Den första gången

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har ofta funderat över hur det gick till angående flera olika ”första gånger” sedan människa gick på två ben. Jag har svårt att exempelvis föreställa mig hur den första människan någonsin som grävde upp en potatis och höll den fula jordtäckta klumpen i handen kunde tänka för sig själv – Mums! Det här ser gott ut!

Tänk på den allra första personen som tog mormors största bordsduk, knöt på något sätt dess alla fyra kanter till en ryggsäck och därefter hoppade ur ett flygplan med förmodan att det skulle bli jättekul!

Tänk på den första stackars människa som 5000 f.kr. vågade gapa stort för att bli försökskaninen till världens första tandläkare! 

Tänk på den allra första personen som rullade ihop ett blad torkad tobak, satte den ena ändan mellan läpparna, tände den andra ändan och till slut fyllde lungorna med den svidande röken. Tänkte han verkligen för sig själv  – Ååååå …vad skönt!?

Det finns många olika exempel av världens alla första gånger som jag tror blev av tack vare en blandning av kreativitet, geni, vision, nyfikenhet och sist men absolut inte minst en aning galenskap!

Bli först att kommentera

Receptet för ni som ville det!

Av , , Bli först att kommentera 2

Här kommer äntligen receptet till majsbrödet som jag skrev om förra helgen! Tänk på att jag direkt översatte receptet från engelska, som förklarar varför måtten eventuellt låter lite annorlunda. Varsågod och lycka till!

Majsbröd (Johnny cake)


126 gr vetemjöl

130 gr Saltå polenta

48 gr socker

2 tsk bakpulver

1 kryddmått salt

2.3 dl (244 gr) mjölk

52.5 gr matolje

1 stort ägg (eller två små)

Gör så här:

Sätt på ugnen med temperaturen vid 204°. Smörj en ugnsform (fyrkant eller pajform på max 20cm diameter) med smör, margarin eller lite matolja.  Rör ihop alla de torra ingredienserna i en skål av medium storlek.  I en annan skål vispa lätt ihop ägget (eller äggen), mjölken och matoljan och därefter slå in röran i skålen med de torra ingredienserna. Rör ihop allt men inte för hårt eftersom smeten inte skall vara alldeles slätt! Häll in smeten i ugnsformen och baka i den uppvärmda ugnen i 20-25 minuter eller tills brödet blir en fin gulbrun färg. 

Brödet skall svalnas max 10 minuter för bästa smak!  Serveras med smör och helst honung, men det går bra med sylt också. 

Bli först att kommentera

Min älskade Wichita!

Av , , Bli först att kommentera 3


Jag älskade precis allt angående Wichita vars namn betyder ”vindens folk” enligt indianstammen som döpte såväl staden som floden som rinner rakt igenom staden. Vädret var utmärkt med dess varma temperaturer och dess stående men mjuka och varma präriebriser. Invånarna var anmärkningsvärt lunga, snälla, vänliga och hjälpsamma. Med undantag av ett par större kullar är landskapet i hela delstaten alldeles platt så långt ögat kunde se. Därför var det lätt att cykla och promenera som var (och fortfarande är) Kalles och min favoritmotionsmetod. Folkmusik som har varit en livslång hobby för mig fanns det gott om i Wichita, fastän det tog lite tid innan jag hittade den stora källan av spelkompisar, musikföreningar och spelmansstämmor.

Jag var också mycket nöjd med sjukhuset där jag jobbade! Jag beundrades av de ordinarie anställda för min skicklighet och kunskap på kirurgiska ingrepp som kändes riktigt bra. Jag betraktades av de flesta arbetskamraterna som en hjältinna eftersom bemanningsbehovet var enormt överallt i Kansas och särskilt på just det där sjukhuset. Mina nya vänner och arbetskompisar var fascinerade över mitt mål av att flytta till Sverige och berömde mig för mitt mod och beslut.   

En annan sak som gjorde Wichita en härlig upplevelse var att Kalle kom och hälsade på mig ungefär var annan månad under tiden jag väntade på mitt uppehållstillstånd – alltså fem gånger!!  Vi fick känna varandra och därmed blev vi ännu mer kära för varje besök han gjorde hos mig. Jag jobbade i tio timmar måndag – torsdag under vilken tid Kalle roade sig själv genom att bl.a. vila och sola bredvid poolen, läsa, promenera eller cykla runt staden för att upptäcka vad som fanns.  På kvällarna när jag kom hem åkte vi runt och hittade roliga saker att göra i Wichitatrakten.

Bilden visar Kalle som för första gången kom i närheten av en av de hundratals oljepumpar som finns överallt i Kansas. Han hade tidigare sett dem bara på film! Bilden togs på väg till Dodge City!

Kalle och jag tyckte mycket om att cykla eller promenera längs de många vackra vandringsleder och parker som finns i Wichita. Men vi stannade ofta kvar i min lägenhet för att bara äta gott och prata i timmar medan vi läppjade på ett glas vitt vin.  Under helgerna när jag var ledig åkte vi runt i min bil för att upptäcka andra delar av Kansas.  Jag fick bara en vecka som semester hela tiden jag bodde i Wichita och då reste vi till grannstaten Colorado! (Den där resan kommer att bli ett annat blogginlägg någon dag). Vi hade obeskrivligt kul tillsammans men också djupa känslomässiga samtal, så när Kalle blev tvungen att åka hem till Sverige blev tystnaden och ensamheten under de följande dagarna nästan olidligt!

Men jag fattade så småningom en ytterligare anledning varför jag trivdes så bra i Wichita! Det blev nämligen mitt i 1800 talet en stor invandring av svenskar till Kansas! Det finns t.o.m. en mycket aktiv svensk-amerikansk förening i Wichita i vilken jag blev medlem! Den lilla staden Lindborg som ligger inte långt ifrån Wichita kallas för Little Sweden! *  Så jag är övertygad om att den svenska kulturen lever vidare i Kansas tack vare de tusentals svenskinvandrare där, och det känns för mig som om det var meningen att jag skulle hamna precis i Wichita!

* http://www.littleswedenusa.com/prior
 

 

Jag älskade Wichita också för att jag förknippade staden med frihet, äventyr, ny start och ”kan själv” efter ett 24-årigt äktenskap varav de sista femton åren upplevdes av mig som tråkiga och otillfredsställande.  Jag behövde verkligen den tiden alldeles ensam för att noggrant tänka igenom vad jag höll på med och för att ärligt undersöka själen i lugn och ro för att vara säker på att jag verkligen vågade flytta från ett tryggt liv i USA.   

 

Delstaten Kansas i USA består av i stort sätt ett enda platt, stort majs- och vetefält med enstaka byar och större städer här och där. Detta är försättningen av mitt blogginlägg tidigare idag angående Kansas största stad, Wichita. Min tid där kommer för mig att förbli en oförglömlig upplevelse!

Bli först att kommentera

Wichita, Kansas – det första steget mot Sverige

Av , , Bli först att kommentera 6


Den röda markeringen i bilden ovan pekar på staden Wichita som ligger precis mitt i USA:s huvud kontinent (alltså utan att räkna Alaska och Hawaii). 

 

Tiden mellan oktober 2000 och oktober 2001 blev för mig utan tvekan den mest känslomässiga tolvmånadsperioden har jag upplevt i hela mitt liv. Mina känslor svängde snabbt och starkt genom hela känslospektrumet som en människa möjligt kan uppleva!  Jag hade nämligen blivit kär i en härlig svensk man och han och jag tillsammans bestämde vi oss att bli ett riktigt par. Han var änkeman men jag var kvar i ett olyckligt äktenskap.   

 

Det är minsann inte lätt att lämna ens etablerade och bekväma arbets- och vänkrets för att ta ett stort steg in i det okände, så jag upplevde också starka negativa känslor liksom skam, oro, frustration, och stress!  Men jag var ”obotligt” kär som blev drivkraften som gav mig modet och styrkan att lämna allt för att börja ett helt nytt liv i Sverige. Det värsta var när jag berättade för mina då unga men vuxna barn om mina planer som förstås gjorde dem oerhört ledsna och som fortfarande svider i mitt hjärta.  

 

Man kan förstås inte flytta till ett helt nytt land bara eftersom man bestämmer sig för det. Bland de första stegen mot mitt mål var att ansöka om ett uppehållstillstånd i Sverige.  Det var en lång och ganska invecklad process som jag fick veta skulle ta c:a tio månader innan Migrationsverket kunde fatta ett beslut. Eftersom jag samtidigt tog ut skilsmässa behövde jag att hitta eget boende medan jag väntade på uppehållstillståndet.  

Jag sade upp därför mitt jobb på sjukhuset där jag hade jobbat i 27 år och skaffade ett jobb på ett bemanningsföretag som anställer erfarna operationssköterskor. Jag valde att bli en så kallad ”traveling nurse” av framför allt tre anledningar. För det första, lönen var vansinnigt mycket som passade perfekt de höga kostnaderna av att ”ta mig loss” från USA och för att förbereda mig att flytta till Sverige.  För det andra ingick en gratis möblerad lyx lägenhet bland arbetstagarens förmåner som också passade mitt behov av ett boende.  För det tredje ville jag låta barnen ”bli vana” med min frånvaro genom att välja en tjänstgöring som var inom ett rimligt avstånd från hemstaden så att vi emellanåt kunde träffas tämligen lätt.   

 

Därför tackade jag ja till tjänstgöring i Wichita, Kansas som tursamt nog blev ett väldigt lyckligt beslut! Men eftersom detta blogginlägg redan är längre än jag räknade med skall jag berätta mer om mina upplevelser i Wichita i mitt nästa blogginlägg. Jag lovar att publicera fortsättningen till denna historia strax efter middag ikväll. Så välkomna åter om ni vill läsa om min älskade Wichita och de härliga minnen jag har från den tiden att jag bodde och jobbade där!

Bli först att kommentera

Fredagar är guld värda!

Av , , Bli först att kommentera 4

ÅåÅååå….vad skönt!  Karl-Gustav och jag har hittills haft en väldigt trevlig kväll med allt som ingår i vår fredags mys! Tänk att kvällen är fortfarande ung som innebär att det finns rätt så mycket tid kvar att njuta av rent nöje och att må bra innan vi nästan blir tvungna att ge upp och gå lägga oss.

Vår kväll tillsammans har hittills bestått av bl.a. ett väldigt intressant och ivrigt samtal vid köksbordet under middag.  Det är väl känt hur ett litet glas vin kan lyfta fram härliga minnen och intressanta samtalsämnen, eller hur?  Det ingick i kvällens samtal vissa av mina härligaste minnen som handlar om tiden jag jobbade för ett bemanningsföretag i  Kansas, USA, medan jag väntade för uppehållstillståndet att bli godkänt av Migrationsverket här i Sverige.  

Oj, vad jag älskade tiden som jag bodde och jobbade i Kansas!  Jag skulle gärna skriva mer om ämnet, men just nu måste jag sluta detta blogginlägg så att jag kan ta min plats bredvid Kalle på soffan för att titta på mitt favoritprogram, Let’s Dance!  Så blogginlägget angående min älskade delstat, Kansas, USA måste vänta tills lördag! Vi hörs!

Bli först att kommentera

En liten morgondikt

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Nu är det fredag som är min favoritdag av uppenbarliga anledningar!  Efter en lång tuff vecka på jobbet ser jag mycket fram emot våra trevliga fredagsmysrutiner! Medan jag förberedde mig till jobbet i morse kom jag plötsligt ihåg en gullig liten barndomsdikt vars poäng är att livet går lite smidigare med en bra attityd och ett hälsosamt perspektiv.  Varsågod!

Little birdie in the sky

Dropped some whitewash (bajs) in my eye

I’m a big girl so I don’t cry

I’m just glad that cows don’t fly!

Bli först att kommentera

Vad är kärleken?

Av , , 4 kommentarer 11

Varför älskar vi de människorna som vi älskar?  Vad är det som egentligen definierar kärlek?  Vilka människliga egenskaper avgör huruvida vi älskar en annan person eller inte?  Hur kan begreppet ”kärlek” framkalla såväl positiva känslor som negativa känslor och allt emellan?  Vad betyder kärlek för oss människor?  Hur mättar man kärleken?  Vad är det som gör kärleken att antigen växa eller dö? När inser man att kärleken tar slut?

Kärleken är livets mäktigaste begrepp och det finns förstås många olika sorters kärlek.  Syskonkärlek, äktenskaplig kärlek, föräldrakärlek, familjekärlek, vänkärlek och grannkärlek. Man kan även ”älska” sin hobby, böcker, jobb, livet, Gud, o.s.v.  Det går därför inte att definiera kärleken i ett enda avseende eftersom det finns så otroligt många olika nivåer och begrepp av kärlek!  

Det finns många exempel på behovbaserad kärlek när man älskar någon annan p.g.a. de behöver någon stans att bo, någon annan att hjälpa till med ekonomien, någon annan att ta ansvaret, någon annan att lita på eller när man inte har ett annat val i livet, exempelvis kvinnor som blir misshandlade men påstår ändå att de ”älskar” sina män – bara p.g.a. de har inga pengar och ingen annanstans att fly!  För mig är detta en ohälsosam sortens kärlek.

Men ändå kan man generalisera begreppet kärlek till en vis mån.  Äkta och hälsosam kärleken bör förstås göra man lycklig, pigg, belåten, tillfredsställd, trygg, stärka, stimulerad, lugn och rofylld. Men äkta kärlek måste också innebär en del lojalitet och stöd även när det känns tufft, så därför framkallar kärleken emellanåt negativa känslor också exempelvis frustration, misstro, svek, brist på tålamod och besvikelse.  Men, var går gränsen? När blir de negativa känslorna så många att vågen tippar från kärleken till förakt?

Oroa er inte! Detta inlägg handlar INTE om min kärlek till min man!  Han och hans kärlek är bland det bästa som har hänt mig hela mitt liv!  Nej, det som inspirerade detta inlägg är min älskade men mycket besvärliga dotter samt en avliden syster som var en mycket krånglig och underlig person som åstadkom många mörka stunder för mig och mina föräldrar. Men, jag älskar min dotter och älskade "på ett sätt" min syster ändå. Jag kommer en dag att skriva mer om min syster, men nu måste jag avrunda detta för mig terapeutiska inlägg med ett citat:

Älska alla, lita på några, skada inga andra.
William Shakespeare

4 kommentarer

Härligt med nybakat bröd

Av , , 4 kommentarer 3


Bilden ovan visar ett nybakat matbröd som är vanligt i USA – framför allt bland arbetarfamiljer i nordstaterna men överallt i sydstaterna.

Brödet är känt för två olika namn – cornbread (majsbröd) i sydstaterna och "Johnny cake" (johanskaka) bland nordstaterna som är vart min hemstat Michigan ligger. När vi vistades i Michigan förra året (d.v.s. maj 2010) köpte jag en förpackning "Quaker corn meal"  för att kunna baka Johnny cake här i Brån. Det finns förstås majsmjöl här i Sverige, men det här majsmjölet är grövre än man kan hitta här i Västerbotten.

I mitt barndomshem åt vi Johnny cake rätt så ofta delvis eftersom det var billigt och delvis eftersom det var ett av min pappas favoritmatbröd. Jag minns med ett leende det fullständigt tillfredsställa utseende på hans ansikte när han tog den första biten nybakat Johnny cake i munnen. Senare på kvällen tog han ofta en portion av brödresterna, smulade den in en djuptallrik, strödde lite socker över och till sista hällde mjölk över smulorna för att äta den som en slags bryta a la Michigan.

Det var länge sedan jag åt det här speciella brödet, så idag fick jag plötsligt lusten att baka Johnny cake till vår lunch. Brödet äts helst varmt och med skamligt mycket smör och honung, som man kan se på bilden ovan! Mmmm…vad gott det var!!

4 kommentarer

God Bless America

Av , , 4 kommentarer 7

Trots att USA grundades på en klar separation mellan staten och kyrkan, har tron på Gud blivit liktydigt med patriotism. Politikerna i USA har dessvärre lärt sig att det är politisk "självmord" att inte uttala sig eller bete sig på ett nästan överdrivet Gud-och-land patriotiskt sätt.

Därför är det nästan ett måste för presidenten och även andra höga politiker att sluta sina tal med "God bless America". För mig känns detta beteende mer än bara pinsamt därför att bland alla världsledarna är det bara USA:s president och al-Quaidas medlemmar som nämner Gud i sina tal.

4 kommentarer

Dags att bojkotta!

Av , , 2 kommentarer 8

Ni har säkert redan läst artikeln i dagens VK om underklädaffär "Change" som begär att deras expediter att uppge BH:storleken på namnskylten. Företagskedjan har sagt (troligen med hot) till sina anställde att de inte får uttala sig om frågan! Tragiskt nog lyder uppenbarligen de anställde detta krav! Inte ens facket kan hjälpa om inte tillräckligt många vågar anmäla företagets kränkande krav. Själva företaget har förstås hittills varit alldeles för fegt att kommentera.

Det är bara skitsnack att bh:storleken på namnsyltan skulle hjälpa män att köpa en bh åt sin tjej . Kvinnor köper ofta kalsonger för sina killar men jag har hittills inte sett någon manlig expedit med hans penislängd angiven på namnskylten!

Jag misstänker att företaget utnyttjar dagens förfärliga arbetslöshet som ett sätt att lägga orimliga krav utan att någon negativt reagerar.  I så fall är kvinnor ibland sin egen värsta fiende om så få har modet eller självrespekten att slå näven i bordet och vägra att gå med ett sådant kränkande krav.

 Pengar talar, så det är dags för en medvetet och allvarlig bojkott på affären Change. Samtidigt bör kvinnor vägra skaffa jobb inom kedje Change. Men sorgligt nog betvivlar jag att tillräckligt många människor har modet och samvetet att göra det.

2 kommentarer