Nu har det gått några dagar. Chocken har lagt sig och komiken i alla kommentarer har hunnit sjunka in. Nu kanske man kan göra en något sånär sansad reflektion.

Det var torsdag och jag slog upp ögonen. Jag möttes av nyheten att Skolinspektionen fått råg i ryggen och att svensk lag till sist även omfattar den svenska överklassen. I SVT Aktuellt går en frilandsjournalist och tidigare lundsbergare ut i media, påtagligt påverkad av att skolan stängts ner. Hon framför meningen att det var klasshatet stängde Lundsberg. Vi fick också veta att det enligt sociologer inte skulle finnas några klassklyftor i Sverige idag. Det framstår som att lundsbergaren Ebba Wallmén fått en gedigen utbildning vid Lundsberg. Jag tror hon behöver lite fakta om klassamhället.

Den ena snyfthistorian efter den andra rullas ut i media. Det är verkligen synd om dessa överklassens barn. Tänka sig, de kan tvingas gå i en offentlig finansierad skola, typ en kommunalt driven skola! Sug på den. Det var stundtals svårt att skilja mellan satir eller ironi å ena sidan och allvar å den andra. De var superkränkta över att pennalistskolan Lundsberg till slut tvangs stänga.

Vad som ändå tar priset bland kommentarerna måste vara komikern Jan Rippes utspel i Expressen. Jag utgår ifrån att han inte var i sitt yrke för stunden. Karln hade inga hämningar. Detta var Sovjetunionen i Sverige. Detta var den totalitära staten uttryck. Han menar att Skolinspektionens beslut är ”den största kränkningen som en myndighet har gjort fram tills i dag”.

Jan Rippe kanske har rätt. För nog låter en stängning av just denna skola som något av de största övergreppen en svensk myndighet gjort fram tills idag. Det kan nog utan omsvängning jämföras med tvångssteriliseringar av de som ansågs annorlunda eller biologiskt samhällsodugliga, bortföringen och assimileringen av samers och romers barn, interneringen av människor utifrån politiska preferenser (se Storsien med flera interneringsläger), försäkringskassans framfart i modern tid (där exempelvis cancersjuka, döende människor tvingas ut ur försäkringen för att söka jobb), neddragningarna i skola, vård och äldreomsorg och så vidare. Listan kan göras lång. Enligt Rippe är stängningen av Lundsberg ”den största kränkning en myndighet gjort”. OK!

Vem vet. Han kanske bara övar sig inför något revyframträdande med Galenskaparna. För nog låter väl detta galet om något? Det är nog lätt att förlora perspektiven när man lever som en egen enklav i ett samhälle. Man har egna regler, traditioner och normer.

***

Bara medieuppmärksamheten kring stängningen av överklassens pennalistskola visar att det finns ett systemfel i vårt samhälle. Var är media när andra skolor tvingas stänga ner? Var är spaltmetrarna av snyfthistorier? Dessa finns i regel inte. Om dessa finns är det ur helt andra perspektiv.

Om jag ska vara ärlig. Jag gladdes över beskedet. Visst förstår jag sorgen hos de barn som tvingas lämna en skola de tycker om. Men som jag anfört tidigare: Lundsberg är en skola som tvingas stängas ner efter upprepade problem och att de inte följer svensk lag. På skolan har sexövergrepp begåtts, tuff mobbning kunnat ske utan åtgärder, misshandel är frekvent och mycket annat otyg. Kamratuppfostran är den lundbergska andan.

Nu tvingas kanske överklassbarnen gå i en kommunal skola. Gud bevare den svenska överklassen. Hur ska de överleva?

Skolstängningen är bra på flera sätt. På Lundsberg finns osunda kulturer av pennalism och mobbning som är intimt förknippad med överklassens traditioner, syn på världen och människan. (Hög konkurrens mellan människor och naturligt att de svaga slås ut). Sådant tycker jag inte samhället ska uppmuntra. Det är orättvist mot barnen som dels blir verklighetsfrånvända, men också i viss mån socialt handikappade.

***

Jag kan sluta mig till att jag totalt misslyckats med min ambition. Det går inte att vara sansad om detta. Överklassen må tro att det var klasshat som stängde deras skola, men faktum är att det var överklassens människosyn och syn på världen som stängde den.

Det är Lundsbergarna och deras föräldrar som bär ett klasshat och ett klassförakt. De föraktar oss i det vanliga samhället och de föraktar varandra; de som inte tar sig igenom den socialdarwinistiska tävlan. Något annat kan inte förklara dessa vidriga avarter.

Den svenska överklassen behöver en lektion i vad ”människors lika värde” innebär.