.

Ett gosigt barn! Åh! Min kusin Marias son Tindur (eller The Tindzor, som jag tycker ska vara hans nya superhjältenamn). Han skrattar förtjust när man tar ett lustigt grepp och nafsar honom i sidan.

The Tindzor.

Sedan rotade jag i några skrivbordslådor och hittade Kalles gamla körkort för förande av automobil från nittonhundrafyrtioett. Fränt, tyckte jag.

Nej hörrni, nu vankas det kaffe och ett par timmars jobb. Hej då, hej då.

Hej, hej.

Åh, jag känner mig så äckligt sprudlande glad i dag. Varför? Därför! Men även för att jag i morgon får skjuts med Anna och Robert till Hörnefors för att kunna hämta hem den här pärlan:

Och nästa helg hämtar jag hem den här ljuvliga lilla byrån från Örnsköldsvik:

Fantastiskt! Det finns inget bättre än att fynda.

Hej, hej.

Nu har jag lärt mig i princip hela Serbiens bidrag utantill, och så har jag tagit reda på vad texten betyder. Jag börjar till och med tycka att den där dängan är riktigt svängig. Älskar trumpetbitarna, pottfrippan och hans dans. Det där min mor sa om att man blir lite egen av att bo själv under lång tid stämmer nog… Men alltså, har jag bestämt mig för att heja på något eller någon så gör jag det ordentligt. Орасположити Србија, љубио дечак! Да ли смо за спавање заједно?

Jag har förresten haft världens bästa dag i dag. Staffan Westfal, en av mina stora idoler, stannade till vid min plats i dag och surrade en stund, och han tittade mig rätt in i ögonen och sa så många fina saker om mig och mitt skrivande att jag var nära att börja gråta. Han har alltid peppat mig, men det han sa i dag slog allt. Dessutom händer det så mycket annat roligt, och jag känner mig så lyckligt lottad som får jobba med det jag gör. I helgen ska jag recensera Millencolin och titta förbi Nordic Rock, och just nu planeras det för fullt inför sommarens äventyr. Jag ska jobba för redaktionen på min semester från Privatmarknad även den här sommaren, och det ska bli så jävla roligt. Är det inte märkligt, så säg? Antar att planerna är hemliga än så länge, men tids nog ska ni få veta vad det är för tokigheter som väntar mig.

Annat jag ska göra i helgen, förutom att jobba, är att gå på Sex and the city 2 på lördag tillsammans med världens bästa Lovisa, samt fira min gammelfaster Greta i Lycksele på söndag. Hon blev nittio bast i går, det ljuvliga gamla rivjärnet.
Det kommer bli en helt lysande helg, det är jag säker på.

Hej, hej.

Jag tycker nog om Eurovision Song Contest betydligt mer än vad jag vill erkänna, och jag satt minsann och kikade på första semifinalen i går. Och helvete vad jag skrattade! Det var ju helt vansinnigt roligt. Titta på den sköna blandningen mellan Idol-Ola och Mia Törnblom nedan, till exempel. Honom hejar jag på! För visst gick han vidare, va?

Serbien var dock inte roligast, för det var fler bidrag som fick mig att skratta ännu mer. Som i första framträdandet (minns inte vilket land) där de typ hade crazy, självlysande fioler och någon man i en märklig väst juckade med en saxofon, och det där framträdandet med tjejen som såg helt jävla jätteledsen ut och stod i en porrkimono och sjöng om Mr God. Läs gärna hela den låttexten här, den är verkligen fantastisk. Djup, liksom.

Inte för att låta bajsnödig eller så, men jag bytte faktiskt till Kobra efter ett tag (kom ihåg att jag bara har fyra tevekanaler, hade jag haft trean och kunnat se typ Svenska Hollywoodfruar hade jag nog glott på det istället) och sedan gick jag och la mig. I morgon ska jag försöka kolla på den andra semifinalen från början till slut och det kommer bli fantastiskt.

Hej, hej.

Hej, hej.

Nu har snygga, coola och multibegåvade fröken Wing – fantastisk frisör och vän – lanserat sin hemsida. Ta en titt bums ögonaböj!

Copyright Retroella. Hår/styling: Sarah Wing. Foto: Camilla Blomberg

www.retroella.se

Jag har många gånger funderat över hur jag skulle reagera om jag såg något brott begås, och tänkt att jag förmodligen är en sådan som fegar ur totalt och vänder andra kinden till. Men tydligen är jag inte alls sån.

Jag har jobbat i princip hela dagen, kvällen och natten på Kulturnatta, och det har varit jätteroligt och trevligt hela tiden förutom slutet som blev helt fucked up. För ungefär en och en halv timme sedan var jag och Lovisa, som hållit mig sällskap i kväll, på väg från O’learys där jag tagit en efter jobbet-öl och hon en Fanta och vi suttit och surrat med Sarah i någon timme, då vi blev vittnen till en man som slog till en kvinna. Man såg liksom på håll att de var osams, och precis när vi passerade såg jag hur han slog till henne i ansiktet och stod och höll i hennes armar jättehårt. Såhär i efterhand är jag lite förvånad över hur jag reagerade, men jag gick i alla fall och ställde mig vid dem och frågade vad fan i helvete han höll på med och sa att han fan inte fick slå henne, medan jag tänkte att "jävlar, nu får väl jag också stryk". Då sa kvinnan, som grät och lät hur skärrad som helst, att han inte alls slog henne, och när jag sa att jag skulle ringa polisen så sa mannen att han minsann redan hade gjort det, att jag och Lovisa skulle hålla fast kvinnan istället och att det var bra att jag skulle ringa. Som att det var kvinnan som hade gjort något fel och var helt galen, liksom. Sedan ringde jag snuten som var där inom ett par minuter och jag och Lovisa fick lämna vittnesmål.

Just nu ligger jag hemma i sängen och känner mig helt uppriven. Tänker på att mitt vittnesmål förmodligen lät helt osammanhängade på grund av att jag var så skakis, och tänker på hur sorgligt det är att hon förmodligen aldrig kommer göra någon anmälan och att det där aset kommer att dänga på kvinnor i evigheters evighet.

Hej, hej.

I juni gifter sig min äldsta brorsa Johan och hans flickvän Linda nere i Gävle där de bor, och jag längtar verkligen ihjäl mig efter att gå på deras bröllop och tippar på att jag kommer böla ögonen ur mig. Jag kan inte tänka mig ett liv som inte innehåller Linda, så det känns fint att hon blir lite snärjd och inte kommer undan så lätt efter den femte juni.

Senast jag surrade med Linda i telefon underströk hon verkligen hur självklart det är att jag får klä mig precis hur jag vill på deras bröllop, men jag, som aldrig brytt mig särskilt mycket om, eller ens känt till, vilka färger som betyder vad i bröllopssammanhang, frågade ändå av ren nyfikenhet vad som gäller när det kommer till sånt där. Då sa hon bland annat att om man bär lila så betyder det att man har legat med brudgummen.

Jag funderade ett tag på att ha på mig den här klänningen som jag köpt på Daisy Dapper:

Nu har jag hakat upp mig på det där och tänker inte ha den längre. Fullt ös incestuös och allt det är, men jag har fan inte legat med min bror. Och hör sen!