Etikett: Arbetarpartiet

HBTQ-politik: Dåligt Miljöpartiet och AP! Bra FP!

Av , , 4 kommentarer 11

Idag var det politikersamtal på Rådhustorget i sommarhettan om HBTQ-politik. Det var Cinema Queer som annordnade en debatt modererad av Anna Galin från RFSL. Företrädare från samtliga partier representerade i Umeå kommunfullmäktige deltog. De som fanns med var dock en mer spretig samling, allt från riksdagskandidater, kommunpolitiker, landstingspolitiker, kandidater till kommunfullmäktige, och så givetvis jag som inte har några ambitioner när det kommer till att göra politikerkarriär i fullmäktigesalar.

Det var ett lugnt samtal och många åsikter tangerade varandra. Ifall det finns någon politisk handling bakom orden så våras det för HBTQ-politiken i Umeå och Västerbotten. Jag hoppas innerligt att det inte blir som det alltid brukar: Politikerna talar om HBTQ-politik, men det bär väldigt sällan eller aldrig frukter. Precis som Emma Strömberg (fp) påpekade har det inte hänt mycket den gångna mandatperioden och att det måste ändras på. Nu verkar flera partier politik på området vilket bådar gott för framtiden.

Jag kan glatt konstatera att Vänsterpartiet har den vassaste HBTQ-politik och många konkreta förslag på hur HBTQ-personers livsvillkor kan förbättras i Umeå, vilket saknades i flera fall bland de andra partierna av allt att döma. Som alltid är det lätt att snacka värderingsfrågor, men att konkretisera dessa och när utgifter knyts till förslagen flyr de flesta (tyvärr) illa kvickt med svansen mellan benen (även då kostnaden för politiken är lägre än att byta asfaltbeläggningen på en gata i stan).

Jag stiftade också en ny bekantskap i det hela. Veronica Kerr från kristdemokraterna. Efter ett kortare samtal på tumanhand och en bilfärd kan jag inte annat säga än att hon är en trevlig och sympatisk person!

Arbetarpartiet
Något jag finner synnerligen märkligt är hur Arbetarpartiet kan ställa sig negativ till politiska initiativ från företrädare i partier eller från hela partiorganisationer. För Arbetarpartiet byggs förändring endast utanför parlamenten, men faktum är att jag är aktiv utanför parlamenten och min kunskap i HBTQ-frågor har här lokalt i Umeå blivit mitt partis politik på det området. Den kunskapen har jag förvärvat dels genom att jag är en HBTQ-person själv med erfarenheter, men också genom samtal med andra HBTQ-personer, organisationer som RFSL med mera. Vänsterpartiets politiska förslag bygger alltså på en kommunikation som skett utomparlamentariskt.

Varför anser Arbetarpartiet att det är något dåligt? Jag förstår inte. Det jag däremot förstår är att Arbetarpartiet inte har någon politik alls på HBTQ-området. Det framgick om och om igen under hela politikersamtalet. Trots detta är jag övertygad om att när det ställs på sin spetts skulle Arbetarpartiet handla i ”rätt riktning”, men några egna initiativ verkar vi inte kunna vänta av det partiet när det handlar om HBTQ.

Arbetarpartiet är påtagligt endimensionella som starkt begränsar deras förmåga att skapa politik som möter människors vardag och behov. Detta är en sanning i synnerhet när vi kommer utanför en dogmatisk förståelse av vad arbetarklassen är och hur klasskampen ska bedrivas.

Miljöpartiet
Jag förvånades över att Nasser Mosleh (MP) ansåg att vi inte ska prata om de problem och brister som finns i Umeå kommun. Han menade att Umeå är Sveriges HBTQ-vänligaste stad. Det är en myt han ser som viktig att odla oavsett om den är sann eller inte. Det är en åsikt jag som HBTQ-person inte alls delar med honom. Jag tycker att hans åsikt i det fallet var riktigt beklämmande. Närmast förnärmande och ett hån.

Det finns så många HBTQ-personer som far illa i Umeå och det finns ingen HBTQ-certifierad verksamhet, inga policys eller krav på kompetens i HBTQ-personers livssituation inom de offentliga verksamheterna. Att det skulle vara så bra betraktar jag som en heterosexuell myt som låter sig odlas och reproduceras för att det ska kännas bättre; att vi är så toleranta och alla har det så bra.

Det finns problem i Umeå Nasser Mosleh och dessa måste tas på allvar! Människor blir misshandlade, bespottade, våldtagna, osynliggjorda. HBTQ-personer har en betydligt sämre psykisk hälsa än andra. Detta beror på det klimatet som finns i bland annat Umeå. Vi måste diskutera detta och inte lägga locket på!

 

Holmlund och kvinnodagen

Av , , 3 kommentarer 33
Internationella kvinnodagen 2014

Firande av internationella kvinnodagen
på Rådhustorget i Umeå 2014.

Igår var det internationella kvinnodagen. En mycket viktig dag att uppmärksamma och genom den fästa extra uppmärksamhet kring de ofriheter och det förtryck som kvinnor får utstå enbart på grund av att de inte har en kuk. I Umeå slöt många upp och vädret var strålande!

Vad jag vet gick allt lugnt till i Umeå under dagen och humöret var glatt trots de tunga frågorna som inte alls är lika glada i sina färger. Man skulle lätt kunna tänka sig att det är en högtid som många ledande politiker skulle delta i och uppmärksamma, men så är inte fallet i Umeå. De manliga partiledarna (Lennart Holmlund (s), Anders Ågren (m), Peder Westerberg (fp), Mattias Larsson (c) och arbetarpartisten Jan Hägglund) valde här att ägna dagen åt parti- och valtaktiska angrepp på Vänsterpartiet, och därmed stjäla allt nödvändigt ljus från den internationella kvinnodagen och de frihetsfrågor som måste lyftas högt på dagordningen. Det är anmärkningsvärt och beklagligt att dessa herrar väljer att komma med sådant här partipolitiskt rackarspel just en sådan dag.

Den internationella kvinnodagen började med ett illa genomtänkt utspel av Holmlund om att det inte går att samarbeta med Vänsterpartiet. De borgerliga manliga partiledarna flaxade då till som gamar efter makten hungrande och svultna: Nu ska det bli nya tider och vi tar över! Detta fyllde VK:s medierapportering. Men allvarligt talat: Vill Socialdemokraterna bryta samarbetet görs detta inte genom ett blogginlägg och speciellt inte under internationella kvinnodagen (jag kommenterar Holmlunds utspel längst ner i blogginlägget).

Senare under dagen, natten mot söndag. I SD-land, Skåne, gick det däremot betydligt vildare till än i Umeå. Högerextremister attackerade demonstrationsdeltagare. Denna gång var det deltagare i en demonstration för att uppmärksamma det våld kvinnor utsätts för som drabbades av nazisternas våld. Sverige är ett förändrat land med en tilltagande normalisering av hat och rasism sedan Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag. När ska media, politikerna och polisen fatta att högerextremism är livsfarligt!?!

Just nu kämpar Showan Shattak (en av dem bakom Fotbollssupportrar mot homofobi) för sitt liv på intensiven efter att ha blivit knivskuren i nazistattacken. För mer information om detta: Läs Fanny Eriksson (s) blogg.

Demo mot nazism på Ålidhem

Solidaritetsmanifestation på Ålidhem
mot nazistiskt våld.

Ålidhem samlades en skara om 200-250 personer för att protestera mot det nazistiska våldet. Det var en solidaritetsmanifestation för dem som i Skåne fallit offer för det nazistiska våldet natten mot idag. Demonstrationen var partipolitiskt obunden och avslutades med talkörer och som traditionen bjuder ljöd ”Inga fascister på våra gator!” Det är viktigt att vi är många och är beredda att gå samman i en bred antifascistisk rörelse som skall sätta punkt för det nazistiska våldet. Vi måste visa på människovärdets okränkbarhet och att högerextremisternas människosyn inte är välkommet i ett demokratiskt och öppet samhälle.

***

Angående Holmlunds blogginlägg:
Enligt min personliga uppfattning har samarbetat varit bra sett till det politiska resultaten, men det verkar inte fallit Holmlund i smaken, av allt att döma. Jag tror inte att Lasse Jacobsson är det verkliga problemet (lika lite som Tamara Spiric), snarare rör det sig om det politiska innehållet som Holmlund skulle vilja se annorlunda.

Det är inte utan anledning Anders Ågren (moderaterna) starkt bekymrat uttryckt oro efter Holmlunds meddelade avgång till hösten, ty han har drivit en bra högerpolitik och hållit tillbaka vänstern inom socialdemokratin, enligt Ågren.

Som jag ser det samarbetar Vänsterpartiet med Socialdemokraterna och inte med Holmlund personligen. Vill Socialdemokraterna bryta samarbetet med Vänsterpartiet får Socialdemokraterna förklara för väljarna varför de önskar sluta med välfärdssatsningar. De kommer inte få stöd för sådana hos borgarna som inget hellre vill än att skära ner på den offentliga välfärden och servicen i kommunen, sälja ut AB Bostaden och privatisera offentliga verksamheter, såsom skolor och äldreboenden. Jag har personligen inget intresse av en sådan utveckling och därmed inte heller att samarbetet mellan S och V bryts. Jag vet att jag delar denna syn med alla socialdemokratiska vänner och bekanta som yttrat sig om samarbetet.

De påståenden Holmlund gör i sitt utspel kan inte sägas vara grundade i kunskap. Jag är starkt tveksam till om Holmlund alls vet vad Allt åt alla är för organisation och hans kommunistargumentation är urbota fånig. Allt åt Alla tillhör dessutom en av Vänsterpartiets starkaste kritiker, precis som det socialdemokratiska Arbetarpartiet (tidigare Rättvisepartiet offensiv).

För fyra år sedan var Lennart Holmlund ytterst angelägen om ett samarbete med Vänsterpartiet. Utan ett samarbete med Vänsterpartiet hade Lennart Holmlund inte kunnat sitta kvar som kommunalråd. Ett halvår före kommande val blir hans samarbetspartners sedan 3,5 år ett gäng ”revolutionära kommunister” som är omöjliga att samarbeta med. Såhär bedrivs inte en seriös kommunpolitik.