Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Andhra Pradesh

Om en kontakt

Av , , 2 kommentarer 4

Det var länge sedan jag fick kaffe på säng, men i morse kom Sony in till oss i föräldrarnas sovrum där vi sovit. Långsamt har det gått upp för oss vad vår kontakt i Umeå betydde för först Sony och sedan Sanjay.

Sony ville studera och forska kring kolera i Europa. Hon kom till Umeå från Chirala sedan hon kollat var det fanns gratis högskoleutbildning. Valet stod mellan Tyskland och Sverige och här mellan fem universitet. Hon valde Umeå, på gott och ont.

Hon säger att starten och tiden i Umeåområdet betydde mycket för henne. Hon hamnade först i Vännäs och bodde med ett tiotal andra ovanför Restaurang Maria. Hon fick kontakt med Barbro Marklund på bussen till Umeå och hon och hennes man Stig blev lite av reservföräldrar för henne. Hon hamnade på olika vägar i Mariehemskyrkan där Gunilla Staxäng översätter till engelska vid behov.

Efter en tid kom Sanjay till Umeå och de gifte sig i Mariehemskyrkan en decemberdag, långt från familj och invanda traditioner. Det blev senare en "full" indisk bröllopsfest med alla ingredienser.

Tyvärr blev hon som projektstudent hårt utnyttjad på universitetet och kastade i princip bort 2 år av forskning. Det händer att handledare på universiteten utnyttjar de utländska studenterna genom att kringå regelverket så att de inte behöver betala dem för deras arbete, som man ska göra efter sex månader. En professor sa till Sony att de inte skulle kunna göra på samma sätt med de svenska projektstudenterna utan konsekvenser.

Nu arbetar och forskar hon inom koleraområdet på Smittskyddsinstitutet i Stockhom.

 

Det som gladde mig mest

Av , , Bli först att kommentera 7

Bakom denna oansenliga fasad, märkt av regntiders väta och mögel, döljer sig ett av de största glädjeämnena för min del under den här resan. Åttioen kvadratmeter övervinnande glädje mitt i bedrövelsen. Jag stegade faktiskt under en av de tillfällen jag gick ut för att inte visa att jag grät.

De andra väntar nu, vi ska fara vidare från Sanjays hem till Sonys hem i Chirala. Vet inte när jag kan skriva nästa gång. Återkommer om vad som sker här.

Tusentals blommor

Av , , Bli först att kommentera 6

Många fler än någon av oss kommer att få vid våra gravar, det har vi bleka svenskar fått under de här dagarna. Blomsterkransarna man får som hedersgäst är sammansatt av hundratals små blommor, största mängden utgörs oftast av en sorts liljor, men inte i kransen nedanför.

Doften är intensiv, jag borde ha fått allergisk chock vid första bekransningen, men det har gått bra. Alla sju gångerna. Andra i sällskapet har däremot nyst. Eftersom doktorn aldrig tillstår sjukdomsliknande tillstånd utöver lite snuva och högfärdshosta nämner jag inte vem.

Det går ju inte att behålla blomsterprakten. Vi brukar försöka hitta någon att ge dem till innan vi far vidare. Bengt har i regel hittat någon fin flicka som ser ut att behöva den,  medan jag letat någon som kanske är i ännu större behov av uppmuntran. *spänner ut duktighetshänglsena* Här fann han dock en kvinna som behövde den riktigt bra. Rullstolar i Indien är förresten inte alltid vad de är i Sverige.

 

 

 

Kontraster

Av , , Bli först att kommentera 7

Sätter in några bilder till från kyrkan utanför Guntur där vi talade idag.

Nedanför har vi kyrktaxin. Den kan nog rymma 3-4, men knappast både Bengt och mig.

Söndagsskolan på taket bredvid.

Här nedanför en bild från färgprakten innifrån kyrkan. Det övergår mitt förstånd hur man kan hålla sina kläder så rena och fina under de förhållanden som de flesta av dem lever. Knappast en procent av besökarna har en tvättmaskin.

Fotot taget i mitten av kyrkan ungefär. Längst fram en "julbonad" i presenningsform. Lägg märke till julgranarna och snön kring krubban. Nog har vår kultur haft en märklig påverkan på omvärlden alltid.

Med tvärdrag genom kyrkan

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi besökte en kyrka utanför Guntur idag. Gick bra med värmen. Inga glas i fönstren, dörrarna öppna och så "rastret" ovanför ingången som är idel öppna hål. Detta tillsammans med fläktarna gjorde att man bara svettades så där normalt för en varm svensk högsommardag.

Bakom kyrkan vidsträckta risfält som ska mätta många munnar.

Bilden är tagen ifrån taket mitt emot där söndagsskolan höll till under ett skyddande tak.

Kast betyder egentligen "färg" och de högkastiga är i regel ljusare i skinnet än de lågkastiga. Kristendomen är särskilt motbjudande för dem i de högre kasterna därför att den förknippas med oberörbara, stamfolk och lägre kaster.

Här fångade linsen någon jag trodde kunde vara högkast och jag fick det bekräftat efteråt. I den här församlingen är 90 % tidigare hinduer. Flera kvinnor har kvar sina röda märken i pannan som visar att de är gifta hinduer. Att ta bort den betyder att mannen är död och det kan ha sina komplikationer om han inte är det och kanske även av hinduisk tro. Den här kvinnan är förmodligen änka.

De kristna blir långsamt fler. Just i miljonstaden Guntur är de nominellt omkring 25%.

 

 

 

Ett svårt beslut

Av , , 2 kommentarer 12

Jag satte nyligen in några barnbilder härifrån Chebrole i Andhra Pradesh. 1993 såg den unge Spurgeon här nedanför ut nästan som pojken med slips på skolbilden. Han var fyra år då.

Barn är något oerhört viktigt och bland det första man frågar någon om som kommer på besök. Den här mannens då unga mamma, gift med Yobus ende son, "skötte om oss" när vi kom hit. Det uppstod snabbt en nära kontakt. Hon frågade Bengt om familj och barn och han berättade om Åsa och sina barn.

Sedan frågade hon mig och jag berättade om min Agneta och att vi inte hade fått några barn. Hon tittade tyst på mig en stund och sa:

"-Men, ta då min yngste son till Sverige som er son!"

Erbjudandet som skakade tillvaron var allvarligt menat, hon upprepade det senare. Jag vet inte om hon nämnde det för svärfar, familjeöverhuvudet, men han frågade några år senare om vi skulle adoptera Spurgeons storebror. Så saken hade troligtvis sanktionerats.

På den tiden var det en stor, dyr och vansklig apparat att ringa från Chebrole till Vännäsby. Jag fick fatta grundbeslutet själv. Spurgeon hade sin familj och släkt, människor som älskade honom runt sig. Han var i en kristen omgivning och i sin egen kultur. Att bli adopterad kan stundvis innebära att man känner sig som ett "ufo" bara igenom att man är olik sina adoptivföräldrar. Jag vet att adoption kan vara det bästa som händer en i livet, men det finns också vanskligheter och risker.

I det här fallet kändes "nersidan större än uppsidan". Spurgeon var ett barn i ovanligt gynnsamma omständigheter. Att adoptera honom hade känts som en rätt egoistisk handling. Ett fyllande av ett tomrum i hjärtat och ett utlopp för dess "ta-hand-om-behov" som samtidigt hade tagit en liten pojke från hans naturliga plats där så gott som alla ingredienser utom överflödet fanns. Förmodligen var utsikterna att han skulle fortsätta att vara en kristen också mycket större i Indien.

Jag förklarade vad jag kommit fram till för Spurgeons mamma och kontakten med henne blev inte mindre. När jag kom hem till Agneta frågade jag henne hur hon tyckte att vi skulle ha gjort. Hon kom fram till samma slutsats.

Spurgeons pappa dog när han var 33 år gammal, då Spurgeon var kring 11. Jag vet inte hur jag skulle ha tänkt om jag 1993 hade vetat detta, men jag tror att det blev rätt beslut.

Hushållsnära

Av , , Bli först att kommentera 5

Lägger till ett par bilder till från hushållsarbetet. I Indien i allmänhet överservar man sällan barnen som man kan göra på andra håll. På barnhemmet är det meningen att man ska veta hur man sköter sitt liv och hem när man kommer ut i livet.

Barnen ser ut att kunna ha rätt roligt tillsammans medan de gör sina sysslor.

Det är fler flickor på barnhemmet i Chebrole, det är det nästan på alla barnhem. En anledning är förstås hemgiftssystemet som har så svåra följder. Det är en katastrof om en familj bara får flickor, eller har en övervikt av dem. Det händer att flickor tar bort sig när de anar familjens situation.

Hemgiften är proportionell mot rikedom och inkomst. En läkare vi träffade 1993 fick ge bort sitt ena sjukhus, med 75 bädddar, för att få gifta bort dottern. Ett vansinnigt system som inte verkar gå att utrota då det sitter ihop med den största religionen i landet.

Här ovan ser du en indisk torkställning. Den är mycket bättre än den vi såg idag. Någon hade brett ut tvätten att torka i det dammiga gräset mellan motorvägshalvorna.

Nedan städpatrullen som säkert ligger bakom mycket av att centret i Chebrole trots allt känns renare än det mesta i det Indien vi sett hittills under resan.

Matlagning och fjäderfän

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är som sagt tredje gången Bengt Lunnergård och jag är i samhället Chebrole. Där leder den tidigare hindun Yobu (Fick namnet som betyder Job efter en sällsynt svår förlossning på ett engelskt missionssjukhus) leder en kristen verksamhet med stort socialt engagemang.

Skrev tidigare att jag inte såg så många skillnader mot 1997 i detta fattiga område. Tar delvis igen det. Den platta stenen som var tvättmaskin är utbytt mot just en sån maskin. Maten är överlag bättre och rikhaltigare. All mark, och särskilt vissa bitar, har ökat kraftigt i värde och satt församlingen i en lite annan situation, i alla fall teoretiskt.

Det finns skillnader, men köket är det samma. Nästan, det har fått tak. Här lagas dem mat till både barnhemmet, äldreboendet och en hel del personal. Miljö- och hälsoskydd har inte varit här. Då hade tuppen och hönorna nog fått kicken.

… Fru kråka brukar hjälpa till med grovrensingen innan disken.

Naxaliterna och Talibengt

Av , , 1 kommentar 4

Tro det eller ej, men detta är mitt ressällskap i Indien. Anders Österbacka och Bengt Lunnergård. VI svenskar brukar ju sända finnarna i frontlinjen och så gör vi även nu. Anders får smaka först om vi är lite tveksamma.

Här är vi på väg in i gerillaområdena upp mot Yellando och man kunde nästan tro att doktorn försöker anpassa sig lite i klädstilen. Anledningen till hans kufiska utstyrsel är dock mer prosaisk.

I Indien KÖR man fläkt och ac om de finns. Här brassades ac fast den inte alls behövdes och kylan sprutade bl.a. ut mitt framför Bengts skalle.

Det han virat om sig är en av sjalarna vi på vissa ställen fått som hedersbetygelser tillsammans med blomsterkransar.