En man med principer

Igår kväll fick jag en oväntad fråga.

"Är du en man med principer?"

"Hur menar du?"

"Ja, alltså. Du har en princip runt hur du beter dig och så håller du dig till den."

Vi diskuterade några fall och jag kom fram till att jag nog inte var principernas man. Det tog väl ca. 30 minuter innan jag hade sagt en sak och personen tittade på mig och sa: 

"Aha, det är alltså en princip du har, och som du håller fast vid?"

Busted.

Idag var det dags igen. Ovädret till trots skulle jag åka ner på stan. Har jag inte barnen eller behöver packutrymmet i bilen eller jag har bråttom så cyklar jag. Jag är ju faktiskt ung (!) och frisk och behöver inte åka bil! Ut i snön. Så mycket dålig idé. Oplogat och eländigt var det. När jag kom ner på stan kändes det som efter ett spinningpass trots att jag fick lov att gå en lång bit på grund av all snö. Svetten lackade alltså, och jag tappade humöret innan jag köpt det jag åkte ner för att köpa. Tillbakavägen var inte bättre den.

Principer kanske är bra, men när principerna gör att man stänger av tankeförmågan är det dags att skippa dem.