Etikett: Kristdemokraterna

De rikas tjänstefolk

Av , , 7 kommentarer 35

TjänstefolkRUT-avdraget är ett ekonomiskt vansinne. Ett slöseri. Det är en dyr reform som gynnar de redan rika — de som redan har råd att köpa tjänsterna för egen plånbok utan statliga subventioner. Om detta blev det en hetsig debatt, men först när Vänsterpartiet lyfte RUT-avdraget förstärkning av klassamhället. 

Vänsterpartiet är på det klara med vad RUT-avdraget innebär i sin nuvarande utformning: ökande klassklyftor och en återgång till ett samhälle med tjänstefolk åt den rika övre medelklassen och överklassen. Det är något vi i Vänsterpartiet inte vill se. Istället föreslår vi en politik för ökad rättvisa och ett jämlikt och solidariskt samhälle. Detta upprörde Centerns företrädare som började skrika sig hes i TV. Det var en kränkning att kalla tjänstefolket åt överklassen för ”tjänstefolk”.

Centerpartiet har inte en susning om vad de pratar om, som vanligt. Inte kristdemokraterna heller. De svamlar och tar i med sådana brösttoner att man kan fundera om deras politik endast är en tonartshöjning i en schlagerlåt. Har de överhuvudtaget besökt branschens egen hemsida www.tjanstefolk.se? Jag kan dock konstatera att Kristdemokraterna från Västerbotten önskar skicka en representant till riksdagen som anser att fattiga människor ska arbeta i rika människors hem.

I Tomas Nordvalls (kd) Sverige ska fattiga människor stå med mössan i hand och passa upp förmögna samhällsmedborgare med subventionerade medel. Denna riksdagskandidat försvarar dagens system där rika får pengar från sjukvården, äldreomsorgen och skolan för att deras skitiga disk ska diskas, fönster bli tvättade och barn ska få privat hemskolning med mera. Därutöver har vi en folkpartistisk integrationsminister — med rasistiska grodor i bagaget — som uppenbarligen tycker att det är rimligt att invandrade och fattiga människor ska städa rika vita människors hem. Det känns för mig vidrigt och visar på en människosyn från 1800-talet. Detta är den reaktionära borgerligheten på 2000-talet.

Man kan verkligen fråga sig varför vi vanliga skattebetalare ska betala överklassens nyttjande av tjänstefolk? Det går ingen ekonomisk nöd på dem. Överklassen har det fortfarande bra. De lever i överflöd och de senaste åren har de dessutom haft klassfest i Rosenbad, men den 14 september är de slut på det. Då är det slut på stölder och rovdrift för privat vinning. Då stoppar vi slöseriet och börjar bygga samhället igen!

Vi inom vänstern tycker att pengarna för RUT gör bättre nytta inom vården av våra äldre och sjuka så att alla kan få god service, inte bara de med tjocka plånböcker. Vi ska inte subventionera läxhjälp hemma som gör att endast de förmögnas barn har råd att få en god utbildning och bra förutsättningar i livet. Vi anser att skolan ska få tillräckligt med resurser så att alla barn får det stöd och den hjälp dem behöver för att klara utbildningen. Det handlar om rättvisa och jämlikhet. Det handlar om solidaritet mellan generationerna och ett starkt samhälle som håller ihop.

 Som parentes kan nämnas att det finns lite satir över centrens dumheter.

 

HBTQ-politik: Dåligt Miljöpartiet och AP! Bra FP!

Av , , 4 kommentarer 11

Idag var det politikersamtal på Rådhustorget i sommarhettan om HBTQ-politik. Det var Cinema Queer som annordnade en debatt modererad av Anna Galin från RFSL. Företrädare från samtliga partier representerade i Umeå kommunfullmäktige deltog. De som fanns med var dock en mer spretig samling, allt från riksdagskandidater, kommunpolitiker, landstingspolitiker, kandidater till kommunfullmäktige, och så givetvis jag som inte har några ambitioner när det kommer till att göra politikerkarriär i fullmäktigesalar.

Det var ett lugnt samtal och många åsikter tangerade varandra. Ifall det finns någon politisk handling bakom orden så våras det för HBTQ-politiken i Umeå och Västerbotten. Jag hoppas innerligt att det inte blir som det alltid brukar: Politikerna talar om HBTQ-politik, men det bär väldigt sällan eller aldrig frukter. Precis som Emma Strömberg (fp) påpekade har det inte hänt mycket den gångna mandatperioden och att det måste ändras på. Nu verkar flera partier politik på området vilket bådar gott för framtiden.

Jag kan glatt konstatera att Vänsterpartiet har den vassaste HBTQ-politik och många konkreta förslag på hur HBTQ-personers livsvillkor kan förbättras i Umeå, vilket saknades i flera fall bland de andra partierna av allt att döma. Som alltid är det lätt att snacka värderingsfrågor, men att konkretisera dessa och när utgifter knyts till förslagen flyr de flesta (tyvärr) illa kvickt med svansen mellan benen (även då kostnaden för politiken är lägre än att byta asfaltbeläggningen på en gata i stan).

Jag stiftade också en ny bekantskap i det hela. Veronica Kerr från kristdemokraterna. Efter ett kortare samtal på tumanhand och en bilfärd kan jag inte annat säga än att hon är en trevlig och sympatisk person!

Arbetarpartiet
Något jag finner synnerligen märkligt är hur Arbetarpartiet kan ställa sig negativ till politiska initiativ från företrädare i partier eller från hela partiorganisationer. För Arbetarpartiet byggs förändring endast utanför parlamenten, men faktum är att jag är aktiv utanför parlamenten och min kunskap i HBTQ-frågor har här lokalt i Umeå blivit mitt partis politik på det området. Den kunskapen har jag förvärvat dels genom att jag är en HBTQ-person själv med erfarenheter, men också genom samtal med andra HBTQ-personer, organisationer som RFSL med mera. Vänsterpartiets politiska förslag bygger alltså på en kommunikation som skett utomparlamentariskt.

Varför anser Arbetarpartiet att det är något dåligt? Jag förstår inte. Det jag däremot förstår är att Arbetarpartiet inte har någon politik alls på HBTQ-området. Det framgick om och om igen under hela politikersamtalet. Trots detta är jag övertygad om att när det ställs på sin spetts skulle Arbetarpartiet handla i ”rätt riktning”, men några egna initiativ verkar vi inte kunna vänta av det partiet när det handlar om HBTQ.

Arbetarpartiet är påtagligt endimensionella som starkt begränsar deras förmåga att skapa politik som möter människors vardag och behov. Detta är en sanning i synnerhet när vi kommer utanför en dogmatisk förståelse av vad arbetarklassen är och hur klasskampen ska bedrivas.

Miljöpartiet
Jag förvånades över att Nasser Mosleh (MP) ansåg att vi inte ska prata om de problem och brister som finns i Umeå kommun. Han menade att Umeå är Sveriges HBTQ-vänligaste stad. Det är en myt han ser som viktig att odla oavsett om den är sann eller inte. Det är en åsikt jag som HBTQ-person inte alls delar med honom. Jag tycker att hans åsikt i det fallet var riktigt beklämmande. Närmast förnärmande och ett hån.

Det finns så många HBTQ-personer som far illa i Umeå och det finns ingen HBTQ-certifierad verksamhet, inga policys eller krav på kompetens i HBTQ-personers livssituation inom de offentliga verksamheterna. Att det skulle vara så bra betraktar jag som en heterosexuell myt som låter sig odlas och reproduceras för att det ska kännas bättre; att vi är så toleranta och alla har det så bra.

Det finns problem i Umeå Nasser Mosleh och dessa måste tas på allvar! Människor blir misshandlade, bespottade, våldtagna, osynliggjorda. HBTQ-personer har en betydligt sämre psykisk hälsa än andra. Detta beror på det klimatet som finns i bland annat Umeå. Vi måste diskutera detta och inte lägga locket på!

 

Holmlund och kvinnodagen

Av , , 3 kommentarer 33
Internationella kvinnodagen 2014

Firande av internationella kvinnodagen
på Rådhustorget i Umeå 2014.

Igår var det internationella kvinnodagen. En mycket viktig dag att uppmärksamma och genom den fästa extra uppmärksamhet kring de ofriheter och det förtryck som kvinnor får utstå enbart på grund av att de inte har en kuk. I Umeå slöt många upp och vädret var strålande!

Vad jag vet gick allt lugnt till i Umeå under dagen och humöret var glatt trots de tunga frågorna som inte alls är lika glada i sina färger. Man skulle lätt kunna tänka sig att det är en högtid som många ledande politiker skulle delta i och uppmärksamma, men så är inte fallet i Umeå. De manliga partiledarna (Lennart Holmlund (s), Anders Ågren (m), Peder Westerberg (fp), Mattias Larsson (c) och arbetarpartisten Jan Hägglund) valde här att ägna dagen åt parti- och valtaktiska angrepp på Vänsterpartiet, och därmed stjäla allt nödvändigt ljus från den internationella kvinnodagen och de frihetsfrågor som måste lyftas högt på dagordningen. Det är anmärkningsvärt och beklagligt att dessa herrar väljer att komma med sådant här partipolitiskt rackarspel just en sådan dag.

Den internationella kvinnodagen började med ett illa genomtänkt utspel av Holmlund om att det inte går att samarbeta med Vänsterpartiet. De borgerliga manliga partiledarna flaxade då till som gamar efter makten hungrande och svultna: Nu ska det bli nya tider och vi tar över! Detta fyllde VK:s medierapportering. Men allvarligt talat: Vill Socialdemokraterna bryta samarbetet görs detta inte genom ett blogginlägg och speciellt inte under internationella kvinnodagen (jag kommenterar Holmlunds utspel längst ner i blogginlägget).

Senare under dagen, natten mot söndag. I SD-land, Skåne, gick det däremot betydligt vildare till än i Umeå. Högerextremister attackerade demonstrationsdeltagare. Denna gång var det deltagare i en demonstration för att uppmärksamma det våld kvinnor utsätts för som drabbades av nazisternas våld. Sverige är ett förändrat land med en tilltagande normalisering av hat och rasism sedan Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag. När ska media, politikerna och polisen fatta att högerextremism är livsfarligt!?!

Just nu kämpar Showan Shattak (en av dem bakom Fotbollssupportrar mot homofobi) för sitt liv på intensiven efter att ha blivit knivskuren i nazistattacken. För mer information om detta: Läs Fanny Eriksson (s) blogg.

Demo mot nazism på Ålidhem

Solidaritetsmanifestation på Ålidhem
mot nazistiskt våld.

Ålidhem samlades en skara om 200-250 personer för att protestera mot det nazistiska våldet. Det var en solidaritetsmanifestation för dem som i Skåne fallit offer för det nazistiska våldet natten mot idag. Demonstrationen var partipolitiskt obunden och avslutades med talkörer och som traditionen bjuder ljöd ”Inga fascister på våra gator!” Det är viktigt att vi är många och är beredda att gå samman i en bred antifascistisk rörelse som skall sätta punkt för det nazistiska våldet. Vi måste visa på människovärdets okränkbarhet och att högerextremisternas människosyn inte är välkommet i ett demokratiskt och öppet samhälle.

***

Angående Holmlunds blogginlägg:
Enligt min personliga uppfattning har samarbetat varit bra sett till det politiska resultaten, men det verkar inte fallit Holmlund i smaken, av allt att döma. Jag tror inte att Lasse Jacobsson är det verkliga problemet (lika lite som Tamara Spiric), snarare rör det sig om det politiska innehållet som Holmlund skulle vilja se annorlunda.

Det är inte utan anledning Anders Ågren (moderaterna) starkt bekymrat uttryckt oro efter Holmlunds meddelade avgång till hösten, ty han har drivit en bra högerpolitik och hållit tillbaka vänstern inom socialdemokratin, enligt Ågren.

Som jag ser det samarbetar Vänsterpartiet med Socialdemokraterna och inte med Holmlund personligen. Vill Socialdemokraterna bryta samarbetet med Vänsterpartiet får Socialdemokraterna förklara för väljarna varför de önskar sluta med välfärdssatsningar. De kommer inte få stöd för sådana hos borgarna som inget hellre vill än att skära ner på den offentliga välfärden och servicen i kommunen, sälja ut AB Bostaden och privatisera offentliga verksamheter, såsom skolor och äldreboenden. Jag har personligen inget intresse av en sådan utveckling och därmed inte heller att samarbetet mellan S och V bryts. Jag vet att jag delar denna syn med alla socialdemokratiska vänner och bekanta som yttrat sig om samarbetet.

De påståenden Holmlund gör i sitt utspel kan inte sägas vara grundade i kunskap. Jag är starkt tveksam till om Holmlund alls vet vad Allt åt alla är för organisation och hans kommunistargumentation är urbota fånig. Allt åt Alla tillhör dessutom en av Vänsterpartiets starkaste kritiker, precis som det socialdemokratiska Arbetarpartiet (tidigare Rättvisepartiet offensiv).

För fyra år sedan var Lennart Holmlund ytterst angelägen om ett samarbete med Vänsterpartiet. Utan ett samarbete med Vänsterpartiet hade Lennart Holmlund inte kunnat sitta kvar som kommunalråd. Ett halvår före kommande val blir hans samarbetspartners sedan 3,5 år ett gäng ”revolutionära kommunister” som är omöjliga att samarbeta med. Såhär bedrivs inte en seriös kommunpolitik.

Symptom på ökad tolerans

Av , , 7 kommentarer 22
Fotbollssupportrar mot homofobi

Inspirerade av tyska supportrars arbete för ökad tolerans: ”Fußballfans gegen Homophobie”, har det tagits ännu ett steg för att få upp machokultur och homofobi på de svenska supportarnas agenda: Fotbollssupportrar mot homofobi! Besök deras sida på Facebook.

En efter en rämnar det gamla samhällets olika homofobiska, rasistiska och patriarkala bastioner i grunden. Vi blir klokare, förstår varandra bättre, ser likheter framför olikheter. Det nya samhället krossar gamla förtryckande strukturer och negativa relationer mellan människor av olika kön, härkomst och sexualitet. Det går framåt!

Sverigedemokraterna är ett symptom på denna ökande tolerans i det svenska samhället. Ett desperationens uttryck. De håller fanan högt för allt det gamla dåliga som varit. De räds inför framtiden och de hatar jämlikhet och alla människors lika rätt och värde.

Gång efter gång: Hårt sätts mot hårt. På det sättet sker just nu en ökad polarisering i samhället, men det är en stor folkmajoritet som står upp för det öppna, demokratiska och toleranta samhället. Det är en stor folkmajoritet som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Vi sätter människovärdet i första rummet. Men det betyder att det också finns en liten del som släpar efter. Det är en liten andel av Sveriges befolkning som står upp bakom förtryckets och hatets ideologier. Dessa idéer när rörelser och driver partier som exempelvis Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti med flera, och till viss del även Kristdemokraterna.

De som tittade på fotbollsgalan kunde följa den med förskräckelse. Är det verkligen 2013 inom fotbollsrörelsen?! De patriarkala strukturerna var beklämmande att ta del av. Männen dunkar männen i ryggen och kvinnorna blundas inför. På nätet kunde andra vågen framträda — homofobiska kommentarer lämnades av så kallade fotbollsfans. Flatföraktet, så tröttsamt. HBTQ-tidningen QX har skrivit lite om detta: ”Som ett tröttsamt brev på posten uttryckte en rad ”fotbollsfans” sitt förakt för lesbiska som spelar fotboll efter att Nilla Fischer tog emot priset ”Årets back”.” Sedan återges en rad citat från kommentarer som lämnades rörande detta. Förakt. Homofobi. Hat.

Men även inom fotbollen händer det saker. Senaste tillskottet i arbetet för jämlikhet och kärlek är Fotbollssupportrar mot homofobi. Besök deras sida på Facebook.

 

 

Trött regering

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi som följer partiledardebatten kan konstatera att regeringen är trött. Den har inga idéer och den tycks leva i en fantasivärld. Välfärden havererar runtom landet. I kommunerna. I landstingen. Sparkrav efter sparkrav. Nä, regeringen har satsat historiska summor, skriker regeringen. Märkligt att kommunerna lever i motsatsen, att de tappat pengar och tvingas spara.

Någon ljuger. Inte är det kommunerna. Där ser vi vad som händer. Nä, borgarna ljuger. Påhejad i lögnen finns exempelvis lokalpolitikern Anders Ågren. Vakna. Ta ansvar!

PS. Det var väldigt roligt att höra hur Stefan Löfven testade på att göra en Göran Persson. Löfven parafraserade Perssons ”Jag hater klassamhället…” och körde istället ”Jag hatar arbetslösheten…”. Det blev rätt taffligt, men smågulligt. DS.

 

Sveriges tredje mest trovärdiga parti

Av , , Bli först att kommentera 14
DN-grafik


I Dagens Nyheter presenteras en grafisk
återgivning av resultatet. Klicka på bilden
för att förstora den. För att läsa artikeln i
Dagens Nyheter följ länken: DN-grafik

Vänsterpartiet är Sveriges tredje mest trovärdiga parti, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Mätningen är gjord av DN/Ipsos mellan 5-24 september. Urvalet har varit ur kategorin svenska medborgare över 18 år.

Vänsterpartiet överträffa alla partier förutom Socialdemokraterna som bedömts som det mest trovärdiga av väljarna och moderaterna som det näst mest trovärdiga. Men när det kommer till de två kategorierna Sjukvård och Äldreomsorg överträffar Vänsterpartiet Moderaterna. När det kommer till kategorin Skola och utbildning har avståndet mer än halverats. Folkpartiet är det parti som är näst mest populärt i fråga om Skola och utbildning (men ligger en bra bit efter socialdemokraterna). I alla andra mätta områden — det som mätts är: Jobb och sysselsättning, Sveriges ekonomi, Sjukvård, Skola och utbildning, Äldreomsorg — överträffar Vänsterpartiet alla andra partier på varenda punkt för den bästa politiken. Det är oerhört glädjande. 🙂

När förändringarna studeras kan noteras att Vänsterpartiet är det enda partiet som inte tappar trovärdighet i en enda fråga — Vi ökar! Alla andra partier tappar trovärdighet i samtliga kategorier, med undantag för ett politikområde för ett parti.

Värt att notera är att Centerpartiet ligger på samma nivå i trovärdighet som Sverigedemokraterna.

 

Alliansen + SD = sant?

Av , , 6 kommentarer 14

Det börjar bli mycket tröttsamt att läsa hur Peder Westerberg (fp) och Anders Ågren (m) tjatar om regeringsalternativ hit och regeringsalternativ dit. Det drar ett löjets skimmer över dem. Att de ens försöker är i sig oerhört pinsamt. De har inget eget regeringsalternativ som det ser ut idag (jag pratar om framtiden för Alliansen, eftersom de själva väljer att prata framtiden för en Rödgrön regering).

Jag gissar att det dessa herrar gör är en strategi som väljs när den egna politiken tryter eller inte finns. När en människa kommer till vägens ände kommer desperata aktioner. För politiker gissar jag att detta vapen är tom retorik. Senast igår, men även idag, tar Peder Westerberg upp regeringsfrågan. Igår kunde vi läsa följande:

”Nu har socialdemokraterna, vänsterpartiet miljöpartiet och sverigedemokraterna presenterat sina egna skuggbudgetförslag. Men det som jag har svårt att förstå är om det finns något regeringsalternativ längre, med tanke på att det bara var Alliansen som hade ett gemensamt budgetförslag.”

Nog är inlägget bra lustigt. Jag tog upp denna fråga i ett tidigare blogginlägg (Rubrik: Anders Ågren hycklar) där jag redogjorde tydligt för hur beroende Alliansregeringen varit av Sverigedemokraterna. Alliansen har nämligen varit en minoritetsregering från 2010. Och eftersom S+V+MP oftast gör upp med varandra är Alliansen tvungen att få stöd från Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik. Så har också skett under hela mandatperioden.

När vi dessutom tar i beaktan de senaste opinionstrenderna blir Peders Westerbergs inlägg ännu knasigare. Han pratar om att han har svårt att förstå om det ”finns något regeringsalternativ längre”. Jag har svårt att förstå att Peder Westerberg seriöst tror att Alliansen är ett regeringsalternativ längre. De är bara tiondelsprocent ifrån att tillsammans vara mindre än Socialdemokraterna och är klart mindre än Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans. Räknar vi dessutom in Vänsterpartiet i ekvationen skiljer det just nu 14,7 procentenheter mellan blocken, till De Rödgröna partiernas fördel.

Eftersom Peder Westerberg inte riktigt verka ha grepp på situationens allvar har jag gjort två diagram för att illustrera detta och hur illa läget är för Peder Weterbergs parti.

Blocken

Procent Blocken oktober 2013Om vi håller oss till någon som helst fakta ett tag. Såhär ser läget ut nu. Figuren till vänster visar hur fördelningen mellan blocken ser ut. Jag har valt att bryta ut Vänsterpartiet eftersom gemensamma utspel inte förekommer på samma sätt mellan S+V+MP som det förekommer mellan S+MP.

Centerpartiet har fått bli färgade med ljusgrått, eftersom de om det vore val idag skulle de hamna utanför riksdagen och inte utgöra något regeringsunderlag.

Vi kan se att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans får 43,3 procent av väljarnas sympatier. Medan Alliansens partier endast får 35,4 procent. Även om vi skulle räkna in Centerpartiet i regeringsunderlaget är S+MP-konstellationen större än den högerpartiernas allians. Skulle vi lägga till Vänsterpartiet i regeringsunderlaget för de Rödgröna partierna hamnar oppositionen på över 50 procent av väljarnas stöd.

Parti för parti

Procent Blocken och partier oktober 2013Om vi väljer att titta parti för parti framträder ett ytterligare problem för Alliansen. Kristdemokraterna och Folkpartiet är bara tiondelar ifrån att tappa sin riksdagsrepresentation. Folkpartiet står med starka 4,6 procent (1,9 procentenheter har lämnat partiet för Moderaterna och Sverigedemokraterna) och Kristdemokraterna har 3,4 procent. Även Centerpartiet fortsätter tappa (1,2 procentenheter har lämnat partiet för Moderaterna och Sverigedemokraterna). Alla borgerliga partier tappar förutom Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Regeringsalternativen

Det går med lätthet att konstatera att regeringsalternativ finns, men det är inte någon Alliansregering det är frågan om längre. Det finns en Rödgrön alternativ regering som väljarna hellre ser tar över rodret. Inte ens om Högern börjar mer aktivt flirta med Sverigedemokraterna lyckas de få ihop nog med mandat för att ta en majoritet i Sveriges riksdag. Dessutom rasar Peders Westerbergs eget Folkparti i opinionen. Som det ser ut idag är ni ute för räkning.

Vad jag vill veta, Peder Westerberg och Anders Ågren, är hur regeringsalternativen ser ut för er efter valet? Som jag ser det har ni inget idag. Visst ni kanske gör som moderaternas norska systerparti Højre och lyfter in högerextremister och högerpopulister i regeringen. Är Sverigedemokraterna är en möjlig samarbetspartner för Alliansens spillror?

Underlag: Novus opinionsmätning

Moderaterna: 26,5 (+ 1,9)
Folkpartiet: 4,6 (- 1,9)
Centerpartiet: 3,4 (- 1,2)
Kristdemokraterna: 4,3 (- 0,3)

Socialdemokraterna: 35,1 (+ 0,8)
Vänsterpartiet: 6,7 (- 0,6)
Miljöpartiet: 8,3 (- 0,3)

Alliansen38,8 (- 1,5)
Rödgröna50,1 (- 0,1)

Sverigedemokraterna10,0 (+ 1,5)