Jag är morgonpigg. Och kvällspigg. När jag i morse googleöversatte de båda uttrycken till engelska kände jag genast att båda uttrycken verkligen stämmer in på mig. På morgonen stiger jag upp "med tuppen" med en skön känsla av att ha tagit tillvara något väldigt värdefullt. Att jag inte förbrukar den gåva som livet gett mig; att få vara frisk, nyfiken, mätt i magen och att jag har en hel oförbrukad dag framför mig. På kvällarna försöker jag alltid sammanfatta den gångna dagen och då sitter uttrycket "spirited" (ungefär andlig) som en smäck. Som en följd av detta känner jag mig alltid fri som fågeln, trots att jag alltid följer samhällets samtliga lagar.
Förutom Jantelagen förstås…
Gomorron!
Ny administration i Nordmaling
Strax nordost om Olofsfors i Nordmalings kommun byggs nu för fullt på den nya administrationsbyggnaden. I det gamla huset i centrum kommer i framtiden politiker av alla modeschanger att strutta omkring i full frihet. De verkliga makthavarna kommer då att få vara ifred där de sitter och jobbar i den ointagliga bunkern på heden vid avtagsvägen till Sunnansjö.
MEAU
Jag kanske borde skicka in följande motivering till tävlingen NY TID – NY STAD:
Vi har 4 katter och bor alldeles intill vägen mellan Nyåker och Norrfors. Mängden bilar som passerar är inte hög, men hastigheten på dem är desto högre. Därför skulle jag vilja göra en varningsskylt för katter – en hemgjord kattillustration tillsammans med frigolitbokstäverna MEAU (med bortfilad Å-prick). Detta ord blir då också EU-anpassat och det helsvenska J-et har ersatts med ett internationellat klingande E. I den framtid där Nordmaling inkorporerats med Umeå kommun går det naturligtvis att återställa ordet till UMEA vilket passar utmärkt då vår by gränsar till Bjurholms kommun. Skulle tro att bokstäverna Å, Ä och Ö blir jämgamla med Nordmalings kommun och att båda irritationsmomenten isåfall kommer att upphöra ungefär samtidigt.
Då får vi en Ny tid i en ny stad!
//Gomorron!
Hörsel: 100%. Syn: 50%
Bilden visar med all önskvärd tydlghet vilket av älgens sinnen som är viktigast för överlevnaden. Luktsinnet som alltid fungerar till hundra procent har redan artbestämt inkräktaren. Nu gäller bara att avgöra vilken avsikt det främmande djuret har. Då är det hörseln som är viktigast. Synen blir klar trea i sinnenas prioriteringslista hos skogens konung.
(Förmodligen gäller det omvända förhållandet när vår kung Karl XVI Gustav vistas i förment "osäkra miljöer".)
Bekräftelsebehov
Vårens mediakampanjande mot Holmlund har nu betygsatts. Och traditionsenligt fick kommunalrådet betyget IG. Och?
"Opinionsundersökningar" av det här slaget är enbart den gängse metoden media använder för att få bekräftelse på en lyckad insats. Hade siffrorna visat på motsatsen, dvs att Holmlund fortfarande har den popularitet som röstetalen visar hade undersökningen aldrig publicerats. Åtminstone inte i det omedelbara synfältet. Mellan valen virvlar luften i Umeå av invektiv mot charmtrollet Holmlund, men när folk står i röstningsbåset på valdagen blir det ändå hans parti som drar det längsta strået. Det enda undersökningar av det här slaget bevisar är hatkärleken mellan stadens befolkning och n’Lennart. Att media tack vare detta kan tillfredsställa sitt bekräftelsebehov är enbart en biprodukt av det förhållandet.
Gomorron!
Nödig lösning
Vid besöket på nygeriatriken igår blev jag plötsligt tvärnödig och tvingades uppsöka närmaste toalett. När jag fällde upp locket på toastolen såg jag något som fick mig att småle gillande. Någon hade fixat lockfästet på det finurliga men i glesbygden vanliga sättet, man får ta vad man har och göra det bästa av det. Det är ju inte varje dag – eller vecka heller för den delen – inlandsbor är på järnaffärn. Jag vill helst tro att någon av de äldre patienterna som upptäckt det trasiga locket och gjort som han/hon skulle ha gjort hemma. För även om många själsförmögenheter kan vara förlorade när man hamnat på geriatriken sitter vissa praktiska färdigheter som berget.
Räven på Stormyra
I söndags när jag gick en runda på skogen dök plötsligt denna vackra räv upp ur ett dike på Stormyran. Lyckligtvis upptäckte jag honom först, så jag hann försiktigt gå ned på knä och sätta igång kameran (tyvärr utan stativ) innan han var uppe på vägen. Men trots att jag försökte hålla mig helt blickstilla blev den snabbt varse att det var något i hans synfält som inte stämde. Den hade ingen vittring från mig eftersom vinden var i min favör. Filmsnutten visar tydligt den ambivalens rävens nyfikenhet skapar. Samtidigt som den vill undersöka vad som dykt upp på vägen säger hans sjätte sinne att det kan vara farligt att gå för nära. Den flyr snabbt ett par gånger och varje gång den återvänder tar den ytterligare några steg närmare mig. Slutligen drar den dock iväg och jag får en sista glimt av den röde när han stannar upp och känner människolukten i mina färska spår.
Gonatt!
Surikater på Smalhygget
Under intensivt spårande med "näsan i backen" får man ofta lite annorlunda perspektiv på sin omgivning. Som t.ex. idag när denna surikatliknande åkerfräkenfamilj dök upp framför mina fötter.
Namnet på växten vars blomställning liknar ögonlösa eller förpuppade fåglar vet jag inte, men de får verkligen min egen fantasi att blomma.
Gonatt!
Harold Camping
fick nästan rätt i att världens undergång skulle ske igår lördag.
Vulkanen Grimsvötn på Island fick ett ordentligt utbrott vid 18-tiden vilket gav de troende i hans närhet hopp om li.. förlåt död. Förutom detta blåser det kallt och jävligt ute trots solskenet och själv är jag inte riktigt pigg heller. Men det kan förstås bero på jättepizzan från Michelangelo i Bjurholm jag tryckte ned vid dagens middag.
Straffet kom direkt
Solen sken från sydost och fick molnen över bjurholmstrakten att se extra hotfulla ut idag när vi skulle till Bjurholm för att storhandla. Solen strålade dock fortfarande när vi gick in på affären. Väl inne på Konsum upptäckte vi till vår fasa att det satt en spindel på konsumkassens botten. Frågan var bara hur vi nu skulle hantera detta? Spindlar och regn är i vår familj förknippade med döden (i första hand för spindeln). Trots detta fick denna lilla krabat i hastigheten sätta livet till denna dag. Ingen av oss ville visa sig "pjöllri’t" och bära ut den så spindeln krossades omsorgsfullt med en morotspåse (infällda bilden).
Och Gott sa’n, när vi lämnade butiken en stund senare hade regnet börjar strila, inte mycket, men ändå. Efter denna lektion blev hemresan spännande. Hade en svart katt passerat över vägen hade vi fått vända om och endera ta Klubbsjövägen eller åkt via Bjurvik och Bjärten hem. Jag tror nämligen inte det hade räckt med ett trefaldigt "tvi" för att undvika en olycka efter denna varnande påminnelse om livets realiteter…
Senaste kommentarerna