En kvinnlig bastiljon

Jag gillar att gå på loppisar. Kan tyckas lite underligt eftersom jag hatar prylar, dvs. jag avskyr att ha en massa saker som jag inte använder. Numera handlar jag mest saker till barnen, och är de med får de en slant att handla för också. Många prylar är sjukt prisvärda och i mycket bra skick, andra har rena fantasiprissättningen. Sak samma gäller i facebookgrupper för köp- och sälj, och inte minst på citiboard.se. Hursomhelst så har jag observerat att begagnatmarknaden, särskilt när det gäller barnprylar nästan helt och hållet är en kvinnlig bastiljon. Igår var vi på stor barnloppis på Nolia. Jag tror att jag handlade av 5 personer och stannade och pratade med kanske 10 försäljare. Av dessa var ingen man. Inte för att det saknades manliga försäljare, men det var få. Sak samma gäller på citiboard och i facebookgrupperna, jag känner mig som en udda fågel som är man där. Man kan även observera detta fenomen när det gäller annonser på citiboard när vuxenkläder, hygienprodukter mm säljs. En titt på aktuellt antal annonser på citiboard i modesektionen visar att damkläder och skor har drygt 2300 annonser, medan herrkläder och skor har drygt 100. En faktor 20 ggr fler för kvinnokläder alltså. Om det är ett uttryck för att kvinnor köper för mycket kläder som de sen knappt använder, att de hellre säljer än slänger kläder eller om det finns någon annan förklaringsmodell vill jag ha osagt.

Nolia igår: