Gammal hederlig skolavslutning

Av , , Bli först att kommentera 2

I förra veckan kommenterade jag på Lottens sida angående skolavslutningar. Min kommentar gav upphov till några funderinger.

Jag minns skolavslutningarna med bara ben, blåa runt knäskålen, kliandes på något myggbett. Vi tog i för kung och fosterland i:

..denblomstertidnukååååååmer..

Ljudet som studsade upp mitt kyrkans tak och gav en klang som sällan skådats. Utmarsch ur kyrkan, glimtar av lyckliga mammor och pappor med rosor på kinder och stolthet i blick.

Det är just då det slår mig – jag minns mellanstadiets skolavslutning. Minns kyrkan, sången. Minns inget om något religöst inslag eller lämplighet att ha skolavslutning i skolan. (Påtal om föräldras sunpunkter på att ha skolavslutningar i kyrkan)

Det är nu det först slår mig – min mamma tvärdog när jag gick årskurs 6. Var det då min barndom slogs itu och högstadiet bara är som en transportsträcka.

Minns inget särskilt om skolavslutningarna på centrumhuset (ingen kyrka), inga föräldrar som önskade lycka till.
Ärligt – hade nog inte så mycket med mina familjeförhållanden att göra som vetskapen om att man blev äldre, tuffare och mer kylig. Man ansåg ju sig som vuxen – joo pyttsan..;)

Kärleken är viktigare än kunskap

Av , , 1 kommentar 2

Kärleken slår ut alla planer i världen. Kärleken vinner över de strategiska planerna. Kärleken vinner över allt, men det handlar själv om att älska sitt jobb. är man chef måste man älska sina anställda och du måste visa dina kunder att du älskar dem. Det är först då du själv du kan bli lycklig, när du gör andra lyckliga.

 

Fredagsbetraktelse

Av , , Bli först att kommentera 4

 Får många funderingar just på fredagarna när jag stryker omkring och runt Renmarkstorget.

Ser många äldre par som kommer ut från Kvantum med kassar fulla med mat.
Det slår mig ofta att flertalet av kvinnorna stormar fram till parkbänkarna och med fumlande händer letar igenom fickor och väskor.

De syns när deras händer når föremålen och ansiktets muskler liksom slätas ut och blicken höjs mot skyn. Ur fickan lirkas ett paket ut – ett paket så eftertraktat att man kan tro att det innehåller fred, sol och en gnutta förstånd.

Ur paketet halas den vita döden ut i form av likvita pennstumpar. Stumpen förs fort och forscerat till munnen, en eldkvast uppstår och förs mot. Det glöder till när
lågan når det torra fnösket som sedan framkallar total stillhet hos personen.

Munnen rynkas ihop som en trumpet, de små rynkorna hinner inte slätas ut förren det åter igen ska trutas ut och dras in.

Röken som sedan sipprar ut ur näsa och mun i en liten dimridå får denna rynkbabe att ta ett djupt andetag och sluta ögonen.
Sedan redo att inandas igen och truta med munnen. 

Inte konstigt att rökbabes har så mycket rynkor kring munnen.



50% av medarbetarnas kapacitet utnyttjas ej till fullo

Av , , 4 kommentarer 2

Jag förundras över mycket det vet ni alla.

I skrivandets stund förundras jag över glappet mellan vad prognoser säger och verkligheten. Min tanke är också – hur får alla i vårt land veta om denna prognos. Flertalet jobbar ju mer MOT prognosen.


Jag är just nu oerhört frustrerad för jag har tappat bort källan till informationen. Men vad denna prognos säger är;


  • 50% av medarbetarnas kapacitet inte utnyttjas till fullo
  • fel man på fel plats – fel rekrytering kostar
  • företagets kultur är inget som bara finns utan det är personalen som skapar den
  • en individs medvetenhet om sin kraft och potential leder till att hitta rätt plats

Men idag förändras allt hela tiden och vi behöver leda oss själva på ett helt annat sätt för att hänga med och framförallt se möjligheterna i förändringen.

Vi vill bli bekräftade och få möjlighet att själva bestämma hur vi vill bidra, Vi behöver göra det vi är bra på. Detta bidrar till att företagen och organisationerna blir effektiva och lönsamma. Framförallt att vi som jobbar mår bättre och har kul när vi arbetar.

Vi har så mycket kraft inom oss som inte utnyttjas men då behöver vi också ta steg att göra saker på nya sätt. Idag verkar mycket vara upp och nervänt. Vi ska nöja oss med att det ska fungera bra. Vart har glöden tagit vägen, att brinna för det man gör på jobbet istället för att dra benen efter sig och lyfta lön.

Det handlar så mycket om att börja med sig själv och stå upp för det man tycker är rätt. Lägga fokus på det som fungerar och verkligen göra mer av det. Där finns effektiviteten, ambitionen och glädjen som ger oss en stark känsla som leder till handling.

Tänk vilken tillväxt i Västerbotten om alla skulle brinna för sitt jobb, trivas och göra det man gillar bäst. Är det möjligt?

Javisst är det och jag har EN lösning om hur. Det gäller bara att våga prova den. Lyssna på den och ta till sig. Nya tankar om utveckling kan vara svårt när annat fungerar bra.