Etikett: Fredrik Backman

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, recension

Av , , 5 kommentarer 4

2013-09-01 06.57.57

Jag har haft turen att få ett förhandsexemplar av Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Tidigare i år läste jag En man som heter Ove och blev stormförtjust (Mitt inlägg om den finns här). Så man kan väl säga att förväntningarna var mycket höga när jag öppnade paketet med Min mormor hälsar och säger förlåt.

Huvudpersonen i boken är Elsa, nästan åtta år. Elsa är annorlunda, udda, lillgammal, besserwisser och väldigt intresserad av Wikipedia. Hon har inga jämngamla kompisar, utan är mobbad i skolan. Hon umgås istället med sin galna mormor. En sån där mormor som inte drar sig för att ta med Elsa på djurpark när hon är ledsen. Ja, alltså, en stängd djurpark som de måste göra inbrott i. En mormor som skjuter paintballgevär på grannarna, röker överallt där det är förbjudet, låter Elsa köra bil när mormor är full… osv. I början på boken dör mormor och lämnar ifrån sig ett uppdrag till Elsa. Vad det går ut på är lite väl mycket av spoiler, så det nämner jag inte, men handlingen kommer att cirkulera runt de människor som bor i hyreshuset som mormor, Elsa, Elsas gravida mamma och hennes nya man bor i. Där bor bland annat fyllot, taxichauffören, Monstret, pojken med syndrom och inte minst Britt-Marie, alltså kärringen, trappuppgångens pain in the ass som lägger sig i exakt allt som andra gör.

Min mormor hälsar och säger förlåt har en lite allvarligare ton än En man som heter Ove. Även om det är gott om dråpliga situationer blir det mindre fniss och gapflabb denna gång. Jag tycker inte alls att det gör någonting, historien vinner nog snarare på det den här gången. I övrigt känner man igen stilen som Backman skriver på, och även denna gång är persongalleriet mästerligt tecknat.

Att Elsa aldrig leker med jämnåriga, är mobbad i skolan och ganska ensam hade ju kunnat beskrivas outhärdligt för läsaren, men jag tycker att det balanseras ganska snyggt, det blir aldrig nåt vältrande i elände, men för att läsaren inte ska slappna av påminns man om det ibland.

”Och hon vet att hon i alla fall bara kommer bli besviken när Halven föds och George glömmer bort att hon finns. Så det är bättre att inte tycka om från början. Om man inte tycker om människor kan de inte såra en. Nästan åttaåringar som ofta blir kallade annorlunda lär sig det fort.”

Som ni kanske märker tyckte jag att boken var otroligt bra. Lördagskvällens övriga planer ställdes in, då jag bara ville läsa vidare, och så småningom läste ut den. Berättargreppet att historien utspelas ur en sjuårings perspektiv gillar jag skarpt. Jag ser det inte som någon garanti att alla älskare av En man som heter Ove kommer att älska den här också, men de flesta :-).

Man kan ju inte annat är vilja läsa en bok som slutar med orden:

”För alla sjuåringar förtjänar superhjältar. Och den som inte håller med om det är faktiskt helt dum i huvudet.”

http://www.bokus.com/bok/9789137140551/min-mormor-halsar-och-sager-forlat/

http://www.adlibris.com/se/bok/min-mormor-halsar-och-sager-forlat—signerad-9780777777701

http://www.adlibris.com/se/bok/min-mormor-halsar-och-sager-forlat-9789137140551

http://www.bokus.com/bok/9789173487344/min-mormor-halsar-och-sager-forlat/

http://www.adlibris.com/se/bok/min-mormor-halsar-och-sager-forlat-9789137140551

En man som heter Ove, recension

Av , , 6 kommentarer 1

Vad passar väl bättre att tillbringa kvällarna med en god bok om man har en förkylning i kroppen som omöjliggjort andra aktiviteter? Jag har läst En man som heter Ove av Fredrik Backman de senaste två kvällarna.

Ove är en äkta surgubbe, snudd på folkskygg. För ett halvår sen dog hans fru, och för ett par dagar sen blev han uppsagd från jobbet. Han anser att det inte finns någon anledning att leva vidare och planerar sitt självmord. Första försöket går inte alls bra. Det här låter ju inte som någon vidare munter historia, men den är riktigt rolig. Backman försätter Ove i en så lång rad dråpliga situationer att det inte ens går att räkna dem. Det backas med släp, övningskörs med en granne, jagas folk som kör bil på området trots förbud mot biltrafik, slås ner en clown osv. i oändlighet. På ytan är det historien om Oves liv, tillbakablickarna på hans tidigare liv är många, men det kanske mest är en historia om ovillkorlig kärlek, sorg, tysta samförstånd, oväntad vänskap och hur en surgubbe som Ove påverkas av den oväntade vänskapen. Det är inte omöjligt att fälla en tår på sina ställen mellan skratten också.

Underhållningsvärdet är högt. Rekommenderas varmt!

 

6 kommentarer
Etiketter: , ,